Olika perspektiv

Jag fotograferar gärna.
Dels eftersom jag sparar mina minnen med hjälp av bilderna.
Dels eftersom jag oftast slipper hamna på bild då.

Jag har en fantastisk förmåga att blinka, gapa, blunda, se tjock ut, få blommor utväxande ur huvudet och drunkna i motljus.
Jo.
Det handlar ju också ofta om vem som då håller i kameran.
Men inte bara.

Det kom ett rop på twitter.
Chris och Jonas efterlyste modeller inför någon sorts fotoövning och jag har sett deras bilder. Många av dem är sjukt bra. Porträtten… Ja. Ska man bli fotad av någon ligger de väldigt högt upp på min lista.
Så jag sa “Jag kommer!”

Mot alla instinkter.

Lilla Essingen är med, ivägen, ser och härmar. Bilden är tagen av Bernt Seipl

Om man blir fotograferad av en HOP fotografer.
Om man blir instruerad att stå si och så, lyft handen, vrid på huvudet, kan du kanske..?
Om man ser att andra människor i folkvimlet förvånat tittar upp, och försöker känna igen en, för visst måste det vara någon sorts kändis, det där..?

Då händer något märkligt.

Jag kom in i något sorts “workmode”.
Jag har en uppgift. Ett jobb. Och då levererar jag. Alltid. Så jag ler, vrider på huvudet, lyssnar och lär.
Mycket surrealistiskt att mitt i det helt normala i att ha Lilla Essingen snurrandes kring benen, ljuden från folkvimmel och trafik, samtidigt vara omgiven av en hel hop alldeles riktiga fotografer.
Men ändå.
Vi har roligt tillsammans, jag och mitt entourage. (Sa jag “surrealistiskt”?)

Sedan börjar det dyka upp mail med bilder.
Roliga bilder.
Fina bilder.
Snygga bilder och några rent fantastiska bilder.

Men de här två, de berättar allt som behöver sägas om den här dagen.

Bilden är tagen av Bengt Bäverman. Klicka absolut på den.

 

 

 

Bilden tagen av Chris Wesslén. Klicka absolut på den.

 

 

 

Chris och Jonas finns här och här

Bengt Bäverman och Bernt Seipl saknar tyvärr flickr eller egen hemsida att länka till.

Att dö litegrann

Att sträcka sig, att försöka lite extra, att utmana sig själv, sina drömmar och sina belackare.

Idag har många människor varit modiga. Nästan lika många har blivit besvikna, men några har blivit lönade. Kanske börjar ett nytt liv för någon, kanske blir just den här dagen den där dagen man aldrig någonsin glömmer.

…och för andra är det en vanlig dag på jobbet. Man sopar ihop skräpet, åker vidare och ställer upp kravallstaket i en ny stad.

Där nya människor fyllda av drömmar om en annan framtid väntar, utmanar drömmen och riskerar att den spricker, naggas i kanten eller … uppfylls.

En vän i nöden.

I en tidigare utmaning uppmanas jag skriva om min bästa vän.

Jag kan inte.

Det är omöjligt.
Omöjligt att säga att Jeez är viktigare än Fröken Moe, Carina viktigare än Joey, och på många sätt så är barnets far också en kandidat. Nej. Och min syster. Kära systeryster. Och… och…
Det där är omöjligt, och det är sannerligen något att vara tacksam över.
Oändligt tacksam.
Att ha så många riktigt nära vänner att de inte går att rangordna.

Ännu en dag: Om maten

Det här inlägget har fått vänta ett tag. Men nu är det dags, nu drar jag igång en LCHF-period igen.

det här har jag ätit idag:

En skål turkyoghurt med vispgrädde, och någon matsked tinade hallon.

Ett kokt ägg med lite lite kaviar och en kopp te

En näve rostade blandade nötter. Macademianötter är galet gott!

Köttfärssås och en driva smörslungad broccoli. Barnet fick spaghetti.

Ännu en kopp te och till den lite brie-ost.

Dag ett. I morgon bitti ska jag väga mig, och ta ett måttband runt väl valda delar av kroppen, och så hoppas vi på att det här fungerar.

 

 

 

Dag 1 – Om Mig.

Jag har inte speciellt mycket att berätta om mig själv.
Det känns bra att det är så.

En gång skrev jag en lång text, en självbiografi och lade ut på ett slutet forum (Ja, jag saknar QS, det gör jag.)
Nu ids jag inte ens leta rätt på den.
Den är ointressant.

Det är en av de bästa förändringarna i mitt liv, med det att min lilla pojke kom – mitt fokus flyttades från mig och mitt varande och mående till honom.

Jag är så oändligt trött på allt ältande och dividerande och att skifta fokus är befriande.

Fantastiskt befriande.

Att vara sen på bollen eller att bida sin tid

Det har cirkulerat en sån där bloggutmaning i min bloggrulle en tid. Många har hakat på och jag har läst och roats, men utan att haka på.
Man kan säga att jag är sen på bollen.
Man kan säga att jag bidar min tid.

Nu, när några av mina vänner avverkat hela listan börjar jag, för inte kan vi väl låta den dö ut, utmaningen?!

Jag känner mig själv.
Trettio bloggposter.
Det kommer INTE vara avverkat på en månad.

Men jag är stor, jag gör som jag vill.
Kanske lägger jag till något.
Kanske hoppar jag över något.

Vi får se det som ett äventyr, och se vart vi hamnar.

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Floskelmaskinen.

Gränsen är hårfin, gränsen mellan goda råd och floskler.
Det är betraktarens, läsarens, privilegium att avgöra på vilken sida om gränsen en formulering, en text hamnar.
Så lite läskigt känns det att fortsätta min predikan

Det här med att vara lycklig.
Jag har levt ett liv där jag pendlat ganska våldsamt mellan största lycka och djupaste sorg. (Nå, jag är ju nu inte färdig med levandet än på länge!)
Men jag har funderat en hel del över det här med lycka och misär, på hur lätt det är att älta, att tycka synd om sig själv, att inte se sina valmöjligheter och framförallt hur lätt det är att trycka ner en offermössa över öronen och tycka synd om sig själv. (Det är det väl ändå ingen annan som gör, suckar man när man stövlar fram i all misär…)

Det är så lätt att man trampar upp mentala stigar, att man vänjer sig vid att tänka på ett sätt.
Missförstå mig inte: En upplevelse är alltid sann, en upplevelse går inte att ifrågasätta. Är jag ledsen, kränkt, rädd, lycklig, glad etc så känner jag de känslorna, och det får mig att uppleva verkligheten “filtrerad” genom de känsloglasögonen.

Däremot är det inte lika säkert att känslan jag upplever har grund i verkligheten.
Jag kan ha missuppfattat, vantolkat, haft förutfattade meningar, helt enkelt gissat fel… Det finns tusen skäl till att ompröva en tanke, en känsla. Särskilt när den är negativ, särskilt när den inte gör mig starkare, gladare.

Plättlätt, eller hur?
Well.
Det finns gott om folk som skrivit gott om böcker om det här och antagligen tjänat en spänn eller två på kuppen. Så helt lätt är det väl inte för hade det varit det, så hade marknaden för dylika epistlar knappast varit så lönsam.

Mmm. Man får knoga på, öva och utmana sig själv.
För mig, personligen, har ju begeppet tacksamhet blivit ett användbart verktyg.

Vad har jag att vara tacksam för?
Det är en bra tanke på kvällen, när man släckt för natten – man somnar gott på den.
Den är ännu bättre när något precis kört ihop sig.

Som här om dagen.
Jag kommer med pendeltåget hem.
Kliver av. Tar första rulltrappan.
Kommer fram till den andra rulltrappan – som står still.
Inser att även hissen gör det.
Shit

Jag har ett val.

Antingen vänder jag, tar rulltrappan ner på perrongen, går hela perrongen bort för att ta hissen upp på andra sidan, och därefter få en ganska ordentlig extra promenad.

Eller så lägger jag mig ned och dör.
Man kan också vänta in en hissreparatör.

Eller detta:

dsc00048

Jag lovar. Inget av alternativen känns kul.
Alls.
Barnvagnen jag har är en nitton år gammal Brio, ursnygg men i stadigt svenskt stål. Väldigt lite trendigt aluminium. Den är lastad med allsköns bråte, barn, påsar och pryttlar.

Spottåfräs.
Jag tar sats och knogar upp för den oändliga trappan.

För det kunde vara värre.
Hur sjutton hade jag gjort om jag kommit där med en rullstol?
Suttit i en rullstol?

Nu tänker jag utmana er.
Berätta om en liknande händelse.
Inte en som hände igår eller i förra veckan.
Berätta om det som inte hänt än, det elände du hamnar i idag, som du hittar dig själv i, i morgon, och försök att, när du är där och inte i efterhand (hur många bisatser kan man ha i en mening??) se vilka val du har, och hur det kunde vara ännu värre.

…och ja, jag tänker utmana några specifika offer. Inte för att just de är i något större behov av det utan för att antagligen ingen törs/orkar/ids/whatever haka på annars! 😉

Drottningen
Nws.
Jeez
Petra
Mia*
KULL!

————-

Update:
Ajaaaa.
Det blev nog fler bisatser än vad som var nyttigt där.
Alltså:
Berätta om en händelse eller situation du hamnar i, där du kommer ihåg den här eminenta blogpostningen och därför inte bara svär i högan sky över tillvarons allmänna jävlighet utan ser fler alternativ/möjligheter och kanske till och med mitt i eländet ser att det kunde vara värre.
Eftersom du ska tänka på den här blogposten kan du inte berätta om något som redan har hänt, utan du får lita på att något nytt jävelskap drabbar dig!

Kastad handske

När man utmanar andra, bör man nog se till att plocka upp de utmaningar man själv får, även om de är lite tuffa.

1. Finns där någon i din länklista som du skulle vilja ha sex med? Nej

 

2. Sex på morgonen, eftermiddagen eller kvällen? Jovisst. Under förutsättning att jag är pigg så 🙂

3. Har du behövt stanna vid vägkanten för att kräkas? Nej. (Är det här en “vågad fråga”?

4. Har du någonsin fått betalt för att ta av dig kläderna? Nej. Å andra sidan så har jag aldrig fått betala för att få ta av mig kläderna heller 😉

5. Duscha eller bada samtidigt som du har sex? Njae, det vore ju synd om man drunknade, opraktiskt, lixom…

6. Vill du ha någon aggressiv eller passiv i sängen? Jag är förtjust i utveckling, gillar inte när något är likadant jämt. Alltså. Människor kan vara både och,  kanske bara inte samtidigt.

7. Älskar du någon i din länklista? Japp

8. Kärlek eller pengar? Ett liv helt utan kärlek, vore det ett liv? Men å andra sidan: Hur skulle ett liv här i vår kultur vara om man vore fullständigt utan pengar? Antagligen, tyvärr, ganska fattigt även på kärlek…

9. Kreditkort eller kontanter? Eh? Lånade pengar eller mina egna pengar? Mina egna, any day!

10. Har du någonsin velat ha din (eller en) bästa vän? Att ha sex med? Nej.

11. Camping eller femstjärnigt hotell? Gissa!! *asg*

12. Var är det konstigaste stället du haft sex på? Vad är “konstigt”?

13. Skulle du kunna tänka dig att raka dig helt (även huvudet)? Never!

14. Har du någonsin varit på en strippklubb? Nope!

15. Någonsin varit på en bar? Eh? Jo..!?

16. Någonsin blivit utkastad från en bar eller klubb? *asg* Skulle inte tro det, jag blir aldrig full 🙂

17. Någonsin varit så full att någon annan fått bära dig? Som sagt… Knappast!

18. Haft sex på bio? Nej 🙂

19. Haft sex i badrummet? Ja.

20. Har du haft sex på jobbet? Det beror lite på hur generöst man definierar “jobbet”, men ja, det tycker jag nog att man kan säga.

21. Någonsin varit i en sexleksaksaffär? Japp, ihop med Frigg

22. Köpt något från en sexleksaffär? Mjo, jag köpte någon massageolja, har jag för mig.

23. Har du blivit ertappad med att ha sex? Nej

24. Har någon snuskiga bilder av dig? Nej. Inte snuskiga, däremot nakna, men snygga.

25. Någonsin haft sex med någon och tilltalat dem med fel namn? Hahaha! Nej!

Så, nu har jag gjort min plikt.

*s*

…det alla gör, fast man inte borde.

För visst har du också gjort det?

Hemma hos någon vän, hos någon ovän, någon du föraktar eller beundrar: öppnat badrumsskåpet och tittat.

Eller det kanske inte är någon speciell sak? Det kanske inte är “tabu” längre, har det någonsin varit det?

Så jag utmanar dig.

Visa ditt badrumsskåp.

Okejdå. Om du måste får du ta bort en sak.
Då måste du berätta att du plockat bort en sak, men du behöver inte berätta vad.
Du får, om du vill, lägga till en sak, men återigen, du måste berätta att du lagt till något.

badrumsskap

På översta hyllan har vi diverse hudkrämer och parfymer. En favoritkräm, den gula burken, kommer från Bodyshop. Favoritparfymen, en oval flaska, precis framför “Dove”-flaskan heter Lovely.

På nästa hylla har vi några deodoranter, ett par ohyggligt kitchiga örhängen som jag fått av Prästflickan och en förpackning Loceryl. (som jag konsekvent glömmer att använda).

På nedersta hyllan har jag en del rengöring: iställetförtvål från Nivea, ansiktsvatten och sånt tjaffs. Här ligger också en sån där svindyr tub som sägs göra att man inte får så många rynkor runt ögonen. (*asg* I Twiwel!!). Silikondroppar för de dagar då håret är bortom all räddning…

Ja. That’s about it. Några läppstift och lite annan make up ligger i den lilla bruna neccesären ovanpå själva skåpet, där ligger en hårborste också.

Nu utmanar jag … , Prästflickan, Mymlan, Mia* och… DVIJDVS.
Och självklart dig!

…sånt man skriver i brist på bättre…

Jag läser hos Mymlan och skrattar lite.
Så…here are the results from the mcsarcne jury.

1. När gick du upp idag?

Eh… Ja, med tanke på när jag skriver det här så… Nej, jag ska gå och lägga mig igen, alldeles strax. Väckarklockan är dock ställd ovanligt tidigt. Jag har nämligen ett rent heligt uppdrag.
Mer om det i en blogg nära dig. Senare..!

2. Diamanter eller pärlor?

Jatack. Helst diamanter. Jag är förtjust i färgade stenar också. Smaragder till exempel.
Hojta bara, så skickar jag min adress.

3. Senaste filmen du såg på bio?

Ja, du. Det är faktiskt ganska så länge sedan jag var på bio, så jag måste erkänna att jag inte minns..!

4. Favoritteveprogram?
Nyheter. Gärna Rapport.
Cityakuten – men på dvdbox, jag står bara inte ut med reklamavbrotten.
Vita huset – saknad, så bra!
Dokument utifrån/inifrån

Vad mer? Nä. Inte så mycket. Jag chockade en säljare från comhem härom dagen med att säga:”Nej. Det händer ofta att jag inte har tv:n på alls på en hel dag.”
Han, djupt misstrogen:”Men jag hör den ju i bakgrunden?”.

“Kära vän. Det är en radio. Kanalen heter P1 och is the shit

5. Vad åt du till frukost?
Ju mer desto bättre.
Min talang på frukostätarfronten är vida beryktad.
Men nej, inte riktigt än.
Men om några timmar får jag en hallon/banan/mango-smoothie och två mackor med leverpastej.
Eller kanske lite kornmjölsgröt?

6. Vad är ditt andra namn?
Lillemor

7. Din favoritmat?

Ja.
Jag tycker om mat.
Det mesta.
Riktig mat.
Jag hör till dem som väljer kravodlat om jag kan, och jag undviker e-nummer så gott jag kan.
8. Vilken mat gillar du inte?
Tonfisk på burk, och skit som utger sig för att vara mat men som inte är det.
9. Favoritchips?
Nej. Jag är inte speciellt förtjust i chips.

10. Vilken är din favorit-CD för tillfället?
Nej. Jag har ingen favoritskiva. Jag har en mp3-spelare. I den har jag musik och böcker. Oftast lyssnar jag på det senare.
Jag gillar prat.

11. Vilken bil kör du?

Ibland Fröken Underbars lilla röda bil. Oftast ingen alls. Någon gång, när jag blir rik, kanske jag har en egen bil igen.
Det händer att jag saknar det, men förvånansvärt sällan.

12. Favoritmacka?

Gott mörkt bröd, leverpastej, eller stark ost med rosenmarmelad.

13. Mänskliga karaktärsdrag, kan du bara inte med?

Vad du gör, så ljug inte för mig.
Det har jag oerhört svårt att förlåta.

14. Vilka är dina favoritkläder?

Jeans, figurskurna skjortor.

15. Om du fick åka vart du ville på semester?
Jatack. Och var spelar ingen större roll, bara jag får vara där på riktigt. Handla mat på en marknad, slippa inkastare till turistanpassade charterrestauranger. Bo bland verkliga människor.
16. Favoritklädmärke?
Nej.

17. Försvann?

“Den här frågan förstår jag faktiskt inte. Nån som kan tolka åt mig?”
Jag är lika frågande, jag, Mymlan..

18. Favorittid på dagen?
Det är skönt att ligga kvar i sängen, den där stunden innan man går upp, särskilt om det är tidigt på morgonen.
Jag tycker om lördagmornar, då är det så bra program på P1.

19. Var är du född?
Allmänna BB, Stockholm.

20. Vilken är din favoritsport att se på?
Konståkning, Isdans.

21. Coca Cola eller Pepsi?
Huvva, nejtack! Jag är inte speciellt förtjust i läsk överhuvudtaget. Fast Päronsoda gillar jag!

22. Fotboll eller ishockey?
Nä, det går bra ändå, tack. Lite OS eller VM kanske. Om Sverige är med.

23. Är du en morronmänniska eller nattuggla?

“Morronmänniska”? En sån som morrar mycket?

24. Pedikyr eller manikyr?

Jo, det skulle vara nice att testa…!

25. Några spännande nyheter att berätta för oss?

Nu? Nä.

26. Vad ville du bli när du var liten?

Stor. Jag hade bråttom.

27. Bästa barndomsminnet?

Omöjligt att svara på… Att vara barn på Orris var bra. Jag hoppas jag kan ge Lilla Essingen lika bra upplevelser. Vi ska meta, bara han blir lite större först.

28. Varit i Afrika?
Tyvärr inte.

29. Nånsin rullat in någon i toapapper?
Jisses så dumt! Nej!

30. Varit med om en bilolycka?
Pepparpeppar, nej!
Men jag har varit väldigt nära att krocka med en älg en gång…

31. Favoritdag i veckan?
Nej, jaghar ingen speciell favoritdag.

32. Favoritrestaurant?
Inte McDonalds i alla fall!

…men skulle någon säga:”Ska du hänga med till F12? Jag bjuder!” så skulle jag nog nappa. Rakt av! Jag gillar Lyx 🙂

33. Favoritblommor?
Doftande blommor. Liljor. Rosor.
Knirpiga tulpaner.
Orkidéer.

34. Är du kär?
Nej.

35. Favorit-snabbmatsrestaurant?
Max eller Burger king.

36. Äger du en cykel?
Ja. En blå.

37. Vem fick du senaste mailet från?
Wordpress, en pingback!
Annars, Mamma!

38. Vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort?

Nej, det skulle jag inte. Jag undviker krediter.

39. Läggdags?

Jag är relativt kvällstrött, så jag lägger mig gärna ganska tidigt. Särskilt sedan Lilla Essingen landade i tillvaron.

40. Senaste personen du delade en middag med?

Lilla Essingens pappa.

41. Vad lyssnar du till just nu?
Det är helt tyst här.

42. Favoritfärg?

Lila!
43. Hur många tatueringar har du?
En.

44. Vad jobbar du med?
Jag är föräldraledig.

45. Favoritträning?

Body Pump och poweryoga körde jag när jag gick på gym regelbundet, nu blir det mest barnvagnspromenader.

46. Har du några djur?
En kattfröken

47. Vad önskar du dig?

Jag är så oerhört välsignad, jag har så mycket. Ett hem, vänner, familj. Lilla Essingen. Vi är friska
Vad mer kan man rimligen önska sig??
Möjligtvis lite fler slantar kvar på lönekontot när räkningarna är betalda.

48. Ringsignal på mobilen?
Korpkrax!

Pust!