Om hur det hänger ihop

-Mamma, kommer mjölk från koj?
-Jo, så är det. Varifrån kommer äggen då?
-Från hönojna.

Så tänker mamman att hon ska vara lite listig:

-Varifrån kommer köttbullarna då?
-Men fjån stekpannan!!

—-

20120317-200831.jpgDet här är Britta. Hon bor i skåne, hos @martiniholma, och gillar ensilage, foderbetor och glittrigt nagellack. Hon ska få en kalv 9 maj.

Jo, vi behöver prata mer om det här, jag och min onge, men inte just idag.

Ett häng i parken

Det är svårt att inte få en SötChock när man ser M och E ihop.
De går på samma Dadi, och när jag hämtar E säger hon ofta: Nej, inte ÄN, vi LEKER ju!
I fredags var jag tvungen att öppna grinden efter det att vi gått ut från gården, eftersom de inte hunnit kramas ordentligt.
Mmm.
Det är ungefär då en mamma får ett sötnötsbryt.
Jag ska prata med Ms Mammas chef, så att M kan bli hämtad tidigare, så jag slipper de här uppslitande separationerna…

Men nu då, träffades vi en lördag i en av våra lekparker.

Sen kom det en spännande lastbil. HIMLA spännande. Men lite läskig också.
VÄLDIGT stor. Och bullrig.

Vi avslutade med en klassisk date.
Notera hur de i fortsättningen kan dela på EN portion, Köttbullarna till E och pastan till M…

…och giv oss idag vårt dagliga bröd…

Jag häller vatten i kastrullen och ställer den på plattan. Öppnar kylen, och tar fram påsen med potatis, och väljer ut en handfull lika stora ljusa knölar, och lägger ner i vattnet. Lite salt och sen tar jag fram en stekpanna, där jag smälter smör medan jag rensar lite kantareller. När kantarellerna är färdigstekta reder jag en gräddig sås, och så tar jag fram påsen med hemgjorda små köttbullar (de som lyckades överleva råttan-i-kylen kvällen de stektes) ur frysen, lägger ett gäng i såsen och låter dem sakta puttra med.
När potatisen har några minuter kvar lägger jag i en handfull gula vaxbönor i kastrullen, de ångas och blir fullständigt ljuvliga, och jag känner mig listig som slipper ta fram en kastrull till.

Jag dukar – slutfasen av detta projekt sker medan Lilla Essingen sitter och nickar i sin stol – fram på bordet och förbereder så att jag ska slippa springa efter det att jag satt mig.

När jag gör i ordning min portion tittar jag på maten.

Potatisen, som kommer från Fröken Underbar: “Här, ta den här påsen, vi fick större skörd än jag alls trodde…”
De gula vaxbönorna, som låg i en pappåse från Mojmoj. De kommer från Orrhammar, vårt kära Orris.
Kantarellerna, som Världens Bästa Grannar bjöd på häromdagen.
Lingonsylten, den nästantomma burken som jag lyckas vrida någon matsked ur – nu är den definitivt slut – som jag fått av kära Nynaeve

Köttfärsen till köttbullarna och grädden till såsen har jag köpt, men det är det enda.

Tack, Gode Gud, för all den generositet och omtanke som omger mig och min Onge.