“Vestejsmöggös”

Frågar man Lilla Essingen om vad han vill ha till frukost är svaret glasklart.

“Vajm fåklaa å vestejsmöggös”

Ibland är han lite crazy och önskar sig en hallonsmoothie istället.

Vi är helt överens, jag har också alltid varit förtjust i leverpastej, och min lillebror sa “lepapastej”, och när han var gammal nog att prata rent rationaliserade han effektivt: “En lepamacka, tack!”
Av gammal vana köper jag arbogas skivbara, men whatthehell, man måste ju leva lite farligt ibland.

Jag kom hem med “Gottfrids Leverpastej” från Rydbergs.

Gottfrids Leverpastej. Foto: Erik

Och vet ni, den är verkligen god.
Den är lite dyrare.
Det är en lite mindre förpackning än de andra.
Den smakar faktiskt… lite lever!
Jag som gillar lever, gillar det.
Lilla Essingen då? Jodå, han åt glatt av den, och vi provsmakade både den nya sorten och den gamla. Jo, visst har vi en vinnare. Vi kommer köpa den igen.

Men.

Kära Rydbergs.
Förpackningen?!
HUR tänkte ni?

Det är alltså samma sorts plastförpackning som man vacuumpackar ost i.
I ochför sig med ett väl fungerande “riv”, som gör den möjlig att öppna utan verktyg. (åtminstone för en normalstark person utan reumatism etc)
Men försluta den igen?
Det är helt omöjligt.

Idiotisk förpackning med smarrigt innehåll

Antingen får man svepa in alltihop i en plastpåse – med det kladd som det innebär eller så får man, som jag gjorde, ösa upp den ur förpackningen och lägga den i en annan burk som har lock.
Idiotiskt!

—–

Bilden ovan lånar jag från en Erik som också gillar den här leverpastejen.