It takes a village to raise a child

Det här är ett av mina favoritcitat, och jag lever utifrån det.
Ett barn behöver mer än sina föräldrar. Det behöver många vuxna omkring sig.
Jag drar tanken så långt att jag anser att alla vuxna har ett ansvar för de barn vi ser, vi möter. Det innebär att jag är skyldig att se när en unge far illa, är rädd, gjort sig illa, behöver hjälp. Oavsett om den ungen är min, min grannes, eller ett fullständigt främmande barn.
Barn tappar bort mamma på Ica Maxi. Barn råkar kliva av på fel busshållplats, barn halkar på en brygga och drullar i vattnet.
Där barn är, händer det oförutsädda och då är vi vuxna skyldiga att hjälpa den ungen.

Vi får prata med, ta hand om, plåstra på, rädda. Vi får INTE välja att inte se, inte höra, vi får inte slå aldrig någonsin slå (Jo, det finns ETT undantag, ett enda) eller kränka, vi får aldrig ignorera barn.

Det här är för mig fullständigt självklart

Det gör mig inte till någon speciellt god människa, men det är så jag tänker, det är så jag närmat mig de barn jag varit / är bonusmamma till och det är så jag ser de barn jag möter. På tunnelbanan, i badhuset, på Lilla Essingens Dadi.

Nu läser jag att två små barn eventuellt ska avvisas till ett land där de inte kan språket, och utan någon av sina föräldrar.

Det är självklart fullständigt vansinnigt, motbjudande och jag kan inte förstå hur det ens kan vara lagligt.

Jag läser i Barnkonventionen:

Artikel 3
1. Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.

Barnens far är död, deras mamma lever gömd i Sverige. Barnen har bott på barnhem i tre år och kan inget annat språk än svenska.
Hur kan det vara för barnets bästa att avvisas till ett helt främmande land, där man i bästa fall tas hand om av släktingar man inte kan kommunicera med?

Artikel 6 : 2

Konventionsstaterna skall till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling.

Jag känner inte alls till de här barnen. Jag hörde bara inslaget i Rapport men jag har under mina år i socialtjänsten träffat tillräckligt många flyktingbarn för att förstå att de tagit sig igenom ett helvete. Både då de flytt från något, ofta har själva flykten varit svår och sen har man genomlidit en inhuman och oändlig väntan på uppehållstillstånd i det nya landet. Lägg sedan till kulturella skillnader, språkproblem och alla de andra, helt vanliga problem vi alla konfronteras med. Man behöver inte vara väldigt listig för att förstå att två – i praktiken – föräldralösa barn är traumatiserade. Skadade. Det är barn som behöver mer skydd och stöd än “vanliga” barn. Hur kan vi säkerställa deras utveckling i ett land där de inte kan kommunicera. Hur ska de gå i skolan? Vilken hjälp att hantera de trauman får de, hur många svensktalande barnpsykologer tror vi det finns i Makedonien?

…eller är det helt enkelt så att Migrationsverket är inhumant nog att hota två barn med avvisning bara för att driva fram en livrädd mamma ur skuggorna?

_________________________________

Uppdaterat.

Barnkonventionen är inte en Lag.

Det är däremot Socialtjänstlagen. (SoL)

Kapitel 1

1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas
– ekonomiska och sociala trygghet,
– jämlikhet i levnadsvillkor,
– aktiva deltagande i samhällslivet.

Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.

Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.
2 § När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Med barn avses varje människa under 18 år.

__________________________________________

Pers värld bloggar i samma ärende.

Vill du hjälpa de här två barnen att slippa bli helt skiljda från sin mamma så skicka ett mail till Migrationsverket.
Det krävs bara två klick.

Ett här.

Ändra gärna texten i mailet. Lägg till, dra ifrån, men tala om att barn inte får användas som slagträ för att driva fram en desperat kvinna ur sin tillvaro som papperslös flykting.

Eller vad du nu tror skulle kunna förmå generaldirektör Dan Eliasson att visa mänsklighet och riva upp beslutet.

…och ett på sändknappen i ditt mailprogram.

__________________________

Uppdaterat

Missa inte Lars H Gustafssons blogginlägg

Läs också mer här (Sydsvenskan)

____________________________

Uppdaterat

Barnombudsmannenn bloggar

I klartext betyder detta att barn inte ska skiljas från sina föräldrar utom i de fall där detta är till barnets bästa. Om det skulle visa sig att detta inte respekteras i praktiken finns det skäl för Barnombudsmannen att på nytt ta upp frågan med ansvariga myndigheter och i förlängningen regering och riksdag.

Emma Opassande skriver också bra här

Jag vet inte mer än som står i SVT, men det är något väldigt cyniskt och kallt med den här åtgärden som planeras av migrationsverket, som verkar gå ut på att lura ut mamman ur sitt gömställe hon befunnit sig i under tre år. Att använda barn som slagträn är något som gör mig illamående till mods. Jag har därför klickat och skickat det mail Per satt ihop för att lufta det obehaget.

Det är möjligt att handläggare och politiker “inte kan kommentera enskilda fall”, men det kan baske mig jag.

______________________________

Ännu en frustrerad och förtvivlad bloggpostning

_______________________________

I eftermiddag (måndag) tar Studio 1 upp Migrationsverkets hanterande av de här två barnen.