I min fjärran barndom sjöng vi, när det var hockybockyturnering i skolan: “Ettan kom! Tvåan kom! Trean kommer så småningom!!”.

Nu är tvåan här.

Eller “nu” är en sanning med modifikation.

Den har faktiskt varit här i en hel vecka, men inte riktigt gått med på att låta sig avbildas, och ja, Carina, jag tänkte lyckas fota den.

I november”ljus”. Eller snarare brist på ljus. För inte vill jag bränna av en serie blixtar i plytet på grabben hur som helst. Dessutom är det bra om pojken skrattar duktigt också – tänderna syns bättre då!

Nu är det så att kameran mäter ljus och avstånd genom att lysa på sitt “offer”, ibland grönt, ibland rött. Mycket fascinerande, släcker alla leenden.

Inte helt enkelt. Men tillslut lyckades moderskapet.

I give it to you: Fröken Underbars fynd: Den Andra Tanden (med vidhängande gosse!)

Titta! TVÅ tänder!

Ja. Just det. Vi bjuder på lite potatismos också. 😀