Nytt jobb?

En länk rullar förbi i mitt twitterflöde. Jag läser. Baxnar.

Robert Mugabe, minns ni honom? Frihetskämpen från sjuttiotalet som sedan blev en särdeles grym diktator i Zimbabwe? Jodå. Han har erbjudits en ambassadörstitel för FN.

Hmmm. Man skulle kanske tipsa FN om Charles Taylor, Liberias förre president blivit arbetslös. Jo, han ska förvisso sitta i fängelse en stund, men det verkar inte spela så stor roll för Robert Mugabe har reseförbud och ska likväl främja turism vilket kanske kan bli svårt från den egna verandan, så varför inte från en fängelsecell?

I övrigt har de ungefär samma snygga stiliga CV.

 

Det känns ganska skönt att konstatera att jag, arbetslös som jag är, uppenbarligen är överkvalificerad för den sortens tjänst.

 

____________________________________________________

Uppdaterat: Tack gode Gud. Det här är en tidningsanka.

Här finns en lista över FNs goodwill-ambassadörer. Det är en lättnad att slippa se Mugabes namn där.

The Week skriver bra om The Guardians och Daily Telegraphs groda.

 

Alltså slipper jag bli jävligt förolämpad om nu FN skulle ringa och erbjuda mig ett jobb. Skönt.

Den Stora Krisen.

Jag har just matat Lilla Essingen med havregrynsgröt, nu sitter jag med min egen frukost och med DN framför mig.
Jag kan inte låta bli att studsa lite inför artikeln om strömavbrottet på södermalm igår.

“Söderbo efter söderbo kommer in med koffeinbegäret lysande i blicken, och de flesta ser bara plågade ut när baristan Jenny Eskilsson erbjuder kalla drycker som alternativ.

-Vi har lattekris! säger hon. “

Jovisst är den lilla artikeln skriven med lite glimt i ögat.
Och visst ÄR det så att man kan stressa upp sig över ett strömavbrott, över att en efterlängtad fikapaus inte blir det man där och då behöver, över att ens cirklar rubbas.

Men jag får ändå en otäck smak i munnen, eftersom jag samtidigt lyssnar på nyheterna på P1.

1300 döda palestinier inne i Gaza.
Av dem är ca 400 barn.
13 döda israeler, av dem är tre civila offer.
5300 skadade palestinier.

Det är så vansinnigt att det inte går att förstå, ta in.

Jag kan inte annat än hålla med Tyskungen:

“För ingen vågar ifrågasätta sakernas natur pga. israelernas historiska frikort. Ett frikort som de spelar ut varenda gång någon betvivlar deras intentioner. Jag tycker att detta frikort använts så många gånger nu att det är förbrukat. Förbrukat och konsumerat bortom all rimlighetens gräns.”

Är det inte nog nu?