Den femte årstiden

Dagen, här i kungliga huvudstaden, har bjudit på strålande sol och mer än en handfull plusgrader.
En underbar vårdag.
Åh, så jag älskar våren, den här tidiga, som egentligen är lika mycket vinter – och det kan lika gärna snöa i morgon! – och senare, när de första vårblommorna kommer.

Men just den här tiden, då saknar jag åren i Jokkmokk.

Vårvinter.

Bor man i Lappland har det ordet en speciell klang.

Det doftar av kokeld, av souvas och gahkko, av kaffe och skoteravgaser.

Jag är välsignad, som levt ett liv med så många växlingar och ja, jag kommer nog aldrig rikigt sluta vara norrbottning.

Ren på Skansen

Det var tuffa år men samidigt alldeles fantastiska.

(och vet ni. Jag tappade hakan här om dagen, när jag hörde min onge:”Mamma, ska vi faja till pappa i mojjon?” #indoktrinering)

“Trubbel”

Jag packar, river i skåp och lådor, slänger, gallrar och sparar. Hittar sånt som legat gömt, och lägenheten blir mer och mer fylld av kartonger och kaos.

Somligt jag hittar påminner om andra tider, andra liv jag levat, jag har ju gjort så; levt olika sorters liv under olika perioder.

En tjock bunt med vackert tyg, tyg från handelsgillet, som jag köpte till dig, en fin tunika skulle det bli. Jag hann aldrig sy den, här ligger tyget kvar…

Jaja… Det får ligga till sig, sen får jag fundera ut vad det kan bli av det istället. Det är inte mycket nog för en klänning till mig, men en surcôte räcker det nog till.

…och ett foto på en blåsippsbacke i Farstatrakten, ja, det var också en välsignad stund, något att noga minnas och vårda. I min lycka över överflödet av blåsippor lägger jag mig mitt i det blå havet och bara låter mig översköljas av våren, av stunden och mannen som står på stigen väljer, väljer att lägga sig intill mig och dela upplevelsen, istället för att bara vänta ut mig.
En ovanlig man.

…och den där träkosan.
Idag är den en sockerskål, men den är mig kär, den kommer jag behålla genom alla flyttar, handen som snidade den var en god och klok hand…

…Nej, åt det gamla ska vi binda vackra kransar,
och ta vårt liv och mina katter som de är…

Hem till ett annat sorts hem.


Jag har bokat flygbiljetter upp till Norrlandet.
Jag ska åka hem till Papsen i Skellefte några dagar. Han vet inget, så skvallra inte 🙂 (Nej, jag tror inte han hittat hit, till bloggen)
Sen tar jag bussen upp till Luleå och hälsar på Liddolino, min käre gamle flirt.
Det ser jag verkligen fram mot, det ska bli skönt att få uppleva lite vinter, lite kyla. Gå den där vackra promenaden runt Gültzauudden, åka upp till kyrkbyn och Hägnan (hoppas fiket har öppet och har rullrån!)
Det ska bli roligt att se det nya kulturhuset, det var bara en byggrop när jag flyttade från stan…

…och självklart. Käre käre Liddolino. Vi ska laga god mat ihop, han ska få spö i Tantrix och vi ska kura i soffan och titta på film.
Det kommer bli några mycket bra dagar tror jag.

Nostalgi

Jag ler igenkännande när jag ser filmsnutten…

Jag har för mig att jag gillade det där programmet.

Bergljót Árnadóttir kan man se igen, ikväll, på TV, när SVT repriserar den fantastiska serien Tre Kärlekar av Lars Molin.

Finns den månne som DVD-box?

Uppdatering

Exakt hur tänkte jag där??
Jag hade en exakt minnesbild av Bergljót i “Tre Kärlekar” och hon är ju inte alls med, det är ju Lena T Hansson?!!

Me Bad!