Kan man lita på Fröken Ester?

Det kom ett mail

Käraste .

God dag och hur är du tillsammans med din familj ?

Jag är fröken Ester med min yngre bror Jones Jomkoma . Vi är föräldralösa , är att vi förlorat våra föräldrar under de politiska kriserna i landet under år 2010. Kriget har precis börjat igen , hela världen vet om denna nyhet . Därav kan du bära mig vittne om du har lyssnat på BBC , CNN , CBS , FRANCE 24 och AFRIKA 24 , på internationella nyheter om Afrika .

Vår far var en servering generaldirektör SOTRA transporterar samarbete fram till sin död , en statligt ägd transport i staden Abidjan , Elfenbenskusten .

Han mördades av rebellen under de politiska kriser i mitt land . Före sin död på December 2010, kallade han mig och informerade mig om att han har summan av tolv miljoner fem hundra tusen dollar . ( $ 12, 500,000.00 ) kvar i en av säkerhetscenter här i landet . Han berättade vidare att han deponerat pengar i säkerhetscentret med mitt namn och adress som hans närmast anhöriga och förmånstagare till pengarna . Han gav mig också alla nödvändiga men juridiska dokument som täcker denna fond vid säkerhetscentret

Jag är ett universitet grundutbildning och egentligen inte vet vad de ska göra , därför att efter döden av vår far min bror och jag slutade skolgång av säkerhetsskäl .

Nu vill jag ett konto utomlands där jag kan föra över dessa medel och efter transaktionen jag och min yngre bror ska komma och bosätta sig permanent i ditt land tills en sådan tid att det blir bekvämt för oss att hantera investeringen av oss själva , om jag så önskar .

Detta beror på att våra liv är i fara med morden här och där i staden Abidjan varje välsignade dag , och vi har drabbats av en hel del motgångar till följd av ständiga politiska krisen hennes e i Elfenbenskusten .

Döden av vår far faktiskt fört sorg för våra liv . Jag vill också investera i fonden under din vård eftersom vi vår okunniga om näringslivet .

Jag är i en uppriktig önskan om din ödmjuka hjälp i denna fråga . Dina förslag och idéer kommer att vara mycket uppskattad .

Nu tillåter mig att ställa dessa några frågor :

1 . Kan du ärligt hjälpa oss från ditt hjärta ?

2 . Kan jag litar helt dig ?

3 . Hur många procent av det totala beloppet i fråga kommer att vara bra för dig efter att pengarna finns på ditt konto via din hjälp ?

Vänligen överväga detta och komma tillbaka till mig så fort som möjligt , omedelbart jag bekräfta din vilja , kommer jag skicka till dig i detalj av hela information om fonden .

Med vänlig hälsning ,
Fröken Ester Jomkoma

Det måste ju finnas människor som svarar på dessa mail, som tror på dem, som låter sig luras, annars skulle de ju inte fortsätta komma..?
Jag kan inte sluta fundera på det.
På dem som går på det.
Vilka är de?
Vad lever de för liv?
Hur uppfattar de världen?

De där mest hedersamma uppdragen

Min vän Jenny frågade mig, om jag vile bli gudmor till Ester.

OM jag ville?! Så klart! Värsta egotrippen, ett eget gudbarn, en fribiljett in i en underbar familj. Jag kastade mig över uppdraget.

Så jag stod med i kyrkan – utan verser att läsa, eftersom jag var hemligt gravid och mådde pyton och koncentrerade mig på att inte kräkas på prästen. Men glad och stolt.

Sen blev en av mina bästa vänner med barn, en Hedvig föddes och ett dop planerades. Kring den här saken var tydligen  någon sorts diskussion, huruvida man har sånt som faddrar eller inte? Men väl i kyrkan så hjälpte jag Lilla Essingen att hälla upp vatten i funten till Hedvig och jag och barnets mor är helt överens om hur det där är. Vissa ungar tar man helt enkelt hand om lite extra.

Sen hände en tragisk olycka. Oväntat – som olyckor alltid kommer – kommer bud från en fjärran kontinent. Esters storebror Elias gudmor har fallit av en häst. En mamma förlorar en av sina bästvänner. Ett hål finns som inte kan fyllas. Omjligtvis. Men en gudmor ska pojken ha, så honom adopterade jag. Rakt av. Sånt behövs inga papper på.

I juni ska vi på dop igen. Hedvig har fått en lillasyster. Jag tror att Hedvig och Erik kan hjälpas åt med vattenhällandet, jag står bara redo precis där bakom. Nu väntar jag inte på att bli frågad, jag räknar helt enkelt in lilla Majken i min stolta skara av gudbarn, med eller utan prästerlig välsignelse, eller ens förfrågan från föräldrarna. Frågor på det?

 

Men ännu ett gudbarn har jag fått.

Lite mer oväntat. Minst lika hedrande men jag erkänner – mer förvånande.

På en gård i Skåne står en nyfödd kalv på – vid det här laget – ganska stadiga ben. Hon – jo, det är en kvigkalv – föddes den 12 maj, vägde ca 45 kilo och hade en mankhöjd på ca 70 cm. Efter rådslag på gården bestämdes att hon ska heta Essa-Tvittra och jag förundras.

 

Essa-Tvittra

 

Jag har inte riktigt koll på ritualet kring kalvdop, men så här på lite avstånd firar jag och Lilla Essingen med en utflykt till Gålö (om vädret håller i sig) och extra god mat till middag. Kanske skickar vi en flaska nagellack i present.

Är en latte ok?

Rubriken i DN får mig att hajja till.

Många sjukskrivna kontrollerade vid färja

Vad? Står försäkringskassan vid landgången och kollar om du är sjukskriven eller inte?

Ja. Faktiskt.
Man har haft någon sorts samarbete kring ekonomisk brottslighet tillsammans med tull och polis.
Huruvida den aktionen vara framgångsrik eller inte förtäljer inte artikeln.

“Under de två dygnen stötte Försäkringskassans representanter på 28 personer – 15 män och 13 kvinnor – som erhåller någon typ av ersättning från myndigheten, visar en sammanställning som nyhetsbyrån Siren gjort. I 22 av fallen handlade det om någon form av sjukersättning.
Personerna var sjukskrivna för olika besvär och sjukdomar. Någon eller några var sjukskrivna för depression, övervikt och ADHD, andra för diskbråck, fibromyalgi (muskel- och vävnadssmärta), ischias, MS, psykiska problem, fraktur i benet, lätt utvecklingsstörning, personlighetsstörning, halsdiskbråck, artros, epilepsi och sömnproblem”

Man fortsätter:

“Försäkringskassans kontrollanter har informerat försäkringstagarnas handläggare.

– Det behöver inte bli några konsekvenser för de aktuella personerna, men det kan också leda till en diskussion om vederbörande ska ha ersättning över huvud taget, beroende på vad man är sjukskriven för, säger Peter Fausö, chef för Försäkringskassans kontroll- och återkravsverksamhet i Skåne, till DN.se.”

Jag tror att det är dags att börja fundera på vad man FÅR göra om man nu är sjuk och därmed utnyttjar sjukförsäkringen för sin försörjning.
Det är helt klart misstänkt att t.ex. åka på en dagkryssning till Mariehamn (biljetten kostar för övrigt nitton spänn)
Får man sitta på en uteservering och dricka en latte? Får man ta ett wienerbröd till? (trots att man kanske är lite överviktig?)

Hur är det, får man klippa sin gräsmatta, eller är man automatiskt frisk nog att jobba om man förmår det?
Får man leka med sina barn?

Nästa fråga man kan fundera över.
Vad kontrolleras i våra liv?
Om tull och polis gör en kontroll över smuggleri, och tar hjälp av fk för att jaga ekonomiska brottslingar, men använder informationen de får in till annat? Som att ifrågasätta huruvida man är sjuk eller inte, vad gör man då mer?

Hur lång tid tror ni det tar innan vi läser en artikel i dn om någon som mailat till en präst eller journalist, och där information i den konversationen plötsligt hamnat i helt nya sammanhang?

Du känner väl till sagan om den kokta grodan? Bilden tillhör Purpleslog (Flickr) och är cc-licensierad

Jag hoppas att det här är för dumt för att vara sant.
Snälla DN, FK, säg att det är så.

——————————————

För övrigt tycker jag fortfarande att Jocke har rätt, därav mitt generösa citerande.

Spam

En sorts konserverad skinka, visst var det så?

Jodå.
Vi får vår beskärda del.
Akismet tar hand om det mesta, men det händer att jag kollar av samlingen för då och då fastnar sådant som faktiskt inte är oönskat skräp. Mer än en gång har jag fångat upp vilsegångna kommentarer där.

När jag läser begriper jag ingenting.

Är det människor som skickar sånt?
Är det botar?

Men varför?!

I can’t tell you how impressed I am with your article. Your insight and unique ideas have inspired me to think about lots of things contain here. Thanks for this info.

Hey, great blog you have here !
Will definitely browse more articles by you

conceive this web site holds some really superb information for everyone .

Ja. Jag skriver alltså uteslutande på svenska. Men vad vet jag, någon kanske sitter med google translate och pillar?

Today, while I was at work, my sister stole my apple ipad and tested to see if it can survive a twenty five foot drop, just so she can be a youtube sensation. My iPad is now destroyed and she has 83 views. I know this is totally off topic but I had to share it with someone!

Jahapp. Tack?

Chipshoppers.com specializes in supplying common, obsolete and hard to find semiconductors, components, ICs, military and aviation parts like 0001100837, 0001100853, 0001100863, 0001100881, 000110094, 0001100953, 0001100961, 0001100963, 0001100964, 00011009PT, 00011010, 000110100, 0001101001, 00011010011, 00011010529, 00011010550, 00011010571, 00011010572, 00011010575, 00011010583, and other industrial, military or aviation parts. Chipshoppers.com is a military and aviation parts distributor. If you need more information about other availabilities, please contact our sales team sales@chipshoppers.com mailto:sales@chipshoppers.com

Mmm. Ska tänka på det när jag känner mig shoppingsugen nästa gång. Yep.

This is getting a bit more subjective, but I much prefer the Zune Marketplace. The interface is colorful, has more flair, and some cool features like ‘Mixview’ that let you quickly see related albums, songs, or other users related to what you’re listening to. Clicking on one of those will center on that item, and another set of “neighbors” will come into view, allowing you to navigate around exploring by similar artists, songs, or users. Speaking of users, the Zune “Social” is also great fun, letting you find others with shared tastes and becoming friends with them. You then can listen to a playlist created based on an amalgamation of what all your friends are listening to, which is also enjoyable. Those concerned with privacy will be relieved to know you can prevent the public from seeing your personal listening habits if you so choose.

Jamendåså.
Då går jag och gör lite te nu, medan världen fortsätter att fundera ut små värdefulla bitar av information att berika mitt liv med.

För min skull.

Jag skriver i den här bloggen för min skull.
För att bevara stunderna, för att hålla i den där flyktiga lyckan som doften av min onges hår ger mig.
Jag skriver för att minnas inte bara att, utan också när jag känt, gjort och upplevt.
Jag skriver för min skull.

Men jag skriver inte i en skrivbok, som ligger i en låda intill sängen.
Jag skriver i en blogg och det händer att andra människor läser det jag skriver och den tanken kittlar mitt ego.

Det händer till och med att någon kommenterar det.
Eller försöker
.

Jag skriver för min skull, men jag blir glad över om mina tankar berör en annan människa, och det gör mig sur att wordpress – för det här är uppenbarligen ett wordpressproblem – vill tvinga den som vill kommentera att antingen logga in mot wordpress eller mot någon annan tjänst, allt för att jag klickat i en ruta där jag begär att den som kommenterar ska lämna en e-postadress.
JAG har inget intresse av att någon ska logga in någonstans.

Nu har jag bockat ur den rutan.
Nu ser vi vad som händer.

Kan ni som inte kunnat kommentera förut kommentera nu?
Kommer jag drunkna i spam?

“Hatar din blogg”

Jag studsade till inför de första orden i hennes tweet, men läste vidare.

Märkligt.
Man ska bara behöva ange någon sorts giltig e-postadress för att kunna kommentera i den här bloggen. Jag vill att det ska vara så enkelt som möjligt, men tillräckligt svårt för att spambotar ska misslyckas. Alltså, en giltig e-postadress.

Men något inlogg någonstans ska inte behövas.

Snälla du, som läser det här.

Kommentera, se om du har samma problem som Stielli.
OM du får det, berätta vad du använder för browser och om det bara är den här wordpress-bloggen du fått problem med.

Ok?

(Och om du begriper varför det Stielli får upp en underlig inloggningsruta, får du gärna berätta det för mig!)

Same same but different

Jag, som så många andra i mitt twitterflöde såg “Du är Googlad“, Johan Ripås dokumentär på svt2 igårkväll.

Christina Stielli har bloggat bra om den och jag tänker inte säga så mycket mer om den än att den är tänk- och sevärd. Den finns på SVT Play i en månad, missa den inte.

Om man googlar mitt  namn blir man lite förvirrad.

Jag har ett inte helt vanligt namn, likväl får man upp träffar som inte passar in.

Jo. Vi är två. Två med samma lite ovanliga namn, och två helt olika liv. Jag känner henne inte alls, men klickar runt bland länkarna. Entreprenör, nästan jämnårig med mig. Vi bor båda i Stockholm. Hon är egen företagare, något om barnkläder och design. Själv blir jag arbetslös om en dryg vecka. Jag klickar vidare … huvva. Cancer. Riktigt elak cancer och några mycket tuffa men självklara och likväl modiga beslut.

Förra fredagen var jag på mammografi.

Det är som de där j*vl* cellproven.

Det är en fantastisk sak att helt gratis undersökas, att alla har rätt till det och kallas till den här sortens undersökningar. Samhället vinner på att hitta de som håller på att bli sjuka innan det hunnit gå för långt.
Ändå avskyr jag det, undersökandet, men jag tar mig själv i kragen och går dit.
Låter brösten tryckas ihop i den där stora maskinen. Jo. Det gör ont. Det gör duktigt ont. Det är hemskt att klä av sig och bli tagen på, av en vilt främmande människa, men värst är ändå skräcken.
Tänk om…

Känslan är irrationell och mycket påtaglig: det är skönare att inte veta.

Efteråt tröstar jag mig med en semla.

Idag ligger ett brev från SÖS på hallmattan.

Ett namn.
Två helt olika liv.