Varannan helg jobbar jag. Det är en livsnödvändighet att göra det. Dels för de där extra OB-kronorna det ger men också för att skapa lite luft i tillvaron. Lite egen tid. Tack vare dessa helgpass kan jag vara ledig när andra jobbar, och när Dadi är öppet. Jag kan klippa mig, städa, gå på mammografi eller göra alla de här andra sakerna som faktiskt kompliceras avsevärt om man gör dem i sällskap med en pojk med en halv myrstack i brallorna.
Det händer att jag går på café helt ensam och bara njuter av att vara just ensam.

Ikväll är en jobbhelg. Lilla Essingen är med Pappan och jag tror att lyckan där i Järfälla går att kämna på långt håll.

“Han somnade med ett krampaktigt tag kring en airbus330. Vi skulle resa till hotellet hemmet”

Ja.

Han har rätt, pojken, vi längtar tillbaks till Långtbortistan