För min skull.

Jag skriver i den här bloggen för min skull.
För att bevara stunderna, för att hålla i den där flyktiga lyckan som doften av min onges hår ger mig.
Jag skriver för att minnas inte bara att, utan också när jag känt, gjort och upplevt.
Jag skriver för min skull.

Men jag skriver inte i en skrivbok, som ligger i en låda intill sängen.
Jag skriver i en blogg och det händer att andra människor läser det jag skriver och den tanken kittlar mitt ego.

Det händer till och med att någon kommenterar det.
Eller försöker
.

Jag skriver för min skull, men jag blir glad över om mina tankar berör en annan människa, och det gör mig sur att wordpress – för det här är uppenbarligen ett wordpressproblem – vill tvinga den som vill kommentera att antingen logga in mot wordpress eller mot någon annan tjänst, allt för att jag klickat i en ruta där jag begär att den som kommenterar ska lämna en e-postadress.
JAG har inget intresse av att någon ska logga in någonstans.

Nu har jag bockat ur den rutan.
Nu ser vi vad som händer.

Kan ni som inte kunnat kommentera förut kommentera nu?
Kommer jag drunkna i spam?

Irritationsobjekt

Ja.
Vi är helt överens.
Ramen ska bort, och bilden hela vägen ut till vänster. Idiotblogger!

*muttrar*

(Eller så – hemska tanke! – är det jag som är korkad?!)

Nå, nu måste jag fara till jobbet igen, i en faslig fart.
Jag får skruva vidare på det där rubrikdilemmat i sent i kväll.

*suck*