Benhögar jag minns

Hur det kommer sig minns jag inte riktigt men hur det nu var så pratade vi om ben, vad man gör med dem: kokar buljong på dem och det där att de tar enorm plats i frysen. För det gör de.

Nör det dessutom visar sig att vi nästan bor grannar så lindrade jag hennes plågor, tar hand om frysta benknotor, går hem med dem. Inser att grytan är en bättre idé än frysen, så jag häller på vatten och grovsalt.

Sen överrumplas jag av doften av älgbenskok.
Länge sedan är det.

Mitt hjärta dansar lyckligt av doften av Norrland och… Än en gång tackar jag ödet, mina egna val och Gud för det liv jag levat, för att jag vet vad man gör med en kasse frusna älgknotor och för doften som låter mig vara i både nutid och dåtid samtidigt.