Om vad man vill vara

Vi ser på den, lite då och då, jag och Lilla Essingen.
Disneys “Skönheten och Odjuret”.
Den är spännande och stundtals ordentligt läskig

Han har full koll på vad som händer, vem som är snäll och vem som inte är det, och är helt fänglsad av den.
Men så går det snett.

Varje gång.
Vid samma scen.

Förtrollningen släpper, odjuret får bli en prins igen, möblerna i det förtrollade slottet får återta sina mänskliga former. Allt har gått bra.
För alla – utom min onge, för han gråter hjärtskärande.
Jag lyckas inte förstå varför han blir så förtvivlad, och jag förklarar gång på gång hur glad Mrs Potts blir när hon kan krama sin lilla pojke igen.

Om jag kunde begripa…?

  • Joey

    Men…det ser ju ut som mm lejonet dör ju…

  • mcsarcne

    Jomen filmen fortsätter längre än klippet och alla är lyckliga och prinsen och skönheten dansar och det blir kramkalas och … Och jag förklarar och berättar om hur glada alla är och … och … och…

  • Blommaland

    jag skulle också gråta när alla figurer jag kommit att älska plötsligt dör i förvandlingen till något helt annat.

    och nu är Blommaland här, hej hej 🙂
    *vinkar o ler*