Kan man lita på Fröken Ester?

Det kom ett mail

Käraste .

God dag och hur är du tillsammans med din familj ?

Jag är fröken Ester med min yngre bror Jones Jomkoma . Vi är föräldralösa , är att vi förlorat våra föräldrar under de politiska kriserna i landet under år 2010. Kriget har precis börjat igen , hela världen vet om denna nyhet . Därav kan du bära mig vittne om du har lyssnat på BBC , CNN , CBS , FRANCE 24 och AFRIKA 24 , på internationella nyheter om Afrika .

Vår far var en servering generaldirektör SOTRA transporterar samarbete fram till sin död , en statligt ägd transport i staden Abidjan , Elfenbenskusten .

Han mördades av rebellen under de politiska kriser i mitt land . Före sin död på December 2010, kallade han mig och informerade mig om att han har summan av tolv miljoner fem hundra tusen dollar . ( $ 12, 500,000.00 ) kvar i en av säkerhetscenter här i landet . Han berättade vidare att han deponerat pengar i säkerhetscentret med mitt namn och adress som hans närmast anhöriga och förmånstagare till pengarna . Han gav mig också alla nödvändiga men juridiska dokument som täcker denna fond vid säkerhetscentret

Jag är ett universitet grundutbildning och egentligen inte vet vad de ska göra , därför att efter döden av vår far min bror och jag slutade skolgång av säkerhetsskäl .

Nu vill jag ett konto utomlands där jag kan föra över dessa medel och efter transaktionen jag och min yngre bror ska komma och bosätta sig permanent i ditt land tills en sådan tid att det blir bekvämt för oss att hantera investeringen av oss själva , om jag så önskar .

Detta beror på att våra liv är i fara med morden här och där i staden Abidjan varje välsignade dag , och vi har drabbats av en hel del motgångar till följd av ständiga politiska krisen hennes e i Elfenbenskusten .

Döden av vår far faktiskt fört sorg för våra liv . Jag vill också investera i fonden under din vård eftersom vi vår okunniga om näringslivet .

Jag är i en uppriktig önskan om din ödmjuka hjälp i denna fråga . Dina förslag och idéer kommer att vara mycket uppskattad .

Nu tillåter mig att ställa dessa några frågor :

1 . Kan du ärligt hjälpa oss från ditt hjärta ?

2 . Kan jag litar helt dig ?

3 . Hur många procent av det totala beloppet i fråga kommer att vara bra för dig efter att pengarna finns på ditt konto via din hjälp ?

Vänligen överväga detta och komma tillbaka till mig så fort som möjligt , omedelbart jag bekräfta din vilja , kommer jag skicka till dig i detalj av hela information om fonden .

Med vänlig hälsning ,
Fröken Ester Jomkoma

Det måste ju finnas människor som svarar på dessa mail, som tror på dem, som låter sig luras, annars skulle de ju inte fortsätta komma..?
Jag kan inte sluta fundera på det.
På dem som går på det.
Vilka är de?
Vad lever de för liv?
Hur uppfattar de världen?

Nytt jobb?

En länk rullar förbi i mitt twitterflöde. Jag läser. Baxnar.

Robert Mugabe, minns ni honom? Frihetskämpen från sjuttiotalet som sedan blev en särdeles grym diktator i Zimbabwe? Jodå. Han har erbjudits en ambassadörstitel för FN.

Hmmm. Man skulle kanske tipsa FN om Charles Taylor, Liberias förre president blivit arbetslös. Jo, han ska förvisso sitta i fängelse en stund, men det verkar inte spela så stor roll för Robert Mugabe har reseförbud och ska likväl främja turism vilket kanske kan bli svårt från den egna verandan, så varför inte från en fängelsecell?

I övrigt har de ungefär samma snygga stiliga CV.

 

Det känns ganska skönt att konstatera att jag, arbetslös som jag är, uppenbarligen är överkvalificerad för den sortens tjänst.

 

____________________________________________________

Uppdaterat: Tack gode Gud. Det här är en tidningsanka.

Här finns en lista över FNs goodwill-ambassadörer. Det är en lättnad att slippa se Mugabes namn där.

The Week skriver bra om The Guardians och Daily Telegraphs groda.

 

Alltså slipper jag bli jävligt förolämpad om nu FN skulle ringa och erbjuda mig ett jobb. Skönt.

Olika perspektiv

Jag fotograferar gärna.
Dels eftersom jag sparar mina minnen med hjälp av bilderna.
Dels eftersom jag oftast slipper hamna på bild då.

Jag har en fantastisk förmåga att blinka, gapa, blunda, se tjock ut, få blommor utväxande ur huvudet och drunkna i motljus.
Jo.
Det handlar ju också ofta om vem som då håller i kameran.
Men inte bara.

Det kom ett rop på twitter.
Chris och Jonas efterlyste modeller inför någon sorts fotoövning och jag har sett deras bilder. Många av dem är sjukt bra. Porträtten… Ja. Ska man bli fotad av någon ligger de väldigt högt upp på min lista.
Så jag sa “Jag kommer!”

Mot alla instinkter.

Lilla Essingen är med, ivägen, ser och härmar. Bilden är tagen av Bernt Seipl

Om man blir fotograferad av en HOP fotografer.
Om man blir instruerad att stå si och så, lyft handen, vrid på huvudet, kan du kanske..?
Om man ser att andra människor i folkvimlet förvånat tittar upp, och försöker känna igen en, för visst måste det vara någon sorts kändis, det där..?

Då händer något märkligt.

Jag kom in i något sorts “workmode”.
Jag har en uppgift. Ett jobb. Och då levererar jag. Alltid. Så jag ler, vrider på huvudet, lyssnar och lär.
Mycket surrealistiskt att mitt i det helt normala i att ha Lilla Essingen snurrandes kring benen, ljuden från folkvimmel och trafik, samtidigt vara omgiven av en hel hop alldeles riktiga fotografer.
Men ändå.
Vi har roligt tillsammans, jag och mitt entourage. (Sa jag “surrealistiskt”?)

Sedan börjar det dyka upp mail med bilder.
Roliga bilder.
Fina bilder.
Snygga bilder och några rent fantastiska bilder.

Men de här två, de berättar allt som behöver sägas om den här dagen.

Bilden är tagen av Bengt Bäverman. Klicka absolut på den.

 

 

 

Bilden tagen av Chris Wesslén. Klicka absolut på den.

 

 

 

Chris och Jonas finns här och här

Bengt Bäverman och Bernt Seipl saknar tyvärr flickr eller egen hemsida att länka till.