Tag Archives: migrationsverket

En reva i min verklighet

Posted on by
3

Vi for iväg från allt, till sol och värme och vila och vatten. Trettiogradigt saltvatten, och vi lärde oss andas på ett helt nytt sätt och den där helt vanliga verkligheten försvann långt bort i ett skimrande töcken. Som en hägring. Darrig wifi medger inga rapportsändningar via svtPlay och DN.se bläddrar man igenom ganska snabbt – den appen är inte speciellt bra.
Trots det hade jag en otäck känsla av att något ondskefullt hade börjat hända. Det dök upp arga tweets och facebookinlägg om rasistiska id-kontroller i Tunnelbanan, att polisen – på mycket vaga grunder – börjat kontrollera människors identitet och det är oroande, mycket oroande.

Det skrevs om något som heter REVA.

Nu har vi kommit hem igen.
Jag läser ikapp.

Jag blir alldeles matt.
Förtvivlad

HELIGT FÖRBANNAD.

Stadsmissionen i Stockholm presenterade för en tid sedan rapporten ”Hemlös 2012” Låt följande citat sjunka in en stund: ”Sedan 1,5 år har Svenska kyrkan regelbundna träffar med gränspolisen. En av de frågor som diskuteras är hur ett ordnat frivilligt återvändande kan organiseras. Lena Strömberg-Larsson, stiftsdiakon i Lund, berättar att gränspolisen har frågat om personal från Svenska kyrkan skulle vara beredd att följa med på sådana återvändanderesor. Det här är ett ganska nytt synsätt, berättar Lena Strömberg-Larsson, som tycker att det på senare tid har skett en förskjutning från att försöka gömma papperslösa till att i stället försöka arbeta för att hitta alternativ till ett djupt utanförskap i Sverige. Enligt Lena Strömberg-Larsson har den svenska migrationsdebatten länge saknat en seriös diskussion om hur människor som på frivillig basis vill också ska kunna återvända till sitt ursprungsland.”

Detta REVA – som är en STYGGELSE – är dessutom något som Svenska Kyrkan deltar i?!?
Vad i alla grönjävlahelvete gör de, VI, där!??

Jag är medlem i svenska kyrkan.
Jag går regelbundet i mässa och tro mig, JAG sanktionerar inte något samarbete med migrationsverket, polisen och kriminalvården när arbetsmetoderna är som dessa.

Kristian Lundberg – som skrivit om citatet i texten ovan – kallar det som sker nu för deporteringar, och det är ett mer rättvisande ord än “avvisningar”.
När man deporterar dumpar man. Slänger ut. Utan att bry sig om vad som händer med människor. Utan att bry sig om vad som händer med barn.

Anne Heberlein skriver också.

Låt mig berätta kort om några av de här människorna som jagas i tunnelbanan och i skolmatsalar. Jag har mött några av dem, på ett transitboende i Arlöv, på ett nedslitet hotell just invid motorvägen. Det kan vara de två bröderna från Somalia, 15 och 17 år gamla, som ensamma och utan skor vandrat genom öknen, från våld mot trygghet.

…//…

Människorna som söker skydd och trygghet hos oss är inte farliga. Det handlar inte om brottslingar utan om människor som är mer lika dig och mig än vad vi orkar tänka på.

Hur skulle vi orka leva om vi på allvar förstod det?

Nej.
Den insikten är svår, så jag förstår att “man” (VI, VÅRA myndigheter, politiker!) hittar på något som REVA. “Rättsäkert och Effektivt Verkställighetsarbete” står akronymen för.

Åt helvete är det.

Men det är möjligt att bli ännu mer förtvivlad, jag blev det när jag läste Kristians text för tredje gången – ibland går det för fort. Svenska Kyrkan. Vad gör de där? Varför sitter de med i samverkansmöten med polis och migrationsverk? Vad gör de där? De som ska stå på de svagas sida, de som predikar kärlek till vår nästa och att förlåta fyra och förtio gånger, vad i helvete gör de där? Varför hör jag inga protester och varför har vi inget påskupprop mot REVA?!

I min feed dyker ett uttalande från Sveriges Kristna Råd, i samarbete med Sveriges Muslimska råd och Sveriges Buddhistiska samarbetsråd upp.
Det står en massa fina saker i den texten.
Jag undrar om de som skrivit under den för svenska kyrkans räkning känner till att kyrkan samtidigt deltar i möten med gränspolisen? Var det meningen att ingen skulle märka det?

Jo. Det blev visst liv om Kristians text, och ett pressmeddelande utfärdades där kyrkan beskriver sin roll som “medborgarvittne”.

Innan jag köper den förklaringen vill jag veta väldigt mycket mer om hur samarbetet kring REVA fungerar.

Vi har kommit till ett vägskäl.
Vi, var och en av oss, behöver tänka till.
Vilket sorts samhälle vill vi ha?
Vilken syn på människor är det ok att ha?

Missa inte Linda Starks text i Sydsvenskan, om REVA, eller Andres Lokkos text i Svenska Dagbladet

Och dag läggs till dag…

Posted on by
1

…och formar veckor, månader och år.
Men jag kan likväl inte förstå varför en kommun – i det här fallet Östra Göinge kommun – väljer att ha två minderåriga barn placerade på barnhem istället för familjehemsplacerade. Alltså, boende i en vanlig familj, en familj där samma mamma kommer hem från jobbet varje dag, där personalen inte byts ut eller har semester och där två små barn kan få knyta an lite, och borra ner en och annan liten trygghetsrot?

Dessutom törs jag – utan att helt säkert veta – gissa att familjehemsplaceringar är billigare än institutionsvård på barnhem.

Eller är det kanske det som är problemet – att det är praktiskt om barnen inte rotar sig, knyter an, bygger upp ett starkt socialt nätverk som kan hjälpa dem, ta hand om dem och stötta dem – och deras mamma – eftersom det blir svårare att utvisa dem då?

Det är inte bara jag som tycker att det här är konstigt.

Det gör socialstyrelsen också.

– Vi tycker det är anmärkningsvärt att barnen varit institutionsplacerade så länge. Därför vill veta vad kommunen har gjort för att hitta andra placeringar för barnen, säger Lena Bohgard på Socialstyrelsen.

Enligt myndigheten är placeringen på den aktuella institutionen att ses som tillfällig.

Barn placeras där i avvaktan på utredning som ska göras tillsammans med hemkommunen.

Källa: Kristianstadsposten

Tre år kan inte på något sätt vara “tillfälligt” och det får inte ta så lång tid att göra en utredning över hur man bäst ska stötta och hjälpa barnen och deras mamma.

För det ÄR krokigt att Migrationsverket vill utvisa två minderåriga barn, utan sin mamma, till ett land där de inte har någon anknytning och inte heller kan språket.

För ja, det allra mest akuta hotet är avvärjt. De kommer antagligen inte bli avvisade på torsdag. (Ja, torsdag den HÄR veckan, överövermorgon) men de kan bli det på fredag, måndag eller tisdag nästa vecka. Migrationsverket har “öppnat ett ärende” och ska “göra en ny prövning” men hur lång eller kort tid det tar vet ingen.

Skriv under namninsamlingen, eller skicka ett mail till Migrationsverket.

Jag har också pillat till en facebook-grupp, gå gärna med i den!

En liten respit

Posted on by
Reply

Migrationsverket har beslutat att öppna ärendet gällande de två barn som riskerar att avvisas till Makedonien, utan sin mamma.

Det betyder att faran inte är över, men att man inte kommer verkställa beslutet precis den här stunden.
Tack alla ni som mailat, bloggat, tyckt och tänkt!

Nu måste vi fortsätta hålla öron och ögon öppna, så att vi får veta vad Migrationsverket kommer fram till.

Min åsikt är klar: De här barnen ska inte avvisas utan sin mamma!

Sydsvenskan skriver
Lars bloggar också

Om London

Posted on by
1

I november förra året åkte jag och Lilla Essingens pappa till London.
Bara han och jag.
Ingen Liten Essing. Tre nätter utan att bli väckt av sprattlande små ben eller tappad napp. Tre sovmornar utan bolibompa eller Thomas Tåget.
Vi hade mycket att prata om och vi såg båda fram mot resan, mot att äta gott, ha det trevligt tillsammans och göra roliga saker.
Sen är det ju det där med London.
London är en underbar stad. Till och med i NejJävlaVember.

Lilla Essingen lämnade vi på torsdag kväll hos Mojmoj, vårt flyg gick på fredag morgon.

Tre dygn var mitt älskade barn hos min mamma och jag var helt trygg med det arrangemanget. Inte förrän vi satt på Heathrow och väntade på vår flight började jag längta. Söndag, strax efter lunch.
Inte ett spår av oro.
Inga telefonsamtal, varken för att kolla, eller bli informerad.

Kanske är jag udda i det, att jag faktiskt litar på att mitt barn har det bra utan mig.

Det är samma sak med Dadi.
Jag är aldrig orolig när han är där, och jag märker hur han trivs och jag ser det han får där. Inte bara pedagogisk stimulans, bra mat och frisk utevistelse, utan också omsorg, kramar och mjuka händer. Min pojke har det bra på dagis och jag har brått dit för att hämta honom, men utan dåligt samvete. Han har det verkligen bra där.

Tillit är det, och det fungerar eftersom tilliten förvaltas.

Men aldrig att jag skulle lämna honom ifrån mig, inte tio minuter, om jag inte kände mig trygg.
Tanken ger mig ångest och jag biter mig i läppen när hans pappa berättar att Bamseklubb är bokad till den där charterresan i höst. Vad är det för människor? Ska han vara där själv? Nå. Jag hinner fundera över det, jag kan vara med och övervaka i början och vid minsta minsta… Jag har så lätt att fantisera om basebollträn när det kommer till mitt barns välfärd. Det är väl reptilhjärnan som talar, antar jag.

Det är precis den här ångesten som får mig att köpa myggnät lite då och då.
Antagligen känner alla ungefär som jag.
Antagligen älskar de flesta föräldrar sina ungar bortom förnuft och logik.
Antagligen är det helt enkelt mänskligt att göra allt man kan för att ens barn ska ha det så bra som möjligt.

Självklart finns det undantag, men det är undantag, inte regel.

Så när jag tänker på de här två barnen som riskerar avvisning knyter det sig i magen.
Det är inte det rättsvidriga som är det värsta. För fel är det och omoraliskt är det att vuxna människor gör så mot två barn.
Det gnyter sig av ångest.

För hur desperat måste inte den här mamman vara?
HUR desperat ska man inte vara för att vara beredd att Inte Ha Sina Barn Hos Sig?

Jag andas lite här bara.

Barnen har alltså bott på barnhemmet i närmare tre år. Under tiden har mamman hållit nära kontakt med dem, när hon inte hållit sig gömd för att undkomma avvisning.

Fatta ångesten i den meningen.

Vill du hjälpa de här två barnen att slippa bli helt skiljda från sin mamma så skicka ett mail till Migrationsverket.
Det krävs bara två klick.

här.

Ändra gärna texten i mailet. Lägg till, dra ifrån, men tala om att barn inte får användas som slagträ för att driva fram en desperat kvinna ur sin tillvaro som papperslös flykting.

Ett på send-knappen i ditt mejlprogram.

När vi landade på Arlanda stod bilen och väntade på oss på parkeringen, där vi lämnat den. Vi for hem till Mojmoj och jag, som längtade efter en stor Lilla Essingen-kram blev helt brädad när han såg att jag hade Pappa med mig.
Ok.
Jag kan leva med det.

Jag kan faktiskt leva med det.

It takes a village to raise a child

Posted on by
9

Det här är ett av mina favoritcitat, och jag lever utifrån det.
Ett barn behöver mer än sina föräldrar. Det behöver många vuxna omkring sig.
Jag drar tanken så långt att jag anser att alla vuxna har ett ansvar för de barn vi ser, vi möter. Det innebär att jag är skyldig att se när en unge far illa, är rädd, gjort sig illa, behöver hjälp. Oavsett om den ungen är min, min grannes, eller ett fullständigt främmande barn.
Barn tappar bort mamma på Ica Maxi. Barn råkar kliva av på fel busshållplats, barn halkar på en brygga och drullar i vattnet.
Där barn är, händer det oförutsädda och då är vi vuxna skyldiga att hjälpa den ungen.

Vi får prata med, ta hand om, plåstra på, rädda. Vi får INTE välja att inte se, inte höra, vi får inte slå aldrig någonsin slå (Jo, det finns ETT undantag, ett enda) eller kränka, vi får aldrig ignorera barn.

Det här är för mig fullständigt självklart

Det gör mig inte till någon speciellt god människa, men det är så jag tänker, det är så jag närmat mig de barn jag varit / är bonusmamma till och det är så jag ser de barn jag möter. På tunnelbanan, i badhuset, på Lilla Essingens Dadi.

Nu läser jag att två små barn eventuellt ska avvisas till ett land där de inte kan språket, och utan någon av sina föräldrar.

Det är självklart fullständigt vansinnigt, motbjudande och jag kan inte förstå hur det ens kan vara lagligt.

Jag läser i Barnkonventionen:

Artikel 3
1. Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.

Barnens far är död, deras mamma lever gömd i Sverige. Barnen har bott på barnhem i tre år och kan inget annat språk än svenska.
Hur kan det vara för barnets bästa att avvisas till ett helt främmande land, där man i bästa fall tas hand om av släktingar man inte kan kommunicera med?

Artikel 6 : 2

Konventionsstaterna skall till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och utveckling.

Jag känner inte alls till de här barnen. Jag hörde bara inslaget i Rapport men jag har under mina år i socialtjänsten träffat tillräckligt många flyktingbarn för att förstå att de tagit sig igenom ett helvete. Både då de flytt från något, ofta har själva flykten varit svår och sen har man genomlidit en inhuman och oändlig väntan på uppehållstillstånd i det nya landet. Lägg sedan till kulturella skillnader, språkproblem och alla de andra, helt vanliga problem vi alla konfronteras med. Man behöver inte vara väldigt listig för att förstå att två – i praktiken – föräldralösa barn är traumatiserade. Skadade. Det är barn som behöver mer skydd och stöd än “vanliga” barn. Hur kan vi säkerställa deras utveckling i ett land där de inte kan kommunicera. Hur ska de gå i skolan? Vilken hjälp att hantera de trauman får de, hur många svensktalande barnpsykologer tror vi det finns i Makedonien?

…eller är det helt enkelt så att Migrationsverket är inhumant nog att hota två barn med avvisning bara för att driva fram en livrädd mamma ur skuggorna?

_________________________________

Uppdaterat.

Barnkonventionen är inte en Lag.

Det är däremot Socialtjänstlagen. (SoL)

Kapitel 1

1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och solidaritetens grund främja människornas
– ekonomiska och sociala trygghet,
– jämlikhet i levnadsvillkor,
– aktiva deltagande i samhällslivet.

Socialtjänsten skall under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser.

Verksamheten skall bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.
2 § När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Med barn avses varje människa under 18 år.

__________________________________________

Pers värld bloggar i samma ärende.

Vill du hjälpa de här två barnen att slippa bli helt skiljda från sin mamma så skicka ett mail till Migrationsverket.
Det krävs bara två klick.

Ett här.

Ändra gärna texten i mailet. Lägg till, dra ifrån, men tala om att barn inte får användas som slagträ för att driva fram en desperat kvinna ur sin tillvaro som papperslös flykting.

Eller vad du nu tror skulle kunna förmå generaldirektör Dan Eliasson att visa mänsklighet och riva upp beslutet.

…och ett på sändknappen i ditt mailprogram.

__________________________

Uppdaterat

Missa inte Lars H Gustafssons blogginlägg

Läs också mer här (Sydsvenskan)

____________________________

Uppdaterat

Barnombudsmannenn bloggar

I klartext betyder detta att barn inte ska skiljas från sina föräldrar utom i de fall där detta är till barnets bästa. Om det skulle visa sig att detta inte respekteras i praktiken finns det skäl för Barnombudsmannen att på nytt ta upp frågan med ansvariga myndigheter och i förlängningen regering och riksdag.

Emma Opassande skriver också bra här

Jag vet inte mer än som står i SVT, men det är något väldigt cyniskt och kallt med den här åtgärden som planeras av migrationsverket, som verkar gå ut på att lura ut mamman ur sitt gömställe hon befunnit sig i under tre år. Att använda barn som slagträn är något som gör mig illamående till mods. Jag har därför klickat och skickat det mail Per satt ihop för att lufta det obehaget.

Det är möjligt att handläggare och politiker “inte kan kommentera enskilda fall”, men det kan baske mig jag.

______________________________

Ännu en frustrerad och förtvivlad bloggpostning

_______________________________

I eftermiddag (måndag) tar Studio 1 upp Migrationsverkets hanterande av de här två barnen.