Dunkdunkdunk.

Dunkdunk.

Dunkdunkdunk

Nåja. Pojken har ju faktiskt rätt. Man kan kalla det här “morgon” om man vill. Oftast vill man det ungefär så här dags, men idag är mammakroppen ovanligt sömnig.

Dunkdunk.

Jag busar och skojar lite med gossen för att slippa gå upp ännu några minuter.
Men jag vet ju vad pojken egentligen säger:

Mamma! Jag är hungrig!

Jaja.
Mamman stapplar upp, med pojken i famnen och gör lite gröt.
Sätter honom i stolen. Pojken äter hungrigt. Varvar med lite äppelmos.
Skålen töms raskt.
Jag reser mig för att ställa den på diskbänken och göra i ordning min egen frukost.

Så ser jag på barnet.

En trött kille med magen full av frukostgröt

Jag dricker min smoothie, äter mina två mackor, bladar lite i DN, lyfter sen pojken och bär in honom i sängen. Två timmar senare gör vi om det hela: Ny frukost, men med en väsentlig skillnad: En betydligt mycket piggare mamma.

Det ÄR tidigt att äta frukost kvartöversex när man inte måste!