Etta!! Etta!!

Jag hör honom när jag öppnar hissdörren, redan ute i trapphuset hör jag pojkrösten, så klart och nära att jag tror att det är ett annat barn, på en annan våning, som är ute i trapphuset, och inte bakom en dörr av stadig och säker sort.
Jag plingar på dörren och på nolltid öppnar han och redan är han halvvägs upp i vagnen för vi ska ut, ut och iväg till plaskdammen och så blir det ju självklart.

Jag viker upp jeansen varv på varv, vadar omkring i vattnet medan han simmar och skvätter, helst på mig och vi skrattar gott tillsammans och jag njuter av stunden, en välsignad stund, ett välsignat barn och den där puckade mamman som tror att hon är välsignad med en god vän som tar hand om ett barn en stund.
Helt tvärt om är det. Det är barnet som är det välsignade, och enbart men oändliga godhet hindrar mig från att helt enkelt sjappa, för jag skulle gladeligen sälja min själ för en pojk som denne lille kille.

Han är trygg med mig och jag njuter av tilliten, vi gungar, skrattar och han berättar om dagis, om fjärilarna, och om smultronstället och dit går vi när vi dissat jordgubbarna på konsum, istället köpt rabarber för är det något vi är bra på, vi två, så är det att baka. Japp. Muffins, kladdkaka, rabarberpaj, anything goes.

Titta! Här är dom!

.

  • Jeez

    Fina smultronbilder också! Dom missade jag (???) i kameran igår på nåt märkligt sätt, tror jag.

  • Fröken Underbar

    Du får ju lära honom att plocka RÖDA smultron, det tillhör en bustants uppgifter. 🙂

    Vilken fin dag ni fick!

    K/Fröken

  • Laila

    Vilken underbar gåva att få ta del av ett barns liv, eller hur? Oavsett om det är ens eget eller ett “lånat”. 😀

  • deep.ed

    *ler varmt*
    Jag har liksom lite svårt att tänka mig det barn som inte är tryggt hos dig…

  • Ms Garbo

    Laila

    Visst är det så, visst är det en gåva…
    (Nej, jag är inte alls avundsjuk. Nejnejnej.)

    Deep.ed

    Vi har lekt tillsammans ganska ofta den senaste tiden, jag vet inte riktigt hur det blivit så, men det kanske har med den där gravidmagen att göra, att mamsen varit lite trött i benen och så…
    Det underlättar ju. För Främmande Tanter är ju inte lika lättlekta som Etta. 🙂