Hej, stereotyp!

I tunnelbanan möts jag av Lovefilms fåniga och korkade annonser. Män som ska föreställa pojkar (eller om det är pojkar som låtsas vara män?) som försöker muta sina flickvänner med hundvalpar och löften om att aldrig mer köpa datorspel. Den spåniga flickvännen går på löftet och killen vinner eftersom han lurat henne – i fortsättningen kan han hyra, och glatt spela vidare, till flickvännens förtret.

För tjejer spelar aldrig datorspel. Gillar inte alls datorspel. Egentligen gillar nog tjejer inte datorer överhuvudtaget. Det är så läskigt med knappar JUE!
Och killarna är ju de smarta, de som planerar och får det de vill ha, de listiga. Som dessutom gillar datorspel. Som sura tjejer inte gillar.

Vuxna människor har hittat på den här reklamkampanjen och det kan man bli trött av.
Det blir man.

Men…

… mitt blodtryck stiger betydligt mer när jag rör ihop min lilla pojkes kopp med “lagom vajm fåklaa” på morgonen, och hör vinjetten till Max och Ruby gå igång på SvtB.

För det är precis samma smörja, en gång till.
Nu hälls den bekvämt in i min treårings sinne. En skrämmande trångsynt bild över hur en flicka ska vara (storasyster, duktigt, håller ordning och reda) och hur en pojke ska vara (busig, rolig, tystlåten)

Jag lovar er, den här mammans blodtryck stiger.

I helvete heller, att jag tänker låta någon låsa in min onge i en så trång roll