Vi Svenskar i Mellanmjölkens land, vi som gifter oss för att duktigt få 2.6 barn, som bor i villa, kör volvo och lydigt planerar middagsmenyn utifrån konsums reklamerbjudanden. Vi vet hur det ska vara.
Här tycker vi att det är konstigt med homosexuella, de har ju helt enkelt inte förstått hur bra man kan ha det, kanske finns det hopp för dem, om de får vård?
Det är ännu mer synd om alla stackars invandrare, som inte bara inte förstår, utan dessutom saknar hopp om att en gång kunna förstå.
—
Ja, jag är fortfarande förbannad över dagens DN-Debatt
“En könsneutral äktenskapslag i Sverige skulle också kunna öka främlingskapet inför vårt samhälle bland många nyanlända medborgare. Kulturella och religiösa motsättningar av långvarig art kan komma att polariseras i vårt land om inte äktenskapsfrågan hanteras med varsamhet och försiktighet. Aspekten att integrationen skulle försvåras måste tas på fullaste allvar. Krav på särlagstiftning för människor med viss religiös tillhörighet kan komma att växa i styrka i den politiska debatten”
“Nyanlända medborgare” – snygg eufemism. Skriv Blatte när ni tänker blatte!
Jag frågar mig: Varför kommer människor hit? Somliga flyr från krig och armod, långt ifrån alla, men många. ALLA kommer hit för att man tror att det är bra, man vill förändra, berika, förbättra sitt och sina barns liv.
De flesta människor – oavsett hudfärg, svensk eller blatte spelar ingen roll – är beredda att förändra sina liv till det bättre helt enkelt för att det är trevligt, för att det lönar sig och för att man mår bra av det. Man öppnar dörrar och möjligheter.
Somliga människor blir rädda för förändringar. Då vill man stänga dörrar, förbjuda möjligheter. Haken är bara att det inte är speciellt politiskt korrekt. Man får inte säga:”De är konstiga, de där blattarna, med sin konstiga mat och sin konstiga musik och sina konstiga kläder”
Det är den sortens människor som klistrar på ett brett leende och säger:”Men vi har alltid hoummos på julbordet, jo, vi är sååå vidsinta”.
Det är den sortens människor som döljer sin egen rädsla för förändring bakom andra människors “svaghet” och samhällets “skörhet”.
Man säger sig vara rädd för ökad polarisering – när man i själva verket redan är iskallt vit och svart i sitt tankesätt och glatt och utan betänkligheter sprider skiten omkring sig.
.
