Man får helt enkelt välja.
Du – om du vill läsa det här.
Jag – om jag vill skriva det.
Men hur många chanser att skriva om bajs får man?
För nu snackar vi skitsnack på bokstavlig nivå.
Hey.
Småbarnsföräldrar.
Vi vet att de märkligaste ting kan resultera i både glädje och katastrof.
Det är torsdag. Jag går till dagis för att hämta barnet. En välsignad stund, jag älskar det, när han får syn på mig, och släpper vad han har för händer, springer allt vad de där korta små benen förmår, för att resolut kasta sig i min famn när han har någon meter kvar.
Jag fångar. Det har hänt att jag – där jag sitter på huk – tappat balansen.
Men jag känner också lukten av en bajsblöja. Ojdå, jaja, vi byter den när vi kommer hem (Vi har drygt hundra meter hem…)
Fröken blir förvånad, för hon bytte blöja alldeles nyss.
Ojdå?
Och så har vi hållit på i närmare en vecka.
Diarré.
Doktorn sa: Magvirus. Stå ut, det finns inte mycket annat att göra. “Förkylning i magen”
Jahapp.
Så vi har varit hemma. Vi har varit en sväng hos mormor, vi har haft mostersysteryster på besök. Men hemma har vi varit.
Och barnet har klättrat på väggarna.
Haft galet tråkigt.
Tillslut smög jag iväg med honom till öppna förskolan, i vild desperation.
Själaglad blev han. ANDRABARNANDRASAKERATTUNDERSÖKA!!!
Och igår då.
Ett av tusen blöjbyten.
Med en skillnad.
Ingen gul grynig välling i blöjan.
Förvånat utbrister jag:
“Åh, vilken fin baj!!”
Sen hör jag mig själv.
Herregud, förfallet, människor.
