Agnetha

Jag hade ett ärende till Huddinge Sjukhus i morse. (Nej, ingen är sjuk. Kanske kommer det en post om det så småningom, om det finns något att berätta)
Precis när jag ska runda hörnet från “Kirurggatan” till centralhallen krockar jag nästan med en kvinna med raska steg, och det tar mig tre sekunder att faktiskt få stopp på både mig, och henne. “Stopp, ursäkta, men du…!”

Jag får syn på hennes namnskylt och den hjälper mig, för namn är jag tyvärr usel på. “Du är Agnetha, du förlöste mitt barn..!”

Jo, jag krockade med en barnmorska, men hon gjorde faktiskt mer än så. Hon var inte med då, på natten då Lilla Essingen föddes, men jag vete sjutton hur det gått om jag inte lärt känna henne.

Agnetha var den barnmorskan som hjälpte mig att komma över förlossningsrädslan jag hade och jag har många gånger tänkt på henne.

Där och då var jag så skör, så oändligt ensam och övergiven, förtvivlad och livrädd. Tack vare våra samtal och den konkreta kunskap – jag kände till och med igen mig när de sprang med mig i sängen mot kirurgavdelningen – hon gav mig. När jag väl var där och födde barn var jag inte rädd. Inte ens när det gick åt skogen.

Vi pratade om hur ensam och rädd jag var, om hur övergiven och dumpad jag kände mig. Det var dessutom ett faktum, jag VAR övergiven och dumpad, och jag var orolig över att inte orka, inte kunna, inte ha råd, inte räcka till. Hon lyssnade, resonerade, såg till att det som kunde göras gjordes för att hjälpa mig.

Nu vet jag ju.

Allt gick bra. Fast det höll på att gå åt skogen, så gick det bra. Min Lilla Essing föddes, han fick inga men av den något kaotiska entrén till världen, och växer och frodas. Och jag orkar. Jag har faktiskt inga större problem att orka, tvärtom så njuter jag. Hejdlöst. Och jag är inte ensam och övergiven längre.

Bilden kommer från svt.se

 

Det var fantastiskt att få berätta om det för henne. Tacka för all hjälp hon gav.

 

Tack, Agnetha!

Stoppa plågsamma Essa-försök!

Åh, så jag skällt på henne.
“Jag förstår att jag inte är ditt first call för det är [mannen] och mamma och pappa. Det är helt ok.
Men sedan.
Sedan ringer du mig.
Eller så ber du någon av dem ringa mig.
Eller sms:a.

Jag kommer banne mig prata med dig med ett basebollträ annars, capice?!

För det har fötts barn förut.
Den här damen har också en fantastisk förmåga att bli påcyklad av fartdårar, få lunginflammation och … ja, jag vet inte hur många gånger hon sladdat förbi akuten på Sös. Och nej. Hypokondriker är hon inte. Bara utrustad med en osannolik otur och skyddsänglar som jobbar på övertid. (Ja, hon har krockat, körandes en folkabubbla – efter ett slagsmål i bilen med en geting!- och klivit ur den fullständigt skrotade bubblan med en stukad tumme. En STUKAD TUMME.)

Men nu fick jag ett sms.
Jag såg det inte först, och sen gick det inte att svara, men jag har varit med tidigare, jag vet att det tar tid att föda barn, och det är inte farligt. Bara rysligt långtråkigt och mer långtråkigt och ännu mer långtråkigt och sen väldig väldigt jobbigt och duktigt plågsamt.
Men det kan gå snett. Det kan bli på ett helt annat sätt än man tänkt sig.
Det kan bli onödigt spännande.

Så inför det här med barnafödande är jag ödmjuk.

Men sen ringer hon. Jo, hon var less, hon hade tråkigt och tyckte att det vore fint om vi fick det här avklarat nu.

Och sen, ännu ett sms, om att det visst skulle bli ett kejsarsnitt i alla fall.

Och sen.

Tystnad.

Ja.

Jag vet att det antagligen beror på att man är duktigt slut efter att ha fött barn. Särskilt om man dessutom blivit kejsarsnittad. Nej, det är inte “the easy way out”.

Förhoppningsvis sover en nybliven tandemmorsa gott nu. Hon blir blåst på den där fina frukostbrickan (nyopererad) och middagen kommer bestå av kokt potatis och buljong och kokta köttbullar men allt är som det ska och hon har bara inte hunnit skicka något sms än.

Visst?

/Ihopbitnatänder_71

Om att ersätta en dag med en annan

Ok, Gud.
Lyssna nu noga för det här är viktigt.
När jag resonerar i min blogg om att det vore trevligt att få fira ett gudbarns födelsedag istället för en erbarmerlig valentin-köpfest-dag så var det inte riktigt meningen att du skulle ta det så bokstavligt. Du vet ju att jag raljerar lite, och att en onge är välkommen när än h*n kommer.

Så jag känner mig inte riktigt bekväm med SMS:et jag fick från Fröken Underbar:

“Tjohoo! Nu blir det snittsnipp! Rassla vidare! Kram!”

Nu ser du till att det här går bra, jag rasslar med radbanden och du fixar, ok?

Sankt Valentin

Jag tycker inte om den här dagen.
För varje år blir min allergi lite skarpare.
För varje år blir de röda rosorna på Ica dyrare, för att reas ut i morgon, och för varje år ska det köpas små nallar, chokladaskar och sexiga underkläder.
Visst, varsågoda.
Gör det.
Blanda bara inte in mig i det.

Det är egentligen trist, för tanken är ju god. Att uppvakta någon, att visa sin kärlek.
Men hysterin, människor. Paniken i blickarna hos männen i blomsteraffärerna, när de inser att de blir uppskjörtade men inte kan komma hem utan röda rosor.
Och sorgen i vetskapen om alla som inte får det där kortet, som inte blir ihågkomna, som inte känner sig utvalda och viktiga.
Den sorgen.

Så jag säger:
Överraska mig när du vill. Kom med choklad, diamanter eller lagfarter på slott om du vill, men gör det vilken annan dag som helst på året.

Så.
SÅ känner jag inför 14 februari.
Mitt hopp står till en Majken. Eller vad hon nu kommer att heta.
En av mina bästa vänner åkte in till SÖS i eftermiddags.
Gud hjälpe dem, att förlossningen går bra!
Föds barnet före midnatt kan jag fira hennes födelsedag just denna dag, resten av mitt liv.

Den missade första gången.

Jag fick en flashback här om kvällen.
Jag såg på TV, såg på kunskapskanalen, ett program om nyfödda spädbarn och deras förmågor (Bebisarnas Vetenskap, tyvärr finns filmen inte på svt.play)
Isen rinner längs min ryggrad när jag ser en sekvens, en förlossning som blir mer spännande än nödvändigt. Ett barn som inte andas. Förlossningsläkaren ruskar skenbart våldsamt barnet, som hänger fullständigt lealöst i hans händer. Slangar som sticks ner i mun och svalg, slurpande ljud, syrgasmasker och så småningom ett förskräckt pip, och därpå ett mycket litet men väldigt verkligt skrik.

Jag sitter i soffan och gråter.
Jag har aldrig sett det förut.
Jag var ju sövd, jag missade det.

Mitt första barn. Antagligen mitt enda barn. Föds efter viss dramatik.

Jag antar att det gick till ungefär lika. Man vidtog, med stor brådska, mått och steg.

Kön: Pojke, tages ut till barnbordet där barndr väntar. Apg 5-7-8p.
Slapp, tagen och ingen egen andning. Rensugs, illaluktande slem kommer upp. Cutan stimuleras, Neopuffen används. Kissar rikligt x flera.

Neossk kommer ned till barnbordet, sätter pvk. Blodgasförsök görs. Efter 20 min tages upp till Neonatalen för fortsatt vård. Mormor följer med.

Allt gick bra.
Lilla Essingen hämtade sig.
Ingen syrebrist.

Men jag missade mitt barns födelse.
Jag såg inte vad de gjorde med honom och jag hörde inte hans första skrik.
Jag fick inte upp honom på mitt bröst som nyfödd utan träffade inte honom förrän många timmar senare, ett möte som är så vagt och morfinpåverkat att jag faktiskt inte minns mycket av det.

Allt gick bra.
Men just det här är jag mycket ledsen över, att jag missade.

Natten då änglarna var med.

2008-06-16
11:45 Inskrivning

Inlägges på förl.avd. 0-para.

Inkommer p.g.a vattenavgång och induktion i graviditetsvecka 41-2 (BP enl UL 080606 PB en LS 080609).
Tidigare sjukdomar: Hjärt/Kärlsjukdomar, Psyk vård, se MVH3/ vårdhistoria samt Psykosocial mottagning 6/5 -08.
Nuvarande graviditet: Gått på Anima-samtal pga tidigare anamnes. Fått akupunktur med god effekt mot symfysiolys. För övrigt normal grav.
Har brev till personalen med sig.

Ingen känd överkänslighet.

Allmänstatus:
Sömn: Vaknade vid 02-tiden av värkar och har sovit lite dåligt efter det.
Nutrition: Har ätit ordenntlig frukost och äter lunch nu inför induktionen.
Smärta: Tycker inte att värkarna är så smärtsamma ännu.
Psykosocialt: Pat har nyligen separerat från barnafadern och har varit ledsen för detta. Skall ha sin mamma med sig på förlossningen.
Yttre palpation: huvudläge.
CTG intagningstest: normal

 

Äntligen var det dags att ringa en taxi och åka. Väskan packad, bilbarnstolen med.

Jag hade på mig den där grå enkla klänningen, ville vara lite fin just idag, nu när det äntligen var dags.

En lugn taxifärd med småprat om ditt och datt, och så är vi framme. Jag tas emot, får ett undersökningsrum. På toaletten har någon överambitiös städerska vikt en “hotellsnibb” på toapappret, jag skrattar för mig själv, vilket får undersköterskan ute i rummet att undra…

Lunch? Tja, en frys-microlåda från Findus, men ok. Någon sorts näring var det säkert. 😉

14:15
Induktion
Bedömning

37-årig. Inga tidigare förlossningar idag gravid i 41+2.
Beslutar om induktion p.g.a vattenavgång antal timmar.
Cervixstatus: Föregående fosterdel huvud ovan b-ing. Cervix bibehållen, längd 3 cm, sakralriktad, medium konsistens, öppen 0,5-1,5. Bishopscore 2p
Beslutar om induktion med cervixdilation.

Hoppla! Här har jag visst åldrats helt plötsligt! *s*

14.20
Ballongdilation av cervix göres.

14.30
Förlossningsförlopp
Kontraktion

Värkstatus 45″/3′. Andas fint genom värkarna. Upplever att dessa tilltagit i styrka.

Mamma har kommit. Det är rätt ok. Vi har det trevligt. Fikar lite, pratar, lyssnar på radio. Vi jobbar på helt enkelt, och det känns som om det går bra.

16.00
CTG

BF 160. Nedsatt variabilitet. Inga accelerationer. En komplicerad variabel deceleration. CTG visas på rond och vidimeras. Ingen feber.

17.30

Gör dragningsförsök Bard katetern som dock sitter.

På toaletten finns det ett anslag om hur viktigt det är med hygienen, och att det är viktigt att man torkar av överallt med alcogel efter sig.

Ursäkta, tänker jag, men jag är inte riktigt i form för att städa just nu, förlåt… (Ska verkligen JAG göra det här NU??)

17.45

CTG som tidigare. Vidimeras av Dr Jonsson.

18.33

Notering: temp 37.3

Jag fryser. Fryser verkligen. Får strumpor och en filt över axlarna. Antagligen har jag frossa.

Tempen är inte speciellt anmärkningsvärd, men sköterskorna vet ju inte att jag är en “lågtempare”.

19.15

Bard katetern lossnar vid toabesök.

19.40

Har inte kissat ordentligt sedan 12 idag. Tappar, endast några droppar i utbyte.
VU: Nästintill utplånad. MM öp 4cm, en hinna palperas, som amniotomeras. Klart f-vtn. Ffd huv i bing.

Ja, jag dricker ordentligt. Ja, jag har varit på toaletten. Igen. Igen! Igen!! Sluta tjata!!

20.00
Induktion
Bedömning

Induktion inledd med cervixdilation 2008-08016
Cervixstatus: Föregående fosterdel huvud ovan b-ing. Cervix > 50% utplånad, längd 0 cm, mediumriktad, mjuk konsistens, öppen >1,5 cm. Bishopscore 7p
Beslutar om fortsatt induktion med oxytocininf.

20.10
Förlossningsförlopp

Infusion [OS]Syntocinon 10E/500 ml NaCl 6ml kopplas. Ordinerad av Dr Jonsson

20.17
Förlossningsförlopp
Smärtlindring

Får Lustgas/Syrgas 40/60. Otillräcklig dos, höjes till 70/30. VAS 7-8.

Märkligt. Det gick så fort. Droppet som skulle hjälpa igång värkarbetet sattes, och nog kom det igång alltid! Från noll till…ja, inte hundra,  men bra mycket ändå, på ingen tid alls, kändes det som.

Fick ingen ordning på lustgasen alls. Andades, mådde illa, missade topparna på värkarna, så att gasen inte hjälpte, kräktes…

 

20.35
CTG

BF 170. Nedsatt varibilitet. Inga accelerationer.
Värkstatus 60″/3′.
CTG vidimeras av Dr Jonsson.
Pat önskar EDA, vilket är OK enl Dr Jonsson

Ja. I brevet jag hade med mig stod tappra ord om att försöka föda utan EDA men nej, det är en styrka att kunna ändra sig och som jag ändrade mig. EDA EDA EDA Hjälphjälphjälp!!

Jag hade ingen som helst koll på läget, hade full huggning med att bara överleva, och upplevde ingen paus mellan värkarna alls. Det gick inte alls att “andas” genom dem, fick för lite gas, fick för mycket gas. När jag trodde att toppen var nådd och vågade släppa masken så kom den, sjufalt starkare och sen igen och igen…

21.03
Infusion

Kopplar inf Ringer-Acetat 1000 ml inför EDA

21.15
Omv Åtgärder

Övertag tillsammans med usk Madde

21.16
Omv Status
Smärta/Sinnesintryck

Väntar på narkosdr för EDA anläggning, andas lustgas 70/30 så länge med god effekt.

Va? Snälla lilla barnmorska, gick du in i rätt sal nu? “God effekt”??

21.36
Förlossningsförlopp

Laktat 3.40

21.57
Förlossningsförlopp
Smärtlindring

Sufenta-Eda lägges, EDA-pump Se Anestesi-journal. 8262. God effekt av EDA:n

Det finns en Gud.

Jag sitter på sängkanten. Mamma hjälper mig att sitta upp, hon masserar min rygg, jag har så ont så ont och gråter och skriker och det kommer in en människa med gröna byxor – högre än så orkar jag inte lyfta blicken – och gröna byxor betyder ansestesi och äntligen äntligen äntligen är narkosläkaren här, med sina magiska kunskaper, droger och talanger.

Jag ska ligga på sidan, jag ska dra upp knäna mot bröstet. (Eh, va?? Det är lixom en stor mage i vägen?!!) Jag ska ligga helt still.

Helt still.

Medan någon ska köra in en nål i (eller väldigt nära!) ryggraden. Men tänk om jag får en värk då??

Tydligen är allt som det ska. Allt går bra.

På några få minuter förändras världen.

Jag sitter upp igen, på sängkanten. Jag ser på människan med de gröna byxorna. Det är en man, en stilig man. Jag funderar på om jag ska fria till honom. Det är helt säkert den vackraste man jag någonsin sett.

 

22.24
Infusion

Ringer-Acetat avslutas

22.30
Omv Åtgärder
Samordning

Diskuterar med Dr Jonsson ang nytt Laktat tagn?. Hon tycker att vi kan avvakta ännu en stund.
Ctg visar fortsatt hög basalfr. 160 sl/min. Patienten tempar 37,5. Får 2 T. alvedon 500mg

Febern är besvärande, men med en filt så går det bra. Vi kämpar på. Tillbaks är de “normala” värkarna. Jag andas igenom dem, vi pratar om ditt och datt, jag och Mamma. En undersköterska kommer med en hallonsmoothie och den är ljuvligt god. Mamma får nog av mina cd-skivor och vill lyssna på något annat, och muttrar över att HON ska lyckas manövrera in P1 på bergsprängaren. Ursäkta, säger jag, men jag har inte riktigt tid att hjälpa dig, ler jag. Hon belönas direkt: På radion är det en reprissändning av Odla med P1 och vi skrattar i kör. Är det något min mamma är intresserad av så är det trädgårdsarbete.

Erik (3)

2008-06-17
00.09

Förlossningsförlopp

Laktat 2.40

00.10

Pat tempar 38.9. C. Dr Jonsson ordn Benzyl-pc 3 g iv.

Jag tigger till mig en till hallonsmoothie, den är fantastisk. I övrigt kämpar vi på. Jag andas, jobbar. Sitter på boll, hänger i gåstol, vankar. Tycker att det går helt ok. Lite långsamt, men det är väl ok? Det går ju framåt! Nedåt! Utåt!

00.25
Läkemedelshantering

Benzyl-pc 3g iv gives

01.22
Förlossningsförlopp
CTG

Skalp CTG-reg inledd

Vi jobbar vidare. Mycket folk i rummet, nere vid dörren. Vad håller de på med? Vaddå? Vad sa de? Vad gör alla?

02.52
Laktat 6.60

02.55
Laktat 6.1

03.00
CTG

Skalp CTG-reg inledd

Mamma och en sköterska hänger över mig, ska få bort örhängen, halsband och ringar, vänta säger jag, och tar av mig ringarna själv. Vaddå, kejsarsnitt?? Vad håller ni på med?

03.06
Infusion

Tyntocinon avslutas

03.16
Operationsberättelse
Sectio

Operationsdatum: 2008-06-17. Böran kl: 03.16. Slut kl: 03.40. Planlagt kl. 03.10.

Urakut sectio
Preoperativ bedömning. hotande fosterasfyxi, fetaltakycardi, laktat 6,6, feber, långvtnavg

Indikation O68.9 Värkarbete och förlossning komplicerade av fosterasfyxi ospecificerat

Abdominalt kejsarsnitt på istmus
Akut operation

Anestesi: Narkos.
CTG: Avvikande.

Medelline, inga adherenser. Tvärsnitt i istmus.
Uterusväggen ua. Sparsamt klart och illaluktande fostervatten. Barnet ligger i huvudbudning med förgående fosterdel ovan spinae.
Placenta i bakväggen. e föreliggande. Den löses lätt spontant.
Placeta skickas till PAD
Uterus sutureras fortlöpande med Vicryl i första raden och i andra raden. Blåsperitoneum sutureras e.
Uterus dåligt kontraherad. Oxytocin 10+5+ ges intravenöst. Methergin 0,25 ges intravenöst.

Adnexa u.a. Bukpertoneum sutureras ej. Fascian sutureras med fortlöpande Vicryl.
Monocryl intracutant i huden.

Blödning: 700 ml
Infektoinsprofylax ges med Inf Bensyl PC och Inf Flagyl, 1,5 g 1×1.
okomplicerad.

Postoperativ ordination: fofrtsatt med intravenöst antibiotika.

03.20
Födelse.

Kön: Pojke, tages ut till barnbordet där barndr väntar. Apg 5-7-8p.
Slapp, tagen och ingen egen andning. Rensugs, illaluktande slem kommer upp. Cutan stimuleras, Neopuffen används. Kissar rikligt x flera.

Neossk kommer ned till barnbordet, sätter pvk. Blodgasförsök görs. Efter 20 min tages upp till Neonatalen för fortsatt vård. Mormor följer med.
Placenta sänds till PAD, illaluktande.

Jag rullas ut ur rummet, genom hela den långa korridoren. Längst bort ska vi ta vänster, intill glasdörren sitter en stor larmknapp. Den har Agneta visat vid Anima-samtalen. Den kommer man slå på nu: Den betyder: NU KOMMER VI!!

Genom hisshallen, in på kirurgavdelningen, första salen till vänster – nära ska det vara, nu är det brått! – och jag körs in i en kirurgsal, stor lampa i taket, brits att kravla över på, människor med gröna kläder, med händerna lyfta. Samma anestesiläkare som gav EDAn, jag blir förvånad över att se samma ansikte igen, jag får något att dricka och …

  

Erik (6)

…jag gråter. Jag vaknar av att jag gråter.

En manlig sköterska kommer direkt, och jag får veta att jag fått en pojk. Att allt gått bra. Strax hör jag mammas röst och hon kommer in. Jag är lättad, olycklig, lycklig, lurad, i kaos. Vi åker upp på Neo, där han är.

Jag ligger i min säng, de baxar den så nära hans värmebädd att jag når hans hand med min. Han greppar mitt finger och låser blicken vid, i, min och jag är fast.

 

Det går änglar genom rummen.

 

DSC00370

 

…och instinkten vaknar. Mitt barn behöver mig, närhet, värme, skydd.

Mamma, mamma! Var är hans filt?! Han måste ha sin filt när han inte är hos mig!!

Grodprinsen

Jag läser hos Mymlan om Grodprinsar och studsar till.

Innan Lilla Essingen föddes sydde jag en babyfilt, broderade den, hade den i sängen så att den skulle vara “inluktad” av min doft och redo att användas på BB.
Särskilt ifall det skulle bli så att h*n inte skulle kunna vara hos mig precis hela tiden, då är tydligen det en bra sak; det hade en barnmorska tipsat om, och jag sydde. Eftersom jag flyttade hade jag inte koll på var sysaker och symaskiner fanns, så jag sydde för hand. Febrigt. Bråttom bråttom, man vet ju inte när det är dags, måste bli klar nyss.
Men jag trodde ju aldrig att det faktiskt skulle bli så, att han inte skulle vara hos mig från början, utan ligga på värmebädd på Neonatalen.

Nu blev det som det blev.
Jag vaknade upp efter narkosen, fick veta av en sjuksköterska att det blivit en pojke, att allt gått bra, och strax där efter kom Mamma ner till mig på uppvaket. Hon hade följt med Essingen upp till Neo, men fick veta att jag vaknat. Jag låg i sängen när de körde mig till Neo, knölade in min jättelika säng mellan kuvöserna och värmebäddarna och så fick jag se honom för första gången.
Mitt minne är så suddigt.
Jag var så chockad, så yr efter narkosen, så omtumlad efter det som inte blivit någon speciellt normal förlossning.
…men jag sträcker ut handen, en liten liten hand greppar om mitt finger och jag pratar med mitt barn och han vrider på huvudet och ser rätt in i mitt hjärta och på något sätt så upphör …nej, startar tiden om precis då. Omstart.
Reboot

…och så ser jag. Var är filten? Var är hans filt!! Hans filt, han måste ha sin filt, jag har ju gjort en filt till honom, till just honom, ifall det skulle bli just så här, inluktad och klar, var är den, var är den?!!

Grodprinsen, tretton timmar gammal

Grodprinsen, tretton timmar gammal

Filten kommer till rätta, och det är mormor som börjar kalla killen för Grodprinsen, just efter den filten.

Grisbilen!

Nej. Idag blir det inte fembussen.
Inte någon grisbil heller, idag tänker jag bli körd av en taxichaufför till Huddinge Sjukhus.
Klockan två ska jag vara där. Det blir bra.
Det kändes bra att prata med barnmorskan, de känns genomproffsiga och också så omtänksamma.

Lite oregebunda sammandragningar har jag faktiskt haft i natt och under morgonen, det är mycket bra. Då drar kroppens egen produktion av oxytocin igång, vilket är kanonbra.

Snart, lilla Skorv, ska vi ha en date, du och jag!