Att klippa det här barnet är inte helt enkelt. Dels involverar en klippning att man sitter ner i mer än tre minuter. Dessutom är det bra om man sitter någorlunda still. Själva klippandet involverar en duktigt vass sax – nej, man kan inte klippa hår med en slö sax – och eftersom kombinationen vass sax och livligt barn är mer än nödvändigt spännande lånade jag en hårtrimmer för att se om äventyret blev en smula mindre äventyrligt då. Jag menar, även om man faktiskt har två öron och alltså kan förlora ett så har barnet stundtals fullt tillräckligt selektiv hörsel ändå.

Klippmaskin allså.
Jodå.
Det gick. Mindre läskigt för öron och andra utstickande kroppsdelar, men än mer snurrande och farande på barnet eftersom den surrar och låter och har en knapp som man stänger av och sätter igång apparaten med. Och knappar på apparater tycker vi om. Massor med tyckom.

Lite puts just runt öronen måste man ändå använda saxen till, så jag vänder mig om för att sträcka mig efter den, där den ligger på bordet.

Så surrar det till bakom min rygg.

Hmmm.

Vi kan väl kalla det “inverterad lugg”?

Vårens nya trend?