Ja.
Jag fick bara nog av bloggen, och den fick nog av mig. Less var vi på varandra, rakt av.
Ungefär så less som jag antar att den som bar färghinken blev, när skänkeln gick av, hinken dråsade i marken och gick sönder och färgen rann ut.
Synen mötte mig igår när jag och Lilla Essingen promenerade hem till Mamma&BonusMorfar.
På hemvägen stod hinken kvar, men då hade färgen hunnit torka lite.
Undrar hur det blivit nu, efter en natts regnande?

Jag ruttnade på bloggskrivande, bloggläsande, internetsurfande och datorer överhuvudtaget.
Och ja, det finns absolut ett samband med att min dator tillslut dog sotdöden. Nej, datorlös är jag inte, Essingens pappa har generöst lånat ut en liten IBM till mig, och i ärlighetens namn är den ett uppköp jämfört med min nu saligen avsomnade acer.
Men.
Den är inte min.
Det är en massa saker i den som inte finns.
Photoshop, tusen miljoner bilder och dokument.
Musik.
Ja, allt finns kvar i gamla datorn, det är bara att plocka ur den disken, slänga på en sladd och jacka in i ett USB-jack, men … jag ruttnade istället.
Åkte till Essingens pappa och rev en häck.
Såg Metallica.
Beskådade hundra lyckliga och vårrusiga kossor och SEX TUSEN frånbetongenrymda stockholmare.
Lekte med ett barn.
Klappade på en gravidmage.
Planterade två tomatplantor.
Tvättade tusen maskiner tvätt. (Tack Gode Gud för tvättmaskiner!)
Scrappade.
Sydde.
Pussade ett barn.
Byggde tågbana.
Log åt en lycklig farmor.
Skruvade upp en gunga i en gungställning.
Fotade en massa.
Åkte till Esp..eh…Espberga, Espboda? Kom hem igen, ett dygn senare, och mycket lycklig i hjärtat.
Drack kaffe i gott sällskap utanför Edvard Andersons växthus.
Petade ut jord, kottar, träbitar, barr och myror ur Essingens mun.
Hänfördes av blommande magnolior.
Hänfördes av alla blåsippsbackars morsa till blåsippsbacke. (Grät nästan)
Krigade med J-tangenten på den “nya” datorn.
Picnicade med Fröken Moe.
Fick koskit under naglarna.
Samlade ihop pappersinsamling efter Essingens framfart.
Läste kloka ord om piratpartiet och integritetsfrågor inför eu-valet.
Försökte hinna andas.

Så.

Kanske är vi sams igen, jag och bloggen.
Nu ska vi bara se om ag får j-tangenten på plats igen.