Vi har en förälder.
Vi har ett barn.

Barnet är oändligt älskat av sin förälder, så som sig bör.
En förälder som vill ge sitt barn allt.

Barnets mobiltelefon fungerar inte bra, så föräldern åker iväg och köper en ny mobiltelefon.

Vadan i detta består idiotin?

Jo, barnet är åtta år gammalt och föräldern köper en Sony Ericsson W800i. (Man skramlar alltså inte fram en mobiltelefon som man själv använt tidigare, en överbliven lur som får duga)

Jag betraktar det hela och förstår absolut ingenting.

Jag förstår inte ens att en åttaåring överhuvudtaget har något behov av en mobiltelefon. En åttaåring ska inte vara i sammanhang där det inte finns vuxna att ta hjälp av ifall man behöver ringa hem.

Dessutom, så genom att förse sitt barn med en sån gadget bidrar man till en prylhets som det barnet garanterat kommer konfronteras med (mot!) så småningom i alla fall. Varför ha bråttom in i det??

Varför ska man förse sina barn med dyra prylar och gadgets, vad för gott vinner man på det?

Är jag bara missunsam, är det jag som bara inte förstår??

Jag tycker faktiskt att ett sånt beteende av en förälder är rent ut sagt oansvarigt.
Jag blir förbannad över att ett barn blir utsatt för sån idioti.
Jag blir förvånad över att en så klok och förnuftig människa kan bete sig så.

Curlingförälderidioti.