Försvar från en loser.

Ibland måste människor sparka på andra människor bara för att det går.

Det är lättare att göra det om man kliver upp på några höga hästar, och sparkar nedåt.
Då slipper man nyanser och kontext, sammanhang och komplexa mönster.
Från ovan blir allt enkelt, svart och vitt.

En lyckad människa tar sig friheten att sparka på en misslyckad människa.
Gömmer sig bakom cynism och ironi.

vi kommer till en vägg…
vi kan inte gå under den,
vi kan inte gå över den,
vi måste ju gå in i den!

Martin Ezpeletas krönika är så fri från kunskap, empati och fingertoppskänsla att man baxnar.

Jag undrar när han tänker skriva något lika elakt och okunnigt om MS, om leukemi eller om hjärtinfarkt.

För det väljer man ju också att få.