Dagen, här i kungliga huvudstaden, har bjudit på strålande sol och mer än en handfull plusgrader.
En underbar vårdag.
Åh, så jag älskar våren, den här tidiga, som egentligen är lika mycket vinter – och det kan lika gärna snöa i morgon! – och senare, när de första vårblommorna kommer.
Men just den här tiden, då saknar jag åren i Jokkmokk.
Vårvinter.
Bor man i Lappland har det ordet en speciell klang.
Det doftar av kokeld, av souvas och gahkko, av kaffe och skoteravgaser.
Jag är välsignad, som levt ett liv med så många växlingar och ja, jag kommer nog aldrig rikigt sluta vara norrbottning.
Det var tuffa år men samidigt alldeles fantastiska.
(och vet ni. Jag tappade hakan här om dagen, när jag hörde min onge:”Mamma, ska vi faja till pappa i mojjon?” #indoktrinering)
