Om det analoga livet.

Jag fyller 40 år i sommar.
När jag var barn kom barnbidraget som en postavi i brevlådan.
Jag antar att mina föräldrars lön betalades ut på samma sätt. Jag vet helt säkert att de gick till banken före klockan tre för att ta ut kontanter.
Stod i kö, tillsammans med andra mammor och pappor.
Sen blev livet lite lättare, för då kunde man skriva ut en check och betala med den.

På TV:n fanns två kanaler, och när ett nytt program började i den andra kanalen blinkade en liten hjälpsam vit triangel i övre högra hörnet av rutan.
Jag tittade på “halvsex”, en halvtimmes barnprogram varje dag, och därefter på “Anslagstavlan” för det hände att det visades någon tecknad informationsfilm från Försäkringskassan då. På lördagmornarna tittade vi på Hyland i God Morgon Sverige, och där var det tecknat TVÅ gånger och på kvällen “Tecknade pärlor” i en kvart eller så.
Så en hel timmes disney på julafton var s t o r t.

På min pappas jobb hade de rörpost, ett system där man kunde skicka papper i plasttuber med hjälp av tryckluft (eller?) mellan de olika delarna av huset.
Man använde telefoner med nummerskivor och de fick brev från amerika, pappa tog hem frimärkena som jag försiktigt ångade loss och sorterade.

När jag blev tonåring kunde man ringa “heta linjen”, något som man gjorde i stor hemlighet, eftersom det kostade pengar att ringa med telefonen. I synnerhet om man ringde “riks”. Pappa passade ofta på att ringa sin mamma, som bodde i Lycksele, från jobbet.

Vi kommunicerar helt annorlunda idag.
De tekniska hjälpmedel som kommit till har förändrat vårat sätt att leva.
Det är fullständigt självklart för oss att kunna nå världen precis i varje ögonblick, det räcker inte att kunna ringa och kunna bli uppringd i varje stund, vi kan också kolla saldot på bankkontot och flytta över från ett konto till ett annat när vi åker tunnelbana, titta på TV på bussen, läsa NewYork Times, The Herald eller Västerbottens Folkblad i samma ögonblick de publiceras. All världens kunskap finns bara några klick bort, vid middagsbordet googlar vi fram vad huvudstaden i Kirgizistan heter, eller väljer och bokar semesterresa i Thailand.
Världen är inom räckhåll.

Det är en fantastisk förändring under en livstid, som förhoppningsvis bara är halv än så länge.

Och jag älskar det.
Kontakten mellan människor, allt det givit mig.
Alla vänner jag lär känna – många av dem så goda och bra att jag hoppas att de vill finnas i mitt liv tills jag dör.
Mitt barns far. En god och klok man på många sätt och utan honom hade barnet mitt inte funnits och med det hade jag inte upplevt det i livet som gjort mig mest lycklig av allt.
Alla skratt, i vardagen, allt det som gör svenssonlivet till något färgskimrande och underbart.
Och perspektiven. Att det i min umgängeskrets finns långt många fler sorters människor än i min fysiska verklighet. Min värld begränsas inte av mitt etniska ursprung, av min geografiska vistelseort, mitt sociala sammanhang.
Jag är så rik, så berikad.

Nu skälver grundvalarna för allt det här, för allt som gjort och gör mitt liv rikt, där jag lever mitt lilla förortsliv.
Fantasibelopp i böter döms ut i en rättegång, den sorts belopp som annars bara förekommer i Amerika, för något som en stor del av landets befolkning inte alls uppfattar som ett brott.
Riksdagen jag varit med och valt beslutar att det är ok för en myndighet att läsa mina mail, övervaka hur jag surfar och lyssna på mina telefonsamtal.
Och nu hela cirkusen kring wikileaks.
Allt ifrån våldtäktsanklagelser till spekulationer om spionagerättegångar i USA.
De kvinnor som anmält att de blivit våldtagna/sexuellt ofredade, blir de trodda?
Kommer Assange få en rättvis rättegång, kan politiken hållas utanför rättsalen? (Hur lyckades det i Pirate Bay-rättegången?)
Och allt som kommer fram tack vare wikileaks, alla lögner och lögnare som avslöjas, allt från diplomatiskt skvaller till … ja, jag vet inte vad. Reaktionerna i världen är inte vackra och konsekvenserna omfattande.

Och jag blir förtvivlad.

Och jag tänker på min pojke.

Hur kommer världen han växer upp i bli? Kommer hans värld bli trängre och trängre istället? Mer och mer begränsad; kommer han välja att bara handla med kontanter för att slippa få sina inköp registrerade? Kommer han börja skriva brev med reservoirpenna på vackert lessebopapper för att det är det enda sättet att få ha sina tankar ifred?
Kommer han få läsa vilka böcker han vill?

Missa inte Opassandes lysande och förtvivlade text.
Jag är – som hon – absolut livrädd.

Jag tänkte avsluta min blogpost med ett smart citat om demokrati som jag såg på en presentation på Facebook för en tid sedan.
På dottern till en väns presentation.
Nu är den borta, det finns säkert ett helt oskyldigt skäl till det, men det gör mig ändå beklämd, just ikväll.

Uppdatering:
Missa inte Mymlan och Deeped som också skriver bra om wikileaks.

Ruttet läge.

IMG_1465Ja.
Jag fick bara nog av bloggen, och den fick nog av mig. Less var vi på varandra, rakt av.
Ungefär så less som jag antar att den som bar färghinken blev, när skänkeln gick av, hinken dråsade i marken och gick sönder och färgen rann ut.
Synen mötte mig igår när jag och Lilla Essingen promenerade hem till Mamma&BonusMorfar.
På hemvägen stod hinken kvar, men då hade färgen hunnit torka lite.
Undrar hur det blivit nu, efter en natts regnande?

Jag ruttnade på bloggskrivande, bloggläsande, internetsurfande och datorer överhuvudtaget.
Och ja, det finns absolut ett samband med att min dator tillslut dog sotdöden. Nej, datorlös är jag inte, Essingens pappa har generöst lånat ut en liten IBM till mig, och i ärlighetens namn är den ett uppköp jämfört med min nu saligen avsomnade acer.
Men.
Den är inte min.
Det är en massa saker i den som inte finns.
Photoshop, tusen miljoner bilder och dokument.
Musik.
Ja, allt finns kvar i gamla datorn, det är bara att plocka ur den disken, slänga på en sladd och jacka in i ett USB-jack, men … jag ruttnade istället.
Åkte till Essingens pappa och rev en häck.
Såg Metallica.
Beskådade hundra lyckliga och vårrusiga kossor och SEX TUSEN frånbetongenrymda stockholmare.
Lekte med ett barn.
Klappade på en gravidmage.
Planterade två tomatplantor.
Tvättade tusen maskiner tvätt. (Tack Gode Gud för tvättmaskiner!)
Scrappade.
Sydde.
Pussade ett barn.
Byggde tågbana.
Log åt en lycklig farmor.
Skruvade upp en gunga i en gungställning.
Fotade en massa.
Åkte till Esp..eh…Espberga, Espboda? Kom hem igen, ett dygn senare, och mycket lycklig i hjärtat.
Drack kaffe i gott sällskap utanför Edvard Andersons växthus.
Petade ut jord, kottar, träbitar, barr och myror ur Essingens mun.
Hänfördes av blommande magnolior.
Hänfördes av alla blåsippsbackars morsa till blåsippsbacke. (Grät nästan)
Krigade med J-tangenten på den “nya” datorn.
Picnicade med Fröken Moe.
Fick koskit under naglarna.
Samlade ihop pappersinsamling efter Essingens framfart.
Läste kloka ord om piratpartiet och integritetsfrågor inför eu-valet.
Försökte hinna andas.

Så.

Kanske är vi sams igen, jag och bloggen.
Nu ska vi bara se om ag får j-tangenten på plats igen.

Min kriminella gammelmoster

Min lilla moster Bibbi, hon är mig så kär. Min farmors syster, min pappas moster. Min gammelmoster, Lilla Essingens gammelgammelmoster.
I sommar blir hon 80 år.
Hon är lite krummare nu än förr, och synen är inte vad den var.
Nu har hon slutat måla sina akvarelltavlor och hon håller inga kurser längre.
Men kakor bakar hon.
Det har hon svart bälte i.

…och jag svär.
För inte får jag till dem som hon, Brysselkexen. De blir ok, de blir goda, men de smälter inte i munnen.
Det gör hennes.

img_1021
Hon tar fram sin gamla kokbok, skriver av receptet åt mig, och jag viker noggrant ihop pappret och stoppar det i plånboken.
Viktiga saker.
Dyrbarheter.

Det är tur att vi gjorde upp det här innan 1:a april, för vem vet, snart har pennor IPnummer de med (Ja, om ett kylskåp kan ha ett ip-nummer, varför skulle då inte en penna ha det?), och strängt taget så … ja, författare har upphovsrätt på sina texter, inklusive recept, och hur ska det gå med matlagandet här i landet när människor inser att även det här är en sorts fildelning, om än inte speciellt digital.

Upphovsrättsbrott är det, någon har inte fått betaaalt, och därmed är min lilla moster en kriminell fildelare.

FRA-lagen och IPRED-lagen är grundlagsvidrig

Andra som skrivit bra om Ipred
Hål i huvudet.
Den tekniske latmasken
Välkommen till Ipredia – en positiv motkraft

<

Till alla osårbara – Grattis!

Grattis!

Du är lyckligt lottad.
Du har ett alldeles exceptionellt immunförsvar. Du kommer aldrig att drabbas av någon svår sjukdom.
Du har dessutom en fantastisk tur.
Du kommer aldrig råka ut för någon olycka.

Men det slutar inte med det.
Du smittar.
De som vistas i din närhet är skyddade.
Trygga
Din partner.
Dina föräldrar.
Dina barn.

Frågan är om du ens är dödlig.

Lyckliga lycklig du.

Men alla är inte lika lyckligt lottade som du.

Förlossningar går illa, kvinnor som får missfall, människor som råkar illa ut i bilolyckor.
Jag undrar hur många påsar blod Anna Lind fick den där natten. Levern blöder som fan när någon sticker en kniv i den.
Vad vet jag, kanske fick hon så mycket hon behövde, kanske var det något annat som inte räckte till eller orkade med.
Men nog är det ynkligt att en enda människa ska behöva dö för att vi inte har tillräckligt med blod att ge henne när hon är sjuk…

…och det blod som inte används i akutsjukvården används till medicinframställning, till forskning.
Inget blod “hinner inte användas”.
Allt kommer till användning.

Så, motivera för mig varför just du inte anmäler dig som blodgivare idag.


Ser det läskigt ut, tycker du? Mmm. Föreställ dig då hur läskigt det vore om det nu visar sig att du inte är osårbar, utan skulle behöva någon annan människas blod en dag – och det inte fanns tillräckligt av det…

Så.
Sätt fart.
Jalla!

Sen.
När du varit iväg och donerat din knappa halvliter så belönas du med t.ex. en vansinnigt snygg mugg från Rörstrand. (Vill du inte ha din kan du ge den till mig 😀 )

Väl hemma surfar du iväg hit, hit, och sen hit.
Så.
Nu kan du nöjt hälla upp en kopp kaffe.
Den har du banne mig förtjänat.

Good Stuff

Ibland händer det helt enkelt Bra Saker.

Som idag. När jag ska betala och inser att inte bara plånboken utan hela skötväskan är borta. Med den också nycklarna som hör ihop med hemmet jag och Essingen bor i.
Kort sagt.
Vi har ett problem.
Ett ganska så allvarligt problem.

När jag står och ringer till banken för att spärra visakortet får jag syn på den, den ligger slängd på en hylla i butiken.
Tjuven hade kört ner handen i den, och som första fynd fått upp en (i plastpåse inknuten) bajsblöja.
Kanske tappade han lusten, vad vet jag?
Till och med kontanterna var kvar…

Tack för det.

Det här gör mig också glad.
Kanske finns det ändå hopp, kanske slipper vi de värsta galenskaperna?

“– Det ska krävas domstolsbeslut eller misstanke om brottslig handling för att internetanvändare ska kontrolleras. Där ligger den svenska regeringen lite illa till, och måste titta över FRA-lagen.”

Nice…

Teletvätt – eller “somliga straffas genast”

I min hall har jag ett elskåp uppsatt, huvudströmbrytare, proppar och sånt fiffigt. Braåhasaker om man ska koppla in tvättmaskiner – då är det bra att kunna koppla ur strömmen.
Men.
Det finns något annat där också.
Något som gör mig mycket misstänksam.

Notera grejen i bildens nedre högra hörn

Notera grejen i bildens nedre högra hörn

Särskilt med tanke på gårdagens blogpost (som för övrigt länkats till som sjutton?!)

Jo, alltså.
Jag gick med i Piratpartiet och det har uppenbarligen någon noterat.

Idag är jag magsjuk.
Igår gjorde jag köttbullar, av köpt köttfärs och antagligen får jag väl skylla mig själv som törs köpa köttfärs, även om den var från Coop och inte Ica Maxi.
(Gigjoe. Jag vet inte om jag blir förtvivlad eller lättad om du också mår dåligt? Då bevisas ju min teori, men å andra sidan straffas du ju för något du inte gjort..)

Eller är det kranvattnet som kontaminerats kanske?
Hur lång är egentligen storebrors arm?

Storebror.
Jag föreslår en deal: Jag lovar jag att vinka och le snällt varje gång jag passerar hallen i min lägenhet om du ger fan i mitt dricksvatten så vi slipper bli sjuka här? Ok?

Och för att du inte ska riskera att missa den här postningen kan jag hålla upp en utskrift av den för kameralinsen, ifall FRA slarvar.

Ok?