Att dö litegrann

Att sträcka sig, att försöka lite extra, att utmana sig själv, sina drömmar och sina belackare.

Idag har många människor varit modiga. Nästan lika många har blivit besvikna, men några har blivit lönade. Kanske börjar ett nytt liv för någon, kanske blir just den här dagen den där dagen man aldrig någonsin glömmer.

…och för andra är det en vanlig dag på jobbet. Man sopar ihop skräpet, åker vidare och ställer upp kravallstaket i en ny stad.

Där nya människor fyllda av drömmar om en annan framtid väntar, utmanar drömmen och riskerar att den spricker, naggas i kanten eller … uppfylls.

Om att sträcka sig…

…efter något.
Att inse att Åh, det där vill jag, vill jag ha, jag vill vara så, som henne där vill jag vara, det han gör vill jag också göra.

Åh. Det är en fröjd att kunna definiera ett tydligt mål, allt blir genast så mycket enklare: SÅ vill jag ha det.
För så fungerar jag: Har jag ett mål så nöter jag på. Knogar. Borrar ner skallen mellan axlarna och plöjer mig fram genom tillvaron och sakta men säkert tar jag mig över leråkrarna och når målen.
(hoppas jag..!)
Men att vara utan mål. Då blir stegen tröttare där ute i leran, och fårorna blir också krokigare. Tempot ryckigt och alla vet hur tungt det är att stanna upp och därefter försöka få fart igen.

Nej.
Det är bra med mål, med drömmar och visioner.

Men när det brister. När det man siktat på, suktat efter försvinner utom synhåll, landar i någon annans knä så gör det ont.
Då är det lätt att sluta titta upp mot skogsbrynet, då är det lätt att bara titta på de egna fötterna i leran och tappa tron, sänka tempot och sluta drömma.

Drömmen som tog slut

förekommen anledning så tänker jag försöka tänka och skriva om drömmar.
Om vad jag önskar mig, vad jag längtar efter, vad jag vill ska ske.

Det här är inte lätt.
De tog ju slut, drömmarna. Jag drömde om att bli socionom, jag drömde om att bli tekniker, jag ville jobba med säkerhet, ville bli bra, riktigt bra, på brandväggar och sånt pyssel. Det blev inte så. Drömmarna krackelerade. Jag har ansträngt mig mycket för att inte tänka på det som hände som mitt misslyckande, utan att saker helt enkelt blev på ett annat sätt.

En annan stor och viktig dröm lever jag i nu. Efter många års längtan och en hel del bergodalbaneåkande lever jag med en liten pojke, en pojk full av skratt och förklaringar och “Lissmakiin” och “Thomas Tåget”.

Så vad finns kvar?

Men jo. Något är det där i alla fall.Orden, orden tycker jag om och jag skriver här i min blogg, skriver för mig själv och blir själaglad när jag märker att människor läser och tycker om det som står här. Så orden är en lisa, ett nöje. Där är en dröm. Tänk om jag någon gång skulle få till det, tänk om man skulle skriva en bok? Men hur gör man?? Och jag har ju inga historier, bara tusen “börjor”?
Men den här drömmen tänker jag nog odla lite ändå. Trots att den är omöjlig och orealistisk och fullständigt vansinnig. Jag har en skrivbok i ryggsäcken. Den följer mig till jobbet varje dag. En bok med postit-lappar, för det är tydligen så man gör, man har tusen postitlappar… Och nu så pratar jag om min dröm högt, och det är nästa steg. Ännu ett steg tar jag den 7 mars, för då ska jag på en … föreläsning/seminarium/whatever som Punct.se arrangerar och jag ser fram mot det SJUKT mycket. Det här är nog en av de största drömmarna jag har… Åh, så kul det ska bli!!

Men sen då?
Christina frågar: Vad vill du göra, vad vill du bli, vad vill du ha?
Shitshitshit.

Vad vill jag GÖRA med timmarna i mitt liv, de timmar jag inte tillbringar med min onge?

Det jag gör ska spela roll, förändra och förbättra tillvaron för människor. Göra livet bättre eller enklare på något sätt.
Jag vill få tänka och utvecklas. I det jobb jag har i dag möter jag inga som helst utmaningar längre.
Jag vill tjäna pengar. Tillräckligt med pengar. Inte shitloads med pengar men tillräckligt med pengar för att vi ska kunna leva tryggt, jag och min onge. Jag vill slippa oroa mig för pensionen. Jag vill ha råd att ha semester. (Inte nödvändigtvis att åka på guldkantade utlandsresor, men åtminstone slippa jobba några veckor på sommaren och unna mig lite ledighet runt jul och nyår. Det var länge sedan)
Jag vill lära mig saker, möta människor och nya tankar.

Vad vill jag bli?
Jag vill bli klokare.
Jag vill bli mött med respekt, inte bara för min person utan också för min kompetens och kunnande.
Jag vill känna mig efterfrågad.

Vad vill jag ha?
Jag vill ha roligt.
Jag vill ha omväxling.
Jag vill ha ledigt då och då och göra roliga saker med min onge

Jag älskar er för att ni läser de här inläggen och för att ni så generöst delar med er av era tankar och erfarenheter.
Jag får frossa av de tjänster som jag får länkar till i min mailbox och jag googlar vilt på de uttryck ni svänger er med.
Men jag andas och då går det bra. Så länge jag andas.