Tusen bitar

Ibland känns det som om hela tillvaron är ett tusenbitarspussel. Jag springer omkring, lägger tre bitar himmel, hittar ett hörn, sorterar en massa grönt gräs, vänder fram någon sorts strömmande vatten, hittar något annat som ser hårigt ut och pillar sedan dit ännu lite himmel.

Jag vet att det är när det känns så som jag behöver ta ett djupt andetag och springa mindre istället för att skynda mer.
Jag blir ineffektiv och splittrad och resultatet är sämre än om jag skyndar mindre.

Precis som legenden om haren och sköldpaddan

Alltså behöver jag vila mer, skriva mer när jag hinner som minst.

Hmmm.