Den Stora Stormen i det Lilla Vattenglaset

Det är ingen hejd på hur synd det är om oss människor, och hur kränkta vi är över att inte bli förstådda, tagna på allvar och nu är det tydligen krig igen mellan hon den där skugge och någon modebrutta på aftonbladet.

Jag läser om eländet, utan att idas följa länkarna till deras källor. Jag skrattar gott åt drottningens drapa men mer än så ids jag inte.
Jag orkar inte bry mig i deras tjafs.

Jag försöker hinna blogga någon gång mellan varven. (Det går väl sisådär!)
De flesta av mina bloginlägg hinner aldrig ner genom fingrarna ut på tangentbordet.
Jag har inte orkat sätta mig in i det här mikrobloggandet, twitter och allt vad det heter. Vi har inte tid med sånt, jag och Essingen.
Vi har så mycket liv att leva att vi inte hinner berätta om det för världen.
Vi har definitivt inte tid att gräla om saken.

…och se där, ännu något att vara tacksam över!

Yes, we can!!

Jag läser hos Josh och tänker: “Ja, kanske borde man…?”
Jag klickar på länken, men tvekar till. Vem får veta det här, kan det här skada mig…?

Så långt hinner tanken.
Sen hör jag mig själv.

Jösses.

Har jag blivit så begränsad i tanken att jag tvekar så är det HÖG TID att gå med i just piratpartiet. Just för att tanken behöver få vara fri.
…och det har väldigt lite med fildelning att göra.

Sen läser jag Drottningens inlägg och … ja, jävlar. Hon har så rätt.
Mia* berättar stolt om att hon just blivit medlem. Det är långt ifrån min instinktiva tanke om att det kanske skulle vara farligt på något sätt.

“The only thing we have to fear is fear itself “


Edit:

Klickahär för att bli medlem i Piratpartiet. Det kostar dig ingenting och tar bara någon minut.

Min dag. Din dag?

Mymlan bjuder på en liten nyhetsrunda idag och avslutar med frågan: “Vad ska ni göra idag?”

Ja, det undrar jag med! Berätta om vad just du ska göra idag, eller, allteftersom dagen går; vad du har gjort idag!

Särskilt nyfiken är jag på Carina, Drottningen, DeepEdition,och Abbepappan

Ja, min dag då, nu när klockan är halv elva på förmiddagen.

Planen var att vi skulle vara på öppen förskola i förmiddags, men det struntade vi i. Låt oss bara konstatera att vi inte var där klockan nio. (Nio är så tidigt ibland!)
Däremot jäser bröddegen precis som den ska.

Här om veckan köpte jag till slut en digital hushållsvåg och med det vågade jag mig på att starta min första surdeg. Igår bakade jag de första bröden och de blev farligt goda!
Så goda att jag och barnafadern glatt käkade upp nästan en hel limpa till varsin kopp kaffe. Hoppla!
Den andra gav jag bort till BonusMorfar, som tackförhjälpen för installerad diskmaskin.

Så brödlös är jag.
Inte rådlös dock: Nu vet jag ju hur man gör, så ja, en ny deg står och jäser.

Halv två ska jag ta Lilla Essingen i famnen och gå till RosMarie på BVC och lyssna på lite chockad gråt. Vaccinationsdags. Lite mätåväg också, säkert, när vi ändå är i farten.

Jag ska också fortsätta jakten på de försvunna elljusstakarna. Ner i källaren. Jag trodde nog att jag visste…men…

SKULLE jag också hinna byta gardiner till något lite juligt i vardagsrummet blir jag nöjd med mig själv.

Alltså, för mig bör dagen bli en ganska lugn hemmadag.
Skönt.
Jag tycker om dem, de är mysiga: Snart – tiden går ju så fort! – är jag tillbaks till arbetslivet igen, men då med dagishämtning som stressmoment.
Så jag njuter av de här dagarna; att ha tid att leka tillsammans, baka, fixa här hemma, ta en kopp kaffe och surfa lite.

Så! Berätta nu om den här dagen, vad som gick bra och vad som gick snett, vad det blev för lunch eller om…!


Update
Bröden blev kanonsnygga. Jag har inte smakat än men ikväll, då…! Check!
Adventsljusstakarna är fortfarande på rymmen. Det är inte bra att flytta. Jakten går vidare. Men var sjutton ska jag leta nu??
Nya gardiner har jag fått upp i vardagsrummet.Check!

Essingen har fått sina vaccinationssprutor. Det tog knäcken på honom: han har sovit i nästan enåenhalvtimme. Han som helst inte sover ALLS. Han somnade i bärsjalen i samma ögonblick som vi gick ut från BVC-RosMaries rum…
Vi fick också tid för halvårskontroll hos barnläkaren. Då kollar man att ett barn t.ex. vänder sig själv, kan flytta en leksak mellan händerna, och förstår att den tar vägen någonstans när man tappar den: “var tog den vägen” – barnet följer tappesaken med blicken.
Vi gjorde undan det idag, det var lika bra det, tyckte Essingen. Check!

Låneord

Ibland får man inte till det själv.
Orden dör, formuleringarna stela och klumpiga.

Då är det tur att det finns andra människor som tänker som jag gör.
Som får till det.

Jag och Drottningen är helt överens. November är en jävla månad. Det är tur att den snart är slut.
Dessutom: “…men det mesta har varit mina egna hjärnspöken och det är inte på riktigt även om de ställer till det för mig.”

Ajaaa. Det är så det är…

Sen läser jag vidare här och känner återigen igen mig.

“Det handlar om att jag gått på så många nitar och betalat ett alldeles för högt pris för det. Jag har investerat allt och nu är jag pank. Jag har inget mer att ge. Jag behöver påfyllning. Och med kärlek är det så att det är svårt att få om man inte har något att ge tillbaks.”

Ajaaaa.

Tack för att ni formulerar det jag känner.

Om nätterna…


kan man sova. Eller så gör man något annat. Snappar upp en bokenkät hos Drottningen och Josh exempelvis.
Man kan göra på så många sätt. Sova. Blogga. Packa flyttlåda. Ja, möjligheterna är oändliga så här vid halvfyratiden på morgonen.
(Eller är det natt fortfarande? När börjar morgonen egentligen?)

1. Vilken bok läste du senast?

Jag är notorisk multiboksläsare. Ofta en pocketbok på tunnelbanan och något inbundet hemma. Precis just nu är jag mellan pocketböcker, eftersom Anne Holt-deckaren tog slut häromdagen. Nu är jag irriterad eftersom jag tänkt läsa dem i ordning, böckerna om Hanne Wilhelmsson, och så har jag inte 2:an. Måste fixa.

Jag flyttpackar för stunden, så den inbundna boken har jag råkat packa undan. Inte helt praktiskt eftersom konsekvensen av det är att jag nu inte har något att läsa ALLS. Vad det var för bok då? Jo, en bok om mental träning och förlossningar, av .. Anna Wihlby, eller något, vad hon nu heter. Och nej, det är inte det bästa jag läst, den läser jag nog mest för att alla säger att den ska vara så bra. (Ja, det har blivit mer norsk deckare på sistone!)

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?

Ja, jag läste ju som sagt Blind Gudinna nyss, och har då fått i sinn att jag ska läsa Saliga äro de som törstar – som jag inte har. Och som är några år gammal, så vi får väl se om jag hittar den som pocket någonstans. *muttrar*

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?

Jag vet faktiskt inte. Antagligen manliga, eftersom världen nu ser ut som den gör.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv?

Nä. Om en bok är bra kan jag irriteras över att den tar slut för fort.
Om den inte är bra har jag en tendens att råka börja på någon annan bok, och så blir den bortglömd…

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?

Ja, precis så. Författare som jag vet att jag gillar ligger ju bra till.
Barbara Voors har skrivit många riktigt bra böcker – men hennes senaste bok Islossning fastnade jag inte för.
Men jag ska ge den en chans till, tror jag.
Hjalmar Söderberg läser jag med förtjusning om och om igen, Doktor Glas och Den allvarsamma leken är ständiga favoriter.

6. När blir en bok för lång?
En konstigt ställd fråga. När den inte är bra är den för lång. Jag sträckläste för många år sedan James Clavells Virvelvind, och den var tryckt i typiskt bibeltypsnitt på silkestunna blad, ändå en god bit över tusen sidor. Inte för lång.
Vad som helst ur Sidney Sheldons produktion: Max tio sidor 😉
(Jo. Jag läste, och tyckte om Sidney Sheldon – när jag var fjorton.)

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?

Det beror på.
Vissa böcker är så ohyggligt taffligt översatta att man blir alldeles TRÖTT. Ett exempel på det är Tom Clancys thrillers, som innehåller en hel hög riktiga vansinnigheter. Man kan i och för sig se det som humor men egentligen är det ju bara tragiskt.

Jag har, trots att jag är medlem i Forodrim inte läst den nya översättningen av Sagan Om Ringen. Jag har läst den gamla åtskilliga gånger, och på engelska flera varv, jag tycker att det räcker så – men vem vet, rätt som det är så sitter jag och hänger över luntorna igen! *s*

Jag köpte vid något tillfälle någon av Colin Dexters böcker om Kommisarie Morse på engelska, och fick se mig besegrad. Där räckte inte min engelska till – och så sopig är den inte. Det är helt enkelt en författare som använder en himla massa lite mer ovanliga ord.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?

Det tror jag inte har hänt någon gång…
…men det finns böcker som jag rekommenderar. Både fackböcker och skönlitteratur.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?

Ofta råkar jag då börja på någon annan bok, och så blir den tråkiga lite bortglömd och sen händer inte så mycket mer dramatiskt med den. Ibland ger jag bort böcker jag inte gillar, antingen till goda vänner som verkar mer intresserade av dem, eller via Bookcrossing.
Det är ju bara dumt att de ska stå och ta plats i min (överfulla) bokhylla…

10. VIlken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?

Min bokhylla är ganska ordentligt blandad.
Jag har ju en svaghet för ond bråd död, naturligtvis, men irriteras över hur många av alla “deckardrottningar” som borde bli vid sin läst och (journalister, läkare, jurister, allt vad de är) ge sjutton i romanandet. Jag är svag för genomarbetade personporträtt i böcker och är svårt allergisk mot ytliga schabloniseringar.
Ofta är de första böckerna en deckarförfattare bäst, sen kör de samma koncept gång på gång: någon snöar in på seriemord, en annan på underliga sekter, en tredje på styckningar. Jag gillar att bli överraskad, så det där är trist.

Jag har också en ganska ordentlig hög med historisk litteratur, jag läser en hel del om Medeltiden, och då förtjänar Dick Harrison att nämnas. Och ja, jag har läst Arn-serien och den är inte alls tokig, särskilt inte när den tangerar ett annat litet specialintresse jag har: Religion. Där kan man gärna nämna Karen Armstrong, som skrivit mycket bra och intressant, om än inte alltid helt lättläst. Jonas Gardells bok Om Gud är också mycket mycket bra.
En annan bok jag gärna återkommer till är Göran Rosenbergs Plikten, profiten och konsten att vara människa.

Nu, när jag packar inför flytten har jag slängt (Ja SLÄNGT!!) ungefär en halv KUBIKMETER blandad, föråldrad datorlitteratur. Saknar jag INTE. Diverse Resoucekit till ditten och datten, drygt hälften Microsoftrelaterat, en hel det Netware, och en massa annat junk. Tasta siiiten port!!

Märkligt nog, med tanke på att jag som sagt är med i Forodrim, är jag inte det minsta förtjust i Fantasy eller Science Fiction.
Jag har försökt ge mig på någon av de där evighetslånga sviterna med drakar, prinsessor och demoner, men jag kroknar obönhörligen någonstans efter femtiotalet sidor. Klappkört!

När jag sitter här och funderar över vad det är jag egentlgen läser, vrider jag på huvudet för att titta i bokhyllan.
Den är helt tom.
Det är en mycket märklig syn.
Bakom min rygg, mot den andra väggen i vardagsrummet står alla lådor uppstaplade…
Men om någon vecka eller så är ordningen återställd igen.

…och ja. Jag är romantiker. Jag drömmer om att ha ett riktigt bibliotek, ni vet, högt i tak, platsbyggda bokhyllor med en sån där liten ball stege så att man når ända upp (eftersom det som sagt är 4.50 i takhöjd, sköna fåtöljer och en brasa. Okejdå. Braskamin. Men med glasluckor, så man ser elden.
Massor av böcker, om allt möjligt, men ordentligt sorterat så man hittar!

Sju, dårå…

Sju sanningar.
Ja. Alla har redan svarat på dem, så jag tänker inte ens försöka länka vidare. Sorry, folks.

Jag tänker faktiskt knappt ens svara på utmaningen från Drottningen.

Det behövs nämligen inte.

Jag kan klippa och klistra istället…!

Så märkligt, för nog är vi ganska olika, jag och drottningen, men ändå passar sex av hennes sanningar in absolut klockrent på mig.

De som ids kan ju gissa vilken av dem som INTE är självklar!

Konstigt

Någon i min forna hemstad Luleå måste få hjälp.
För hur tänker man när man bjuder in Stein Henningsen för att få konstbiennalen invigd?
Många gånger har jag gått i parken där i Luleå och tittat på konstig konst. Ibland rolig konst, då och då vacker, ofta tankeväckande.

Ett år hade någon hängt upp massor av rosa, gröna och vita skor i ett stort träd. Sånt får mig att tänka och undra, och det är väl säkert en poäng med det.

Ett år stod en lokalbuss parkerad, halvvägs ner i en fontän, med hela taket fullt av blommor.

Men nu. Nu har någon fått en hjärnblödning, för istället för snedseglande bussar eller gåtfullt blåmålade granitblock i skogsmiljö så bjuder man in… ja… Är det KONST att (inte få) krossa fårskallar??

DN: “Fredskonstnär polisanmäld för våld”

Aftonbladet:Norsk konstnär till attack mot väktare

Nu är jag ju bara en vanlig medborgare, utan akademisk grad från konstfack, men nog är det här mer konstigt än konst??

Är det en poäng för konstnärer att göra konstiga saker som inte är konst? I tyskland var det ju någon galning som ställde ut likdelar, och för inte så länge sedan stod en annan märklig människanorrlandsoperans scen och kissade. (Om det skriver Drottningen roligt här och här.)

Märkligt.
Undrar om han Henningsen fått sitt meddelande framfört, och om världen förstod det, nu efter allt spektakel kring de där fårskallarna.
(Han är tydligen en etablerad och erkänd fotograf – litar han inte till devisen: En bild säger mer än tusen ord?)
Det känns på något sätt som om han skriker så högt att ingen hör.

Men lammen är tysta, det är en sak som är säker.

.

Var försiktig med vad du önskar…

För många år sedan, ja herrejösses, det är verkligen många år sedan, fick jag ett blomskott av en vän, numer har vi ingen kontakt och jag undrar fortfarande varför det blev så, men skottet det lever i all högönskelig välmåga.

Skottet kom från hennes porslinsblomma, en porslinsblomma som kom från hennes mamma, som alla hennes systrar hade skott från, och en gång hittade jag också en ättling till samma porslinsblomma i ett fönster i Farsta där jag aldrig kunnat tro mig hitta mig själv.

Men envis var min porslinsblomma. För blomma tänkte den inte göra. Nono.
Hur gör man för att … Vad gör jag för fel..?

Någon sa, jag tror det var Drottningen: Spöa dem. Sluta gulla, vattna. De ska plågas.

Och äntligen fick jag en ensam blomma och lyckan här i hooden var stor och glatt njöt jag av väldoften.

Så blev vi sams, jag och min porslinsblomma.
Den blommade snällt lite då och då, skräpade ner min fönsterbräda med torkade blommor och växte och frodades.

Men inatt blev vi osams. Helt plötsligt har den kommit på att den ska blomma med massor av blommor samtidigt, och helt plötsligt övergår doften till att vara en stank. Tre på natten stapplar jag upp, med huvudvärk. Snubblar ut i vardagsrummet, hämtar den, bär ut på balkongen – spritt språngande naken, jag hoppas ingen såg mig!

Sen somnade jag om, och nu får den stå där ute tills den blommat av sig, och kan betros med äran att vistas i möblerade rum igen.

.