20/45

Posted on by

Jag tror på rutiner. Det är lättare att klara av tillvaron om man har rutiner. Vanor.
Särskilt om man själv är liten och tillvaron är stor, ohyggligt stor och mycket mycket obegriplig.

Så jag gör likadant varje kväll. I princip varje kväll i alla fall.

Jag tappar upp vatten i badkaret till pojken min. Ler åt hans badande. Sen gosar vi lite, han får en ny blöja, pyamas och till sist lite mat.

Ibland somnar han ifrån mig, i famnen, jag hinner inte bära honom i säng. Det är inte så bra: då vaknar han lätt när jag lägger honom i sängen.

Ibland hinner jag lägga honom innan han drar in handbromsen. Det är bättre.
Sen går jag som på nålar. Sover han verkligen? Tittar på klockan…

Jo. Vi passerade 20 minuter. Kanske kanske?

Jag går vidare på nålbädden.
Sen blir det som vanligt. Som de flesta kvällarna. Ungefär där, efter 45 minuters sömn vaknar han, olycklig.

Klarvaken.

Och jag sjunger.
Jag låter honom gråta.
Jag sjunger.
Jag smeker honom.

Han är ledsen. Vill inte.
Han är inte hysterisk, bara ledsen, och han vevar med armarna, de där små naglarna klöser och river, nappen åker ut med en farlig fart, skjuts som ur en kanon ur munnen, Plopp och jag petar tillbaks den. Gråten stillnar en halv minut, sen skjuts den ut igen, pojken tar ett andetag och laddar för en ny gråt.
Nej.
Han vill inte sova.
Alls.

Och jag funderar över gränserna här.

För jag vill att han ska lära sig att sova i sin säng, somna på kvällen. Jag vill inte att han ska ha min dygnsrytm, det är för sent för honom att somna vid tio. Han blir övertrött.
Samtidigt är det ju tokigt om han lär sig att det är Av Ondo att vara i sängen, att vi avslutar varje dag med en konflikt.

Hur gjorde/gör ni andra?

  • Carcol

    Ja…N hade ju otroligt svårt att sova genom hela natten vid 4 månader. Inte riktigt samma problem som du, men hon vaknade kanske 10-12 gånger per natt. Jag var helt slut. K sade då åt mig att ge henne gröt på kvällen och hon sov faktiskt lite bättre då. Det kan vara ett mättnadsproblem helt enkelt.

  • Ms Garbo

    Jag funderar faktiskt på det… Igårkväll tog jag fram lite fryst bröstmjölk, värmde och gav honom i flaska. Jag ville inte lyfta upp honom ur sängen, därav proceduren med flaskan. Han åt självklart (han ÄR ju ett matvrak!) men han tömde inte flaskan, och det var bara en liten flaska.

    Men kanske är det dags att börja med lite gröt eller välling eller så, kanske “fyller” det lite bättre, kanske gör det att han känner sig mätt längre?

    Vad var det för gröt du gjorde?

  • deeped

    Jag tror som carcol. Sen körde vi 5 minutersmetoden efter ett tag. Det var inte kul…

  • Ms Garbo

    Jag har inte testat 5-minutersmetoden, inte på riktigt.
    Det, eftersom mitt hjärta inte håller för det, dessutom blir gråten halvt hysterisk och vem kan somna då? Jag skulle inte kunna det i alla fall.
    Nej, det måste finnas ett bättre sätt.

    I kväll så bjöd jag Mamma&Co på middag så alla rutiner blev uppåner. Pojken fick som han ville, han somnade tyst och lugnt med mig i stora sängen, och jag har lånat en bok på biblioteket: "Somna utan Gråt" av en Elizabeth Pantley.

    …och så ska vi prova med lite gröt.

  • Kaffemoster

    Tja, mitt boktips har du ju redan fått. Tycker du att hon verkar vettig? Eller rättare sagt, har du hunnit läsa något?

  • Ms Garbo

    Jo, jag har hunnit läsa lite, och nog känns det väldigt mycket rimligare än femminutersmetoden, absolut!
    Men jag ska läsa mer innan jag gör en samlad attack på problemet.

  • Maria

    Anna Wahlgren och Sova Hela Natten-metoden räddade oss.
    In och buffa när bebbe är ledsen, ramsa under tiden. Håll rutiner och tider stenhårt. Det tog en hård vecka, men sedan dess har dotra sovit som hon ska (och då berövade vi ändå henne nappen i samma veva!).

  • Ms Garbo

    Rutiner… Ja, jag försöker. Samma ordning varje kväll, med bad, pyamas, gröt, lite amnng…

    Oftast går det rätt bra. Gossen somnar gott – men vaknar, absolut klarvaken efter trekvart.
    På den fronten håller han stilen.

    Då finns det två vägar att gå. Antingen två timmars gråtande förtvivlan: Jag VILL INTE SOVA, MAMMA!!! eller så får han helt enkelt komma upp igen, och så gör vi en ny sängrutin (fast lite mindre, utan bad, och pyamasen har hanju redan på sig) några timmar senare.

    Jag vet inte vad som är “rätt” men jag vet definitivt vilken väg som är trevligast.

    Kanske är han lite liten för den där fyrkantigheten än? Och varför vaknar han efter trekvart, när han väl somnat?

  • Pingback: Peppar! « Inquietum es cor nostrum donec requiscat in Te