Band och rosetter

Snart är det Antagligen dags att döpa om Telias 3Gnät på samma sätt som man gjort med 2Gnätet. Jo, “edge” alltså. Vad säger ni, ska det få heta … Blazer? Speedster?

20120306-234328.jpg

Ibland, när jag är mer cynisk än annars misstänker jag att man stryper 3Gnätet bara för att få sälja nya fina dyra abbonemang i 4Gnätet.
Men nej, så är det säkert inte. Man är bara tagna på sängen över att näten verkligen används.
Men varför bygga ut? Nej, nya band och rosetter räcker.vad tror ni om Telia Thunder?

Where should birds tweet if not on twitter?

Männisor, som får en idé, och genomför den, även om den är lite knäpp. Eller egentligen, faktiskt inte alls så knäpp.
Jag bara älskar’t.

Så en lettisk tidningsredaktion placerar ut fett på ett tangentbord, och ställer ut det så att fåglarna kan komma och kalasa på godsakerna.
Och därmed få uttrycka sig. För alla har rätt att säga sin mening.

Och var ska inte fåglar få kvittra, om inte på twitter?

Sa jag att jag älskar’t?

Så, trots att det är måndag går veckans första #ff till @hungry_birds

Jag tror att de och @Lilla_Essingen skulle förstå varandra.

Grattis, Tant Essa!

APPLE REGIONAL HEADQUARTERS
Plot 21344 Boulevard Way,NLQT
Manchester East,
United Kingdom.

Detta för att informera dig om att som en del av vår nya året årlig utmärkelse
program, har din e-postadress valts som vår 2012 APPLE pristagare. Du har
belönats med en Apple iPhone (Apple iPad 2 WIFI 64GB vit) och en check värd
300,000.00 pund. Följande är ditt referensnummer: APPLE MC918B / A.

För att få din vinst, är du skyldig att bekräfta mottagandet av denna post med
den information som krävs nedan och ditt referensnummer (APPLE MC918B / A) till
programmet regissören vars information ges nedan:

Namn: Philip Dawnson.
E-post: info@appleipadclaims.com

Informationen som begärs:
Fullständigt namn:
Kön:
ålder:
Yrke:
nationalitet:
Hemland:
Fullständig adress:
telefon:

Gratulerar.

Med vänlig hälsning,
Dr Richard Nelson,
Public Affair Officer,
Apple Incorporation.

Jag är så lycklig!
Nu kan jag köpa så mycket nagellack jag vill!

Här finns en blogg med många andra glada vinnare!

Vad har hon på sig?!

Det är sällan jag blir arg så där SNABBT som jag just blev. Ofta blir jag mer som en tryckkokare, bara så där lite , och sen lite mer, och sen, ju mer jag tänker på det desto argare blir jag. Men nu blev jag tvärarg. Rakt av.

Det började med att @cherin_awad började RT:a en massa rasistiskt skit i sitt flöde.

För er som inte använder twitter betyder det att hon började visa vad för påhopp hon fick, hon började skicka vidare, hålla upp skiten så vi andra såg.

@_Lemmin (tror jag att det var) undrade varför de hoppade på just henne och hon konstaterade att det kanske har med hennes avatar att göra, hennes presentationsbild. Hon bär nämligen slöja på den.

 

Och jag, som så sent som igår bloggade just om rätten att få bära slöja (eller keps, eller HelloKittyklänning för den delen) fick bara nog.

Slet tag i första bästa sjalliknande föremål jag kom på. Telefonen i andra handen och in under en lampa. Snabb (hiskelig!) bild och vips.

 

Tant har bytt avatar på twitter.

Tant bär hijab.

Sug på den, islamofober.

 

 

 

Om rätten att få bära en Hello-Kittyklänning

Jag har en ganska stor bokhylla. Att kalla min boksamling för “bibliotek” är att överdriva, och det är en ganska spretig samling böcker, även om den tack vare de senaste årens flyttar gallrats ut avsevärt.
När jag gallrat har jag sorterat bort sådant som jag vuxit ifrån, sånt som jag läste som tonåring, sånt som jag inte tänker läsa om, sånt som bara känns dammigt och onödigt idag. Åkte gjorde en väldans massa Ed McBain-pockets (de hamnade visst på Farsta Brandstation, har jag för mig). Åkte gjorde en del Sidney Sheldon, för de var nog egentligen inte bra ens när jag var sjutton.
Efter min sjukdom läser jag mindre, men likväl återvänder jag till bokhyllan allt som oftast, ofta för att kolla upp något, slå upp, bläddra eller söka. De böcker jag köper idag är facklitteratur och essäsamlingar. Kunskap och klokskap.

När jag har gallrat har jag gjort det utifrån mitt eget huvud. Jag har valt själv vad jag har i min bokhylla.
Jag har aldrig behövt göra mig av med en bok för att den är olämplig att äga.
Än mindre farlig.

Så här sitter jag, i min hood, med mitt lilla liv, min lilla blogg – jag tror att Pappa och Lilla Essingens pappa är mina mest trogna läsare – och min lilla bokhylla och funderar över vilken bokhylla jag haft om jag bott i Egypten eller Syrien, och vad hade jag bloggat om då? Hade jag kunnat skriva om min pojkes Hello Kitty-klänning då?
Absolut inte.
Framförallt. Jag hade aldrig kunnat låta honom få en sån klänning, kanske inte ens att ha bara här hemma.

Man kan tycka att rätten att få ha en blå klänning med HelloKitty på magen, och änglavingar på ryggen inte är en viktig fråga och visst kan de flesta av oss leva utan just en blå HelloKitty-klänning men samtidigt är det något mycket stort och viktigt.
Det är en del av vår rätt att uttrycka oss, vår yttrandefrihet, och just jag och min onge och antagligen du som läser det här, har turen att leva i ett land där ingen kollar vilka böcker vi har i bokhyllan.

Vi är lyckligt lottade.

Alaa Abd El Fattah och Maikel Nabil har inte samma tur.

———————————————————–

Texten som följer är upprop, en text skriven av ett antal svenska bloggare. Vi vill påminna om hur livsviktigt det fria ordet är.

När pressfrihet inskränks och medier kontrolleras av statliga eller andra intressen, blir det medborgares uppgift att peka på missförhållanden. Internets medborgarjournalister är en viktig motor för utveckling av demokrati i många länder. Med bloggar och andra sociala medier som publiceringsplattform lyfts orättvisor och missförhållanden i vardagen i ett hårt kontrollerat medielandskap fram i ljuset.

Som den arabiska vårens historiska händelser visat är bloggare inte bara medborgarjournalister. Med sig bär de även hoppet om demokrati, fred och värdighet. Yttrandefriheten på nätet har blivit en av de främsta skiljelinjerna mellan demokrati och diktatur. Här lyfts orättvisor och missförhållanden i vardagen och med pennans makt arbetas det för förändring.

Situationen för dem som engagerar sig för demokratisk förändring har på många håll hårdnat. I flera länder förföljs och fängslas aktiva som via sociala medier varit kritiska till sittande regim. Ett exempel på det är de öden som drabbat de egyptiska bloggarna Alaa Abd El Fattah och Maikel Nabil.

Alaa Abd El Fattah är en av centralfigurerna i den sedan många år enormt stora och levande egyptiska bloggosfären. Redan 2006 greps han, då av Mubaraks regim, för att statuera exempel. Bloggare som kritiskt diskuterade det som hände i Egypten ansågs vara ett hot. Tyvärr har det inte förändrats och i den demokratiprocess som pågår är situationen allvarlig.

Sedan en dryg månad har Alaa åter suttit inspärrad. Denna gång av det i Egypten nu styrande militärrådet. Hans tid i fångenskap förlängs med två veckor i taget, vilket orsakar stor oro i hans familj och särskilt hos hans höggravida hustru. Processen mot honom handlar med all önskvärd tydlighet om att inför det nyss avslutade valet tysta en viktig politisk knutpunkt i denna unga proteströrelse, som tidigare i år störtade diktatorn Mubarak och nu återigen protesterar mot vad man ser som fortsatta politiska orättvisor.

Ytterligare en medborgarrättsaktivist, Maikel Nabil, har sedan slutet av mars i år suttit inspärrad, anklagad för att i sin blogg ha förvrängt den egyptiska militärregimens slogan ”Militären och folket är en enad hand”. Han diskuterade och kritiserade utvecklingen efter Mubaraks fall under rubriken ”Militären och folket är aldrig en enad hand”. Detta tolkade militärregimen som en attack mot systemet och fängslade Maikel, som nu avtjänar ett treårigt fängelsestraff för högförräderi.

Alaa och Maikel är långt ifrån ensamma. De används dessutom som varnande exempel för att skrämma andra att inte utmana och kritisera orättvisor eller tala i situationer när andra tiger. I en demokrati under uppbyggnad är detta tecken på en farlig utveckling som omvärlden bör reagera på.

Vi som undertecknar detta har alla, liksom Alaa och Maikel, valt att delta i den offentliga samtalet via bloggar och andra sociala medier. Vi vill och hoppas att fler vill lyfta frågan om vikten av det fria ordet och därtill visa för omvärlden att vi ser och vi bryr oss. Åsikts- och yttrandefriheten måste respekteras, och alla bloggare som fängslats för sina åsikters skull måste omedelbart friges!

Vårt budskap är klart: Frige det fria ordets förkämpar!

Vill du skriva under det här uppropet, eller veta hur man på annat sätt deltar i det, läs då mer här

HÄR finns en lista över de bloggare som skrivit om uppropet.

Liu Bolin

Om att bära upp en frack.

De som känner mig väl vet att jag är svag för pingviner.
Fantastiskt charmiga djur.

Det är bäst att jag poängterar att det här är på riktigt.
Jag har hittat ett stickmönster på pingvintröjor, och jag har hittat en massa pingviner som faktiskt behöver dessa tröjor, så nu stickar jag.
Japp.

Det är alltså en mängd pingviner som råkat illa ut i samband med ett oljeutsläpp på andra sidan jordklotet.

Och gillar man pingviner, som jag gör, och kan sticka, som jag kan, och har restgarner i massor så…

…stickar man.

En hel värld av kunskap

Vi plockar blåbär, för näst efter åkerbärssylt är nog blåbärssylt det godaste som finns och plötsligt gör vi ett fynd.

20110724-215917.jpg

Lilla Essingen fnissar förtjust över att larven har “en båsste i jumpan” och jag sliter fram iFånen för att fota och twittra krypet.
“Har vi någon etymolog i feeden? Vad är detta för en cool larv? http://lockerz.com/s/123254597”

Och vet ni, det funkar!
För shit, för det första ställer jag frågan fel. En expert på insekter heter Entomolog, inget annat.
Dessutom finns det någon som känner igen krypet, @mattiasb skickar en länk och där ser jag betydligt skarpare bilder på min larviga kompis. Det kan vara någon sorts tofsspinnare, och det är gott nog för mig.

Vill man nörda ner sig ordentligt är det här ett bra ställe…

Fatta hur många gånger ni kommer rädda livet på mig, ongen är bara tre och har knappt börjat fråga “varför” än…

Och dag läggs till dag…

…och formar veckor, månader och år.
Men jag kan likväl inte förstå varför en kommun – i det här fallet Östra Göinge kommun – väljer att ha två minderåriga barn placerade på barnhem istället för familjehemsplacerade. Alltså, boende i en vanlig familj, en familj där samma mamma kommer hem från jobbet varje dag, där personalen inte byts ut eller har semester och där två små barn kan få knyta an lite, och borra ner en och annan liten trygghetsrot?

Dessutom törs jag – utan att helt säkert veta – gissa att familjehemsplaceringar är billigare än institutionsvård på barnhem.

Eller är det kanske det som är problemet – att det är praktiskt om barnen inte rotar sig, knyter an, bygger upp ett starkt socialt nätverk som kan hjälpa dem, ta hand om dem och stötta dem – och deras mamma – eftersom det blir svårare att utvisa dem då?

Det är inte bara jag som tycker att det här är konstigt.

Det gör socialstyrelsen också.

– Vi tycker det är anmärkningsvärt att barnen varit institutionsplacerade så länge. Därför vill veta vad kommunen har gjort för att hitta andra placeringar för barnen, säger Lena Bohgard på Socialstyrelsen.

Enligt myndigheten är placeringen på den aktuella institutionen att ses som tillfällig.

Barn placeras där i avvaktan på utredning som ska göras tillsammans med hemkommunen.

Källa: Kristianstadsposten

Tre år kan inte på något sätt vara “tillfälligt” och det får inte ta så lång tid att göra en utredning över hur man bäst ska stötta och hjälpa barnen och deras mamma.

För det ÄR krokigt att Migrationsverket vill utvisa två minderåriga barn, utan sin mamma, till ett land där de inte har någon anknytning och inte heller kan språket.

För ja, det allra mest akuta hotet är avvärjt. De kommer antagligen inte bli avvisade på torsdag. (Ja, torsdag den HÄR veckan, överövermorgon) men de kan bli det på fredag, måndag eller tisdag nästa vecka. Migrationsverket har “öppnat ett ärende” och ska “göra en ny prövning” men hur lång eller kort tid det tar vet ingen.

Skriv under namninsamlingen, eller skicka ett mail till Migrationsverket.

Jag har också pillat till en facebook-grupp, gå gärna med i den!