Det är ju egentligen ganska fantastiskt att en människa kan utvecklas så snabbt, så mycket på en vecka.
Från okunskap till kunskap.

Den 21 januari skrev Martin i sin blogg om utbrändhet med orden

Jag menar, har det hänt något speciellt de senaste åren?

Har ni fått färre semesteveckor?
Längre arbetsdagar?
Obetald övertid?
Kortare tvättider?

Eller är det så att när väl diagnosen kom,
började alla känna efter om de hade symptomen?

Jag läste, baxnade och kommenterade.

Och nu exakt en vecka senare inte bara finns fenomenet utan mannen kan också ge oss goda tips och idéer om hur vi ska undvika att bli sjuka.
Vackert så.

Tack för veckans mest lysande kappvändning, och tänk, vad gör man inte för att få ha en egen krönika i Aftonbladet?