Strid på kniven

Han talade – medelst oljud och gester – klart om vad som gällde.

Nej!! Jag tänker inte sova middag!

Han räddades av klockan.
Ringklockan på dörren, för där stod Nyn med lilla Missefin och då hade jag inte tid att strida mer med honom.

Ett par timmar senare började det kosta.
Han kämpade.
Kämpade.
Absolut tappert.

Men så böjde han sig fram, bara ett litet ögonblick…

img_1114_small