Det där ögonblicket.

Förskräckt läser jag om pappan som glömde sitt barn i bilen.  I en bil som blev varm i solen,  alla vet vi hur hett det kan bli i en bil,  och katastrofen skedde.

Igår vände jag ryggen till det där ögonblicket. 
Jag hade bara mer tur.  Försynen var med mig. Ingen gjorde mitt barn illa. Ingen bil körde på honom.
Allt gick bra.

Nu badar mitt barn och jag lyssnar hela tiden på hans lek. Precis utanför badrummet.

Livet kan ändras på ett ögonblick.  Det kan vi inte förhindra,  för alla är vi stressade,  glömska, distraherade ibland. Alla vänder vi ryggen till ibland.  Alla är vi mänskliga.
Alla.

Mymlan har skrivit bra om hatet som mötet den här pappan här.