De fallna hjältarna

Jag var ung när jag läste Historietter första gången. Fjorton?
Jag jobbade extra i en bokhandel, och tog ut min lön in natura.
I böcker. Pocket helst, mycket pang för pengarna.

Och jag fick lite hjälp att välja. Så jag läste om Dantes vandring genom helvetet, jag läste Oblomov och jag läste Lars Molin. Jag läste för livet, för böckernas värld var min fristad, jag flydde in i den med all den energi som en lätt melankolisk tonåring kan uppbåda.

En hel del.

Den där melankolin passade väldigt bra in i Hjalmar Söderbergs värld. Jag började med Historietter, sen betade jag av det mesta han skrivit. Njöt av Stockholm i den där skimrande tiden i slutet av artonhundratalet. Den som var samtida med arbetarvärlden som Per-Anders Fogelström skildrade, men en helt annan värld. Långt mer romantisk, vacker och flyktig. Bitterljuv, precis som den verklighet jag kände igen mig i.

Så Hjalmar Söderberg blev författaren jag skrev mitt specialarbete om i gymnasiet, och flera av hans böcker är tummade, faller upp på samma ställen, är fyllda av understrykningar och konsumkvitton.

Så kom den här boken. Märta och Hjalmar Söderberg- En äktenskapskatastrof

OM Hjalmar Söderberg.

Och jag bävade. För mannen som skrev så fantastiskt visade sig vara den värsta sorts rövhatt du kan tänka dig.

Han såg till att få sin hustru, och mamman till sina två barn inspärrad på mentalsjukhus, bara för att slippa en vanhedrande skilsmässa.

Jag har inte läst den.
Jag har inte riktigt förmått att läsa den, för jag orkar inte riktigt låta min favoritförfattare falla så djupt.

Så kommer #metoo.

Skådespelare vittnar, om grova övergrepp från kollegor.
Musiker vittnar om det samma.

Och jag inser att sannolikheten är stor att fler av de här människorna som jag verkligen tycker om, egentligen är rövhattar, de med.
Tänk om Allan Edvall var en rövhatt? Tänk om Ernst Günther var det? Och Rolf Lassgård? Stephen Fry?

Det här är en plågsam process.

Men det är lite som cancer.
Skär bort. Stråla. Alla jävla cellgifter som finns.
Förtryckande strukturer måste bort.
Rövhattsbeteende är inte ok och får inte fungera, får inte ursäktas. Av någon, för någon.

Om nätterna…


kan man sova. Eller så gör man något annat. Snappar upp en bokenkät hos Drottningen och Josh exempelvis.
Man kan göra på så många sätt. Sova. Blogga. Packa flyttlåda. Ja, möjligheterna är oändliga så här vid halvfyratiden på morgonen.
(Eller är det natt fortfarande? När börjar morgonen egentligen?)

1. Vilken bok läste du senast?

Jag är notorisk multiboksläsare. Ofta en pocketbok på tunnelbanan och något inbundet hemma. Precis just nu är jag mellan pocketböcker, eftersom Anne Holt-deckaren tog slut häromdagen. Nu är jag irriterad eftersom jag tänkt läsa dem i ordning, böckerna om Hanne Wilhelmsson, och så har jag inte 2:an. Måste fixa.

Jag flyttpackar för stunden, så den inbundna boken har jag råkat packa undan. Inte helt praktiskt eftersom konsekvensen av det är att jag nu inte har något att läsa ALLS. Vad det var för bok då? Jo, en bok om mental träning och förlossningar, av .. Anna Wihlby, eller något, vad hon nu heter. Och nej, det är inte det bästa jag läst, den läser jag nog mest för att alla säger att den ska vara så bra. (Ja, det har blivit mer norsk deckare på sistone!)

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?

Ja, jag läste ju som sagt Blind Gudinna nyss, och har då fått i sinn att jag ska läsa Saliga äro de som törstar – som jag inte har. Och som är några år gammal, så vi får väl se om jag hittar den som pocket någonstans. *muttrar*

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?

Jag vet faktiskt inte. Antagligen manliga, eftersom världen nu ser ut som den gör.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv?

Nä. Om en bok är bra kan jag irriteras över att den tar slut för fort.
Om den inte är bra har jag en tendens att råka börja på någon annan bok, och så blir den bortglömd…

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?

Ja, precis så. Författare som jag vet att jag gillar ligger ju bra till.
Barbara Voors har skrivit många riktigt bra böcker – men hennes senaste bok Islossning fastnade jag inte för.
Men jag ska ge den en chans till, tror jag.
Hjalmar Söderberg läser jag med förtjusning om och om igen, Doktor Glas och Den allvarsamma leken är ständiga favoriter.

6. När blir en bok för lång?
En konstigt ställd fråga. När den inte är bra är den för lång. Jag sträckläste för många år sedan James Clavells Virvelvind, och den var tryckt i typiskt bibeltypsnitt på silkestunna blad, ändå en god bit över tusen sidor. Inte för lång.
Vad som helst ur Sidney Sheldons produktion: Max tio sidor 😉
(Jo. Jag läste, och tyckte om Sidney Sheldon – när jag var fjorton.)

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?

Det beror på.
Vissa böcker är så ohyggligt taffligt översatta att man blir alldeles TRÖTT. Ett exempel på det är Tom Clancys thrillers, som innehåller en hel hög riktiga vansinnigheter. Man kan i och för sig se det som humor men egentligen är det ju bara tragiskt.

Jag har, trots att jag är medlem i Forodrim inte läst den nya översättningen av Sagan Om Ringen. Jag har läst den gamla åtskilliga gånger, och på engelska flera varv, jag tycker att det räcker så – men vem vet, rätt som det är så sitter jag och hänger över luntorna igen! *s*

Jag köpte vid något tillfälle någon av Colin Dexters böcker om Kommisarie Morse på engelska, och fick se mig besegrad. Där räckte inte min engelska till – och så sopig är den inte. Det är helt enkelt en författare som använder en himla massa lite mer ovanliga ord.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?

Det tror jag inte har hänt någon gång…
…men det finns böcker som jag rekommenderar. Både fackböcker och skönlitteratur.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?

Ofta råkar jag då börja på någon annan bok, och så blir den tråkiga lite bortglömd och sen händer inte så mycket mer dramatiskt med den. Ibland ger jag bort böcker jag inte gillar, antingen till goda vänner som verkar mer intresserade av dem, eller via Bookcrossing.
Det är ju bara dumt att de ska stå och ta plats i min (överfulla) bokhylla…

10. VIlken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?

Min bokhylla är ganska ordentligt blandad.
Jag har ju en svaghet för ond bråd död, naturligtvis, men irriteras över hur många av alla “deckardrottningar” som borde bli vid sin läst och (journalister, läkare, jurister, allt vad de är) ge sjutton i romanandet. Jag är svag för genomarbetade personporträtt i böcker och är svårt allergisk mot ytliga schabloniseringar.
Ofta är de första böckerna en deckarförfattare bäst, sen kör de samma koncept gång på gång: någon snöar in på seriemord, en annan på underliga sekter, en tredje på styckningar. Jag gillar att bli överraskad, så det där är trist.

Jag har också en ganska ordentlig hög med historisk litteratur, jag läser en hel del om Medeltiden, och då förtjänar Dick Harrison att nämnas. Och ja, jag har läst Arn-serien och den är inte alls tokig, särskilt inte när den tangerar ett annat litet specialintresse jag har: Religion. Där kan man gärna nämna Karen Armstrong, som skrivit mycket bra och intressant, om än inte alltid helt lättläst. Jonas Gardells bok Om Gud är också mycket mycket bra.
En annan bok jag gärna återkommer till är Göran Rosenbergs Plikten, profiten och konsten att vara människa.

Nu, när jag packar inför flytten har jag slängt (Ja SLÄNGT!!) ungefär en halv KUBIKMETER blandad, föråldrad datorlitteratur. Saknar jag INTE. Diverse Resoucekit till ditten och datten, drygt hälften Microsoftrelaterat, en hel det Netware, och en massa annat junk. Tasta siiiten port!!

Märkligt nog, med tanke på att jag som sagt är med i Forodrim, är jag inte det minsta förtjust i Fantasy eller Science Fiction.
Jag har försökt ge mig på någon av de där evighetslånga sviterna med drakar, prinsessor och demoner, men jag kroknar obönhörligen någonstans efter femtiotalet sidor. Klappkört!

När jag sitter här och funderar över vad det är jag egentlgen läser, vrider jag på huvudet för att titta i bokhyllan.
Den är helt tom.
Det är en mycket märklig syn.
Bakom min rygg, mot den andra väggen i vardagsrummet står alla lådor uppstaplade…
Men om någon vecka eller så är ordningen återställd igen.

…och ja. Jag är romantiker. Jag drömmer om att ha ett riktigt bibliotek, ni vet, högt i tak, platsbyggda bokhyllor med en sån där liten ball stege så att man når ända upp (eftersom det som sagt är 4.50 i takhöjd, sköna fåtöljer och en brasa. Okejdå. Braskamin. Men med glasluckor, så man ser elden.
Massor av böcker, om allt möjligt, men ordentligt sorterat så man hittar!