Hej där!

Jag skriver i den här bloggen för min skull.
Jag dokumenterar mina minnen, skriver ner vad som händer och vad jag tänker eftersom jag vet med mig att minnet är ett opålitligt och föränderligt medie att laga saker i.

Dessutom är det praktiskt att berätta om Lilla Essingens öden och äventyr för Morfar, som bor lite för långt bort för att träffa oss tillräckligt ofta.

Men alltsom oftast får jag kommentarer från andra håll, och besöksstatistiken visar att det finns fler som läser här…

…och jag kan inte låta bli att undra: Vilka är ni? Hur hittade ni hit?
Berätta, snälla!

Gurkburk!

Så här i handbollstider gör jag ett fynd i mitt, rätt stora, kylskåp.

En burk ättiksgurka.
Inget sensationellt i det.

Förutom att den är inlagd av mig, utan att jag minns att jag lagt in gurka..?
När gjorde jag det..?

Glatt öppnar jag burken, jo, de är krispiga och fina och…ja, det är jag som gjort dem, det är inte min mammas verk. (Hon gör en annan sort, antingen har hon svartvinbärsblad i lagen, eller så gör hon “gurkstomp”)

Då är frågan.

Ska jag bli glad över att jag hittar en burk i mitt kylskåp som jag inte minns hur den kom dit, eller ska jag bli förskräckt?