Symfyseolys.
Ett fint ord för foglossning, något jag känner till lite för väl.
Det sägs att man ska lysa och skimra när man är gravid. Jag gjorde också det, men jag gjorde det snabbt och effektivt. En och annan kvart.
Innan dess kräktes jag i fyra månader, och när jag slutat kräkas fick jag just foglossning. Kanske var det självförvållat, kanske inte men funktionellt är det sannerligen inte.
I lördags för en vecka sedan vaknade jag med Ont.
Det tog ett par timmar innan jag faktiskt kom på det.
Samma smärta. Precis samma ilande smärta, helt plötsligt gå lite vaggande och hata trappor och absolut inte lyfta något.
Alltså…
Foglossning får man när kroppen förbereder sig på att föda barn. Hormoner som får ligamenten i bäckenet att mjukna, gör hela bäckenet mer flexibelt vilket underlättar för ett barn att passera.
…men om man inte är med barn, vad är det då frågan om??
Då förstår man väldigt lite.
Nej. Det blir inte roligare av att man kombinerar det hela med lite mensvärk också. Nej. Inte alls.
Nu har jag haft ont i en vecka och en dag.
(I måndags passade jag på att halka på en isfläck och slå i svanskotan också, för säkerhets skull)
Jag har lika ont nu som då och det hela oroar mig en smula.
En foglossning som inte har med en graviditet att göra, då kommer ju helvetet aldrig ta slut..?!
