I-landsproblem

Hos Maria hittar jag en idé till en lista, som jag glatt snor.

Tio I-landsproblem som jag lyckligtvis slipper:

1. Alla dessa val. Att välja mellan Gucci-väska eller Prada-väska när jag ska iväg på morgonen. Blahnik eller Shoo. Min svarta fula tygbag hänger där, redo, i hallen. Sunk-kängorna är där. Bara grabba tag i och dra.
2. Sluta uppskatta lyx, tappa bort njutningen av en vit linneduk med brutna servetter och stilig dukning.
3. Min bil går aldrig sönder. Den är aldrig inplogad eller nersnöad. Jag behöver inte besikta den, slipper skatta för den. Det kostar inte sextusenspänn att serva den.
4. Galna grannar som ställer till det i bostadsrättsföreningen och obstruerar på mötena.
5. Blåsor på fingrarna av allt bläddrande mellan oändliga sedelbuntar och plastkort.
6. Gräla på tjänstefolket, sparka tjänstefolk, leta nytt tjänstefolk, anställa tjänstefolk, lära upp tjänstefolk, gräla på tjänstefolk…
7. Oändliga oerhört tråkiga flygresor till exotiska resmål. Magsjukor, när man väl är på plats. (Ok. Jag skulle kunna offra mig någon gång…)
8. Den varma, lite gosiga, känslan av att plocka upp varmt hundbajs med plastpåse. Nej. Jag vill inte ha hund, tack.
9. Klippkort på väl vald mottagning på sjukhus.
10. Jag slipper oroa mig för att någon vill ha mig för mina pengars skull.

DVI Vale!

Ett I-landsproblem.

Men likväl irriterande.
Jag är lyckligt lottad. Lilla Essingens pappa har skruvat ihop en ny dator åt Lilla Essingens Mamma.

Av smått och gott i hans skrymslen, förråd och obskyra lådor. Något moderkort hade han, och någon processor också… Nätaggen dög visst inte, så ett sånt införskaffades, och ett grafikkort och … ja, hur det nu gick till så har jag en ihopplockad burk av diverse rester från en galen speldatortrimmare, så det är sannerligen varken skit eller pannkaka. En rätt frän burk.

En stationär dator. Något jag efterfrågat, eftersom den är lättare att LillaEssing-säkra än en bärbar, tappbar, släpbar.

Det enda som inte ramlade fram ur de där magiska förråden och lådorna hemma hos Essingens Pappa var en skärm, så det for man till en elektroniklada och hämtade. Jahapp. Allt väl.

Saker startar upp, fungerar. 

Sen får Mamman för sig att det vore bra att ha en längre sladd mellan skärmen och datorn. Då kan man skjuta in datorn i det där prånget så att den är HELT omöjlig för envisa små fingrar att nå.

Hon går till hovleverantören för diverse problemlösning: Clasohlson för att införskaffa en DVI-kabel.

Kommer hem. Konstaterar att DVIkabeln som hon har inte ser ut som den hon köpt. Det går inte att pilla in den i skärmen, nejtack. Hoppla. Där fanns visst fyra stift som det saknas hål för. Jahapp..? Nä, någon annan DVI-kabel fanns inte på klasisjön så där fick man ett tillgodokvitto i form av plastkort. Hmm. 299 spänn. Nå. Mot Kjell&Co istället, praktiskt att ha ett helt centrum inom några minuters promenadavstånd… Nu är man visare, nu har man MED SIG den rätta, men för korta, kabeln. Expediten: Jo, jag lovar, det kommer att fungera. Men, invänder jag, de är faktiskt inte lika, det är en massa stift här som jag antagligen inte ska ha…? Jodå.

 

Gissa hur det gick??

Jo, i morgon ska jag tillbaks till Kjell&Co med ännu en DVI-kabel.

Det är inte utan att jag börjar undra hur många olika sorters DVI-gränssnitt det finns..?

Man googlar lite.

Man konstaterar att det man har, gillar, och det som fungerar heter Single Link DVI-D.

Man har checkat av Single Link DVI-I och Dual Link DVI-D.

Vore det alldeles övermaga att stillsamt önska att det blir rätt snart?

Trabant

Jag är hemma hos pappsen.
Jag älskar min pappa, det är en, i huvudsak, bra pappa.

Men datorn han har suger så speciellt mycket surfande blir det inte.

Windows 95. Internet Explorer 5.5.
Maskinen har vilda 64 MB minne.

Man tänker sig noga för innan man klickar på något, för allt tar T-I-D.

Man SKULLE kunna illustrera det här inlägget med en bild på en Trabant, men då måste man googla rätt på en sån bild, och det tar en evighet att …nä… Ni får göra det själva!

Det är nyttigt med perspektiv.

*s*