Om konsten att blanda blod med blod.

Det är lite som diskussionen om religion. På sätt och vis lika obegripligt.
För vi vet att blod är rött. Allt blod är rött. Det finns inget blåare blod.
Det är ett gammalt tankemönster, en sagovärld men likväl behåller vi den gärna, eftersom berättelsen tilltalar oss. Berättelsen om rikedom och intrikat etikett, vackra klänningar och grandiosa baler, om ett blåare blod som inte får blandas ut hur som helst.

Den här myten kan överleva tack vare att så få av oss konfronteras med den.

Men de som gör det får alltför ofta betala ett mycket högt pris.

Jag är glad för Kronprinsessans skull att tiderna sakta förändras, att hon fick sin man, trots att hon är kronarvinge och han en man av folket.

Det tänker jag på idag, när nyheten om att Prinsessan Lilian tillslut avlidit.

Få har betalt ett så högt pris för kärlek som hon.

SVD DN

För Sverige i Tiden

Det är mycket nu.
Jag måste medge att jag är glad över att inte jag drabbats av samma drev som nu Kungen försöker navigera i. Amiral som han är, och allt.
Jag tror att det är ganska svårt.
Jag tror jag skulle vara lika usel på det som han är.
Jag skulle inte vilja byta plats med honom, inte för allt smör i småland.

Debatten är rörig, och alla har olika agendor.

Själv är jag less på den, och ärligt talat struntar jag fullständigt i om Kungen varit på porrklubb eller inte.
Och om han nu HAR det så är det knappast något lagbrott att ha en kaffeflicka i knät och en paljettrosa på den kungliga skulten istället för amiralsmössan.

Vad värre är att även om det VORE brottsligt skulle det spela någon roll.
Kungen kan inte åtalas.
Inte ens om han begick betydligt tyngre brott.
Kungen kan mörda utan att kunna åtalas.

Så kan vi släppa snacket om porrklubb eller inte porrklubb?

Men pengarna då?
Ja.
Vi (som i Svenska Folket, Skattebetalarna) förser Kungen med ett apanage. Det är väl att betrakta som en lön, en ersättning för det arbete han gör och för att han underhåller ett och annat slott.
Om han nu använder skattemedel för att betala kaffeflickor?
Ja.
Det får han göra.
Han får sitt apanage och med det kan han göra vad han vill.
En statlig myndighet utsätts för revision och granskning, delar av verksamheten omfattas av offentlighetsprincipen och vi har rätt till en hel del insyn. Ett aktiebolag har ägare, styrelse och bolagsstämma och även där kan man granska och ifrågasätta beslut i efterhand. Fråga Skandia, de vet en del om hur man duckar för frågor om vem som visste vad och vem som beslutade om vad.
Men Kungen får sitt apanage och med det är det färdiggranskat.
Antagligen mer färdiggranskat än min personliga ekonomi, för jag undrar om Kungen ens behöver lämna in någon självdeklaration? Hur som helst, han kan skattefuska hur mycket han vill, för – som sagt – han kan inte åtalas för ekonomisk brottslighet (heller).

Så jag känner mig ganska generös. Tjommen får shitloads med stålar och kan göra vad han vill med dem. Å andra sidan är det han som har fotografer hängande i fönsterkarmarna och inte jag.
Men varför gör vi så här? Vad har vi honom till? Vad är poängen med Monarki?

Jag börjar undra.

Förutom de hisnande tankevurporna som man måste acceptera för att kunna förena monarki och demokrati (likhet inför lagen, religionsfrihet etc) så, vad är monarkin bra för? Ofta hänvisar man till marknadsföringsvärdet. Det är helt enkelt good for business för svenska företag utomlands att ha en Kung att skicka på invigningar, goprata med högdjur och bringa lite stjärnglans.

Så då vore det ju bra om Kungen vore riktigt vass på marknadsföring, på kommunikation och på att vårda sitt eget varumärke.
Då vore det ju bra om Kungen inte stod och ljög inför alla sina uppdragsgivare i TV.

(Tack Wahlstrm för skärmdumpen!)