Trolleritrick

Alla vet vi att trollkarlar (vad kallar vi de kvinnliga? Trollkonor? Trolldamer?) egentligen inte kan trolla, utan att de är fingerfärdiga bortom det rimligas gräns och att de lurar oss att titta åt fel håll.
Vi vet det.
Vi tittar fascinerat, försöker förstå hur de gör, men likväl blir vi lurade.
Gång på gång.

Så jag undrar vad det är Aftonbladet vill att vi inte ska se, när de slår upp nyheten om att Mona Sahlin har en handväska som kostar sextusenkronor.
Vi ska förfasas.
När människor svälter så har hon en handväska från en designer, man nämner Louis Vuitton.
Hon är dessutom socialdemokrat och då är det helt förbjudet.
Kom ihåg, hon åkte ut i kylan när hon använde fel kontokort för att köpa ett paket blöjor och en toblerone.
Oskadliggjort i flera år.

Annika Falkengren leder en bank som går rätt dåligt . Tillräckligt dåligt för att man inte ska ha någon aktieutdelning. Ändå belönar man ledningen med 1.8 miljarder i bonus. För väl utfört arbete. (Man har alltså slarvat bort shitloads med stålar i baltikum)
Bra gjort! Lite bonus, varsågod.

Och Aftonbladet skriver om Mona Sahlins handväska.

Vad tror ni Annika Falkengrens handväska kostar?
Vem har betalat den?

In case of…

Jag är dålig på många såna där klassiska “tjejsaker”.
Hemma hos mig är det mer troligt att man hittar ClasOhlson-katalogen inne på muggen, än Elle, Veckorevyn eller vad man nu förväntas läsa. (Jag inser att jag inte ens har koll på vad de heter, tidningarna…)
Jag slänger smink, inte för att förpackningarna blir tomma, utan för att de blir gamla och äckliga.
Jag avskyr att köpa skor.

Jag är dålig på handväskor.
Helt enkelt för att jag är rädd att jag (Ja, det kallas självkännedom) ska lämna den på en disk någonstans och gå. (Ja, det har hänt)
Jackfickor, i dem rymmer man det man behöver:
* plånbok
* nycklar
* mobiltelefon
* mp3spelare/pocketbok.

Så mycket mer än så behöver jag sällan.

Jag har klarat en vecka i London på en ordinär kabinväska. (Jag avskyr att behöva checka in baggage)
Jag äger ingen riktig resväska.
Min necessär brukar vara en zipbag med en tandborste, kanske en mascara också eller så, om jag tror att jag behöver “vara fin”.

Men sen kom Lilla Essingen.
Nu har jag en stor svart bag i bomullscanvas. (Alla som tror att det är en Urban Jungle, inköpt för 1279 kr räcker upp en hand…)
Den är stor och mörk som ordinär koppargruva…

I den finner man garanterat
* ziplockpåsar med våtservetter, blöjor, torra tvättlappar, en extra body (ja, det händer att blöjor läcker…)
* en slaskhandduk eller två,
* en burk med majskrokar,
en nappflaska med vatten,
näsdukar/servetter, tomma påsar att slänga använda blöjor i,
en bananburk med banan, sked, en barnmatsburk, en burk med en extra napp…

…och alltsom ofta ännu mer grejer. Ett par kvarglömda strumpor, ett par minimala vantar, en bärsjal, en extra nappflaska färdigladdad med vällingpulver, en brio-tax, en pekbok, något mjukdjur…

Ifallatt. För man kan ge sig på att åker man hemifrån utan banan så får man sitta på pendeltåget med ett gråtande och urhungrigt barn. (Ja. Han är från Biafra, han har aldrig fått mat förr.)
Att lämna hemmet utan extra body är att be om trubbel.

Det är tur att jag inte är en riktig kvinna, för skulle jag dessutom ha en ordinär handväska med smink och sånt skulle jag behöva en syskonvagn för att få med mig allt junk.

jag vilar min väska…

(Eller önskar att jag kunde!)