Men kära vän, hur tänkte du nu!?
Nu förstår jag verkligen inte hur du menar?

Har du inte förstått något alls av det jag sagt?
Hör du inte?

—

Jag blir nästan arg.
Men bara nästan.
Istället frågar jag, backar tillbaka och frågar och tror mig sedan förstå hur du kunde ta ett tvärt hopp, så där som jagade vinterharar gör, för att villa bort räven, i sidled. Du försöker inte villa bort mig, du försöker hitta utrymme för ett vi trots att VIet förutsätter en fullständigt omöjlig kompromiss.

Kära rara.