Cocktails and Dreams

Skaka samman
7.5 ml Alvedon
4 ml Bricanyl
5 ml Kåvepenin

Toppa med en chokladbit och en pipett Futhalmic

Servera genast.

Nej.
Bara nästan. En sådan häxbrygd klarar inte den här mamman att tvinga i sin onge. Det blir fler skedar istället.
Men jag måste erkänna.
Jag är imponerad.
Av barnet.


För mamman förklarar: Ögondropparna är jobbiga, de svider, men de hjälper mot kliet i ögonen, och medicinen är bra så att du slutar vara sjuk och ja, jag vet att den smakar äckelpäckel men du måste svälja den ändå och titta där, där ligger en chokladbit och väntar på dig, och den får du så fort du svalt medicinen.
Och barnet sväljer snällt skedarnas innehåll, till och med det vämjeliga kåvepeninet slinker ner utan större protester.
Ja. Jag har ett fantastiskt barn.

Morgonstund har …zzz…

Vi har tidiga mornar, jag och Lilla Essingen. Dels är vi nog båda två helt enkelt ganska morgonpigga men så är det också så livet ser ut. Om mamman ska vara halv åtta på jobbet så betyder det arla revelj.

Det går för det mesta bra, det är förvånansvärt sällan några problem och det är mycket sällan mamman försover sig. Även om hon glömt fippla med väckningen i mobiltelefonen. (Nej, klockradion funkar inte, P1 har inte börjat sända så tidigt…!)

Men så händer det då och då att mamman faktiskt har en ledig dag. Det kan vara en fredag, det kan vara en onsdag eller det kan vara en lördag. Då vore det härligt att sovmorna sig till … ja, halvsju kanske. Vore faktiskt ganska ljuvligt.

 

Men det är inte så vi gör hemma hos oss.
Nejnej.

Mamma! De e mojon!!

Mmm.
Det är morgon.
Kära barn. Jag lovar dig. När du är fjorton kommer jag påminna dig om det.
Med en blomspruta om det behövs.
Jag kommer aldrig att glömma de tidiga, lediga dagarna…

“Min bästa vän”

Novemberkvällen är mörk och ganska bra och barnet dansar runt i vardagsrummet, framför tv:n, utan byxor och blöjor och är söt som socker.
Jag gör i ordning makaroner till den micrade köttfärssåsen och hans intresse för konceptet mat är inte alls överhuvudtaget. Nej.
Så jag äter själv.

Någon timme senare klättrar han upp i sin stol, äter några tuggor, och jag sätter mig med honom för att uppmuntra tilltaget, serverar den där älskade mjölken och han dricker lyckligt.

Sedan lägger han en hand på var sida av mitt ansikte, på var kind, jag böjer mig fram mot honom och ska till att pussa honom när han tittar på mig och säger:

“Min bästa vän”

Sen slickar han min pussförberedda mun, en hundslickarpuss, inspirerad av hunden Silje på Gotland och dissar köttfärssåsen, och dansar vidare i mitt liv och jag står i mitt kök och är bara lycklig över att han finns i mitt liv.

Re-tweetandets svåra konst.

Det började med följande tweet:

Vov! RT @tesas Naturen är otrolig! #ashtag RT @forsgren Galet vackra bilder från Eyjafjallajökull: http://bit.ly/bWF9lb

Jag klickade på länken och hänfördes.

Den tweeten ska definitivt re-tweetas.

Ooops. Genast problem. För den kom från @pelletsmaskinen och RT @pelletsmaskinen Vov! RT @tesas Naturen är otrolig! #ashtag RT @forsgren Galet vackra bilder från Eyjafjallajökull: http://bit.ly/bWF9lb blir för långt för att gå att sända.

Vad göra? Jag strök de tidigare RT:arna, visade att jag fått tweeten via pelletsmaskinen och skickade iväg. Länken spridd till alla de som följer mig.
Wow! RT @Pelletsmaskinen: Vov! #ashtag Galet vackra bilder från Eyjafjallajökull: http://bit.ly/bWF9lb

Då får jag en tweet från @pelletsmaskinen: Hm, du kan ju inte stryka alla jag RT:ade sådär. Ge rätt cred ser jag som väldigt viktigt.

Och jag håller med.

Hur gör ni?

Vad jag såg som fick mig att stryka RT:are för att kunna sprida länken?

Det här.

Fler bilder på vulkanen och människorna som finns i dess närhet finns här och de är helt fantastiska.