hålen i tidsväven.

 

Kornmjölsgröt - vår favorit

Lilla Essingen säger till på skarpen. 

Men mamma, jag vill ha fjukåss nu! Ja e hungji!

Så vi går ut i köket, jag tar fram en kastrull, sätter på plattan, häller upp (ca) en halvliter vatten,  släpper i en nypa salt och ställer fram burken med kornmjöl. Väntar tills vattnet nästan kokar. Rör – inte vispar! – försiktigt i lite mjöl åt gången, klumpar i gröten gör ingen glad.

Jag gillar den här sortens gröt. Det är faktiskt min favorit. Självklart smakar den barndom. Doften av köket hemma hos farmor och farfar i Lycksele.

Jag häller upp gröten i två tallrikar. Den måste få ligga där och “stillna” några minuter innan man häller på mjölken, men sen flyter den som en liten gröt-ö i mjölken, vi pimpar med lingonsylt och jag berättar för Lilla Essingen om min farmor och om hur hon gjorde precis samma sorts gröt till mig när jag var liten som han får nu.

Sen tittar vi lite på Bolibompa ihop.

 

Tröttmössa

Dunkdunkdunk.

Dunkdunk.

Dunkdunkdunk

Nåja. Pojken har ju faktiskt rätt. Man kan kalla det här “morgon” om man vill. Oftast vill man det ungefär så här dags, men idag är mammakroppen ovanligt sömnig.

Dunkdunk.

Jag busar och skojar lite med gossen för att slippa gå upp ännu några minuter.
Men jag vet ju vad pojken egentligen säger:

Mamma! Jag är hungrig!

Jaja.
Mamman stapplar upp, med pojken i famnen och gör lite gröt.
Sätter honom i stolen. Pojken äter hungrigt. Varvar med lite äppelmos.
Skålen töms raskt.
Jag reser mig för att ställa den på diskbänken och göra i ordning min egen frukost.

Så ser jag på barnet.

En trött kille med magen full av frukostgröt

En trött kille med magen full av frukostgröt

Jag dricker min smoothie, äter mina två mackor, bladar lite i DN, lyfter sen pojken och bär in honom i sängen. Två timmar senare gör vi om det hela: Ny frukost, men med en väsentlig skillnad: En betydligt mycket piggare mamma.

Det ÄR tidigt att äta frukost kvartöversex när man inte måste!