Med frostbitna kinder.

Förvånat går jag ner i källaren och gräver fram mina gamla, från åren i Jokkmokk sprungna, näbbstövlar.
Desperate measures, desperate means.
Helt plötsligt kom vintern till huvudstaden, snösväng har vi slutat med här i södern, så då är det bra att ha ett par rejäla stövlar med höga skaft.
Några dagar går.
Barnet pekar lyckligt när traktorn utanför köksfönstret backar, plogar, backar igen. Den orangea saftblandaren lyser upp väggarna runt gården.
Det börjar att åter ta sig fram utan att bära barnvagn, jag promenerar fram och tillbaks till Mormor, där lämnar jag barnet när jag jobbar och dagis är stängt.
Mörka kvällar, kalla mornar, nyårsdagens morgon promenerar vi eftersom bussen inte börjat gå än..!

Och barnet ligger nedbäddad i MosterSysterYsters gamla barnvagn. Varm som en liten hamburgare i overall och åkpåse.

Och snöflingorna faller.

Så här ska det vara i december, januari. Våren längtar jag efter, men inte riktigt än

Världen är vacker.

(Bild: 2 januari)