Jag är ute och promenerar, hemma i Botkyrka, hemma i hooden.

Förvånat stannar jag till.
Tittar på bänken intill cykelvägen mellan höghusen.

Vad har hänt här?

Är det någon som helt enkelt behövde en bit trä, tog en såg och gick ut i världen för att hämta sig en bit trä? (Nej, ingen färsk snittyta, det har nog varit så här länge…)

Är det någon som vattnat bänkens brädor, varpå bänkens ena bräda helt enkelt växt en smula?

Är det en opportunistisk ParkBänksMontör som tyckte att så här skulle det vara?

Jag kan inte låta bli att fantisera.

Och konstatera: Botkyrka – Långt ifrån lagom!