I torsdags, när jag äntligen kommit hem från Handen, och kontraktsskrivning på nylägenheten ringer jag till sysslingbryllingkrylling Jocke.
Vi ska, nu när han slutligen fått de sista listerna på plats i det nyrenoverade köket, koka palt.
Det bestämde han redan i höstas, när vi träffades hemma hos Moster Bibbi för att äta surströmming.
Jaja, sa jag, det blir nog bra…

Men nu var det dags, söndagen var inbokad, jag hade bara en fråga, om själva geografin. För var på Tyresö var det nu han bodde? Jag har aldrig varit hemma hos honom.
Nej, inte Tyresö, Handen, säger han.
Handen, upprepar jag förvånat, bor du i Handen? En sån tillfällighet, jag har just kommit hem från Handen, jag har varit där och skrivit på ett kontrakt för en lägenhet!
Självklart frågar han då var i Handen jag ska bo, och jag nämner adressen.
Det blir tyst en halv sekund, och sen säger han: Du. Då blir vi grannar!
Allvarligt?? Jag tror inte mina öron. Jag får adressen, knappar in den på eniro och … ja. Det är verkligen så. I ett radhus på andra sidan gatan bor han och hans familj.
Det tar max två minuter att gå från min port till hans dörr…?

Vad ger ni mig för den tillfälligheten?

Och palten?
Jovisst samlades vi, Moster Bibbi, Kryllingsysslingbrylling Jocke med hustru och barn, ditringd kryllingsysslingbrylling AnnMarie med man och hela kastrullen med nykokt palt.
Det är många år sedan jag kokade palt nu, det har jag nog inte gjort sedan jag flyttade från Luleå… eller kanske ännu längre, sedan jag flyttade från byn…?
Men visst sitter kunskapen i än, och jag hör farmors röst i huvudet när jag formar palten i handflatan; först en rund flatpalt, sen det stekta rimmade fläsket, och så vrider man ihop palten, så att den inte spricker när man kokar den…

Nej. Inte kommer det dröja så lång tid igen innan jag kokar palt nästa gång. Det är ju så larvigt gott, och det är ett fantastiskt tillfälle att träffas, särskilt nu när jag kommer få en paltälskande kryllingsysslingbrylling till närmsta granne!