Symptom | Inquietum es cor nostrum, donec requiscat in Te

Klara och tydliga symptom på För Mycket:

* Man står i hallen och slår in koden till larmet i kärlekens hus. Slår fel, slår fel en gång till, blir irriterad och slår fel ännu en gång. Ja. Då tjuter det utavhelvete och man ringer kärleken, som (TACK GUD!!) svarar och inte sitter i möten, som säger vad jag ska säga till väktarna, så att de inte behöver åka ut och fånga mig och skjuta mig och häkta mig för att sedan bli utlöst av någon som inte längre vill ha mig.
(Ja. Jag kan koden. Jag hade slagit den segnälkab bara. (?!?)

* Man sitter och städar på hårddisken, kopierar från en partition till en annan, rensar skit som ska bort, som inte behövs, som det finns dubbelt av.
Vips har man raderat hela 2007 års fotoarkiv. Ca 2GB semesterbilder, stilleben. Högt och lågt, osorterat, det mesta skit men somligt riktigt riktigt bra.

* Man hittar sin brukares mobiltelefon i sin egen handväska. Well, han lär knappast hinna sakna den innan han får den åter…

* Man hittar sig själv i Fruängen, eftersom man klivit på fel tunnelbana vid slussen.

Jag funderar faktiskt, leker faktiskt med tanken att skolka lite, för det här är inte alls bra.

Skolka, sova och leta alternativ.

Fröken Underbar

Jag blir faktiskt allvarligt oroad. Det här är inte alls så som det är tänkt att man ska ha det. Du är snart inte till någon hjälp på någon front. nej. Nu måste det till en förändring.

Alldeles strax ska vi sätta en “iheveteheller” stämpel i pannan på en viss Mikael; underbart!

Sen ska det lusläsas tidningar.

Japp. Vi har en plan. Sickan.
deep.ed

…
Hörrududududu…
Nu tar du ledigt. Bums! Såna som du och jag klarar inte av fler smällar och både du och jag vet att det där är klara symptom på just För Mycket!
Annars får jag fan säga åt Frk Underbar att helt enkelt skaffa ett par handklovar och sätta fast dig i något element ett tag.
Fan Essa…
Ms Garbo

Ey, Grabben…!

Jag säger ju att det är För Mycket!
Ett stort problem är ju när man faktiskt antingen inte inser att det är det, eller anser sig kunna göra något åt det.

Vilket jag kan.

Och gör.
Faktiskt redan gjort.

(Ja, jag HAR lärt mig en del under den här resans gång!)

Man ska också komma ihåg att situationen i helgen av ett par olika skäl var extrem. Nästa jobbhelg ser inte alls så vidrig ut – vilket jag är tacksam för.

Tyvärr kan jag inte ta ledigt hur som helst, såna som jag kan inte det, eftersom vi inte har några semesterdagar eller kompdagar eller flextid. Vi jobbar och får lön, eller jobbar inte och får inte lön. Timanställningar funkar så (Helt värdelöst koncept!!)

Men man kan byta bort pass, man kan avstå om man har råd att avstå en eller två dagars lön, man kan fixa och trixa lite och man kan tvinga fram justeringar av scheman. Vilket jag gör.

Man kan också leta andra jobb. Hur ska jag kunna göra det om jag är handbojjad vid något element?

😉
deep.ed

“grabben” 😉 jojo
och det där lät som någon annans bortförklaringar… typ mina …
Ms Garbo

Deep: Well, nästa jobbhelg kommer jag varken jobba lördag eller måndag. Två arbetspass istället för fyra. Det är betydligt mer funktionellt…
Fröken Underbar

Och härmed lovar jag dej GRABBEN (hur lite grabb är du – typ hur lite som helst) att jag ska låsa fast fröken Garbo med vad som helst om jag finner det av nöden tvunget. That´s a promise.

Och Fröken Garbo! Jag kommer att söka jobben åt dej om det måste till.

Hmm…ett välbetalt jobb med extravaganta luncher, vackra män som svassar omkring och är uppmärksamma, intressanta intellektuella samtal, kulturbegivenheter och finansiella nötter att knäcka…

Ptjaa….det var ju en nätt liten sak att fixa. jag ska bara…jag ska bara…..jag ska bara….?

Kramar!
Ms Garbo

Jovisst, kära vän, får du ordna fram sådana jobb åt mig 🙂

Jag lovar, jag är inte alls svårförhandlad i såna lägen.

Jag kan sitta och vara snygg, gå ut på lunchen och köpa skjortor från Linnea Braun, svara i telefon lite då och då, och smygblogga på arbetstid. Ajaaa. Any time 🙂
Pingback: Eros och Agape « Inquietum es cor nostrum donec requiscat in Te