Macro


Timjan från min kryddlåda från balkongen.


Så. Då försöker vi krypa lite närmre…


..och ännu lite närmre…


…och hit kommer vi. Sen börjar bilden bli pixlig.
Men det är inte illa pissat för en liten kompaktkamera 🙂

Det här är intressant.
Nu har jag inga ursäkter längre. Nu kan jag inte skylla på kameran längre.

Nu är det jag som är darrhänt.

När man (försöker) fotografera på riktigt nära håll ska man definitivt ha stöd för kameran. Inte bara för handen, utan för kameran.

Det, och att se i displayen, exakt var skärpan i bilden, är inte helt lätt. Ajaaa.

Det här behöver jag öva på.

Ett roligt nöje.

.

500 $


I den där gula plastfickan från Forex ligger de, mina slantar, som ska åka med Svärdsmannen till det där stora stora landet i väster, där han ska omvandla dem till en kamera till mig.

Jag förstår inte varför han inte åkt än, än mindre varför han aldrig kommer hem någon gång.

Sölkorv!!

.

Stilla vårlycka

Jag kan inte låta bli att stanna upp, förtjust, inför synen av havet av violer.
Äntligen är det vår, jag njuter hejdlöst av det här första gröna och jag förtvivlar över min akuta kamerabrist – i vintras rasade min gamle vän, en ny är på ingång, kommer om ca två veckor. Då är jag än lyckligare – men åtskilliga tusenlappar fattigare.

En mobiltelefonkamera är helt enkelt inte ett alternativ i längden.

.