Till alla osårbara – Grattis!

Grattis!

Du är lyckligt lottad.
Du har ett alldeles exceptionellt immunförsvar. Du kommer aldrig att drabbas av någon svår sjukdom.
Du har dessutom en fantastisk tur.
Du kommer aldrig råka ut för någon olycka.

Men det slutar inte med det.
Du smittar.
De som vistas i din närhet är skyddade.
Trygga
Din partner.
Dina föräldrar.
Dina barn.

Frågan är om du ens är dödlig.

Lyckliga lycklig du.

Men alla är inte lika lyckligt lottade som du.

Förlossningar går illa, kvinnor som får missfall, människor som råkar illa ut i bilolyckor.
Jag undrar hur många påsar blod Anna Lind fick den där natten. Levern blöder som fan när någon sticker en kniv i den.
Vad vet jag, kanske fick hon så mycket hon behövde, kanske var det något annat som inte räckte till eller orkade med.
Men nog är det ynkligt att en enda människa ska behöva dö för att vi inte har tillräckligt med blod att ge henne när hon är sjuk…

…och det blod som inte används i akutsjukvården används till medicinframställning, till forskning.
Inget blod “hinner inte användas”.
Allt kommer till användning.

Så, motivera för mig varför just du inte anmäler dig som blodgivare idag.


Ser det läskigt ut, tycker du? Mmm. Föreställ dig då hur läskigt det vore om det nu visar sig att du inte är osårbar, utan skulle behöva någon annan människas blod en dag – och det inte fanns tillräckligt av det…

Så.
Sätt fart.
Jalla!

Sen.
När du varit iväg och donerat din knappa halvliter så belönas du med t.ex. en vansinnigt snygg mugg från Rörstrand. (Vill du inte ha din kan du ge den till mig 😀 )

Väl hemma surfar du iväg hit, hit, och sen hit.
Så.
Nu kan du nöjt hälla upp en kopp kaffe.
Den har du banne mig förtjänat.

Pirateri.

Den första filmen var rolig, fyndig och lite “ny”. Den andra var spexig, men med litet tunt manus.
Den tredje är längre, fullare av stunts, slagsmål och fullständigt pulvriserande av segelfartyg än de tidigare tillsammans.
Tyvärr fullständigt utan intrig eller manus, förutom en och annan fyndig ordväxling av slapstick-karaktär.

Bespara oss en fjärde, tack.

(Men sällskapet var trevligt, även om jag var lite för trött för att riktigt vara på topp)

Piratsällskap

Jag tycker om lukten av vatten, och idag var gårdagens regntunga skyar borttvättade och jag gick i tunnlarna vid Tegelbacken fram till kajen invid Stadshuset i vår vackra kungliga huvudstad och efter en liten stund kom hon, en av Stadens få riktiga ångbåtar. S/S Drottningholm. På två ölbackar blev jag sittande, medan en alldeles riktig sjökapten tutade med ångvisslan och annonserade back i maskin och i min hand höll jag en kopp kaffe och skrattade när jag hörde min vän Piraten som berättade om denna gamla dam och om andra ångbåtar och för den delen om medeltida smide och tyger från handelsgillet
Vi klättrar ner i maskinrummet och hon berättar också om hur man rengör en ångmaskin från insidan och i den där stora tanken med det där lilla hålet hade hon krupit och innuti den sjöng hon så det skongade och det är något jag gillar: När människor gör saker ordentligt, tar i, och inte mesproppar lite så där lagom.

Människor som sticker ut. Som är eljest

Men å andra sidan – kanske är alla människor eljest bara man tar sig tid att se efter?

Men från ännu en (den tredje?) sida – det är ganska härligt att bara ta in, inte titta så väldigt utan bara vara, bli sittandes på två ölbackar med en kopp kaffe i handen, eller på en kajkant, medan en sjökapten och en kock matar änder.