Jag har aldrig varit någon stor fantast av att städa.
Tråkigt är det, tröstlöst och framförallt så är jag slarvig.
Hemma hos mig är det rörigt. Ofta hyfsat damsugat och golven torkas regelbundet, men köksbordet är aldrig någonsin tomt.
Bacillskräck har jag inte. Inte det minsta.
Däremot är jag noga när jag hanterar mat. Tvättar händerna, ger sjutton i karamellskålen på pizzerian (den där man förväntas ta en karamell och sitta och vänta fint medan pizzan gräddas) och sniffar på mjölken istället för att per automatik hälla bort den om den passerat bästföre.
Så kom Lilla Essingen.
Alla som får ett litet barn får en brutalkurs i att hantera äckel.
Man blir nerkissad.
Man blir nerspydd.
Man får bajs på fingrarna.
Då är det skönt att det finns rinnande vatten och tvål nära tillhands.
Sen gör små barn äckliga saker.
Under en period stoppar de allt i munnen.
Det är en naturlig fas, ett sätt att upptäcka världen, men det ÄR äckligt när en onge undersöker en kattlåda. (Just det hände inte här, eftersom Lilla Fröken Morrhår lämnat oss när Ongen blivit så pass stor.)
Däremothar det inmundigats lassvis med sand, jord och grus.
Jag har alltså hittat småsten i blöjorna.
Att hålla ongen från att slicka på handtag, fönsterglas och dynor på bussar och tunnelbanor är en utmaning.
Men han lever.
Faktum är att – peppar peppar – har han aldrig varit riktigt ordentligt kräksjuk, även om han varit duktigt risig i kistan emellanåt.
Vi har hanterat den sortens blöjor som toxic waste och jag lovar. De doftar inte hallonpaj. Alls.
Vi omges av “baciller”. Virus, bakterier och andra mikroorganismer. Somliga är farliga. En del är rikigt farliga. Andra bekommer oss inte och många bakterier är livsviktiga för oss. Bakterier bryter ner en massa biologiska prylar. Höstlöv, döda möss och allt annat som dör och som sen “försvinner”. Det vore rätt opraktiskt om de inte gjorde det.
Vi använder bakterier i matlagning, när vi syrar mjölk och framställer ost. Vi betalar extra för hängmörad biff – och när man mörar kött låter man det vila, och en förruttnelseprocess påbörjas, vilket gör köttet mörare.
Är det någon som tror att den råa sashimin eller den fräscha kycklingsalladen är steriliserad innan vi äter den?
Men.
Då är det skönt att Vanish oxi action extra hygiene finns.
“Visste du att en fläck också kan vara en bakteriehärd?
I smutstvätt kan bakterier föröka sig obehindrat och tvätt vid låga temperaturer räcker oftast inte för att stoppa bakterierna. Använd därför nya Vanish Oxi Action Extra Hygiene. Med sin kraftfulla sammansättning tar den pålitligt bort fläckar och dessutom bakterierna.”
Toppen!
Jag känner hur mitt hjärta lättar, all min föräldraoro över att mitt barn ska bli sjuk bara seglar iväg på ett litet rosa moln.
För jag kan ju ta med mig min Vanish oxi action extra hygiene och descinficera gruset som min onge glatt tuggar i sig, putsa och gno på hela vår lokaltrafik och för att inte tala om hur jag kan sterilisera mitt hem tack vare fantastiska Vanish oxi action extra hygiene.
Eller inte.
Hur var det nu?
Vett och sans.
Fläckarna på Lilla Essingens kläder innehåller visst bakterier, säkert flera stycken och nej, dom hinner inte kopulera tvättkorgen full. Jag, och människor i allmänhet, tvättar nämligen lite då och då. Då blir tvätt fullt tillräckligt ren för att vi ska kalla den ren. Den behöver inte vara “fri från bakterier” för det är inget annat runt omkring den nytvättade t-shirten heller.
Och då har vi inte ens börjat prata om hur bakteriedödande produkter påverkar miljön: där bakterier utvecklar resistens mot de medel vi använder och vi därför tvingas använda starkare medel, och också dödar de goda bakerierna man har och faktiskt också behöver.
Fråga din tandläkare vad hen tycker om SB12 eller Listerine…
