Jag VILL inte. Jag bara VÄGRAR.
Nyss var värmen tryckande, luftfuktigheten fick oss att längta efter åska.
Nu värmer jag händerna runt kaffekoppen, letar reda på strumpor och tofflor, lånar en fleecetröja av Svärdsmannen för att inte frysa ihjäl när jag ska åka iväg och ser regnet rinna på fönsterglasen.
Stopp! Det ska inte vara så här. Jag och sommaren är inte alls klara med varandra än.
Mellan regnskurarna passar vi på att grilla, och njuter av doften från smultronjasminens överdådiga blomning. Vi går och tittar lite i rabatterna, och under jasminen ser jag en ros som inte verkar ha överlevt vintern, några torra små pinnar som försvinner upp i jasminbusken.
…så får vi syn på den.
Rosen.
Mitt inne i allt jasminvitt är den, översköljd, men gör sitt bästa för att synas ändå.
Kanske borde man flytta den, så den inte är så trängd nästa sommar…
.
Man vet att det är en regnig sommar när man hittar en humla som inte samlar nektar, utan istället tar skydd för regnet, vilar lite, torkar upp en smula…
.
..och den morgon som började så tidigt övergår i förmiddag och sedan eftermiddag och tillslut får jag kliva av samma buss och gå genom skogsdungen hem till Svärdsmannen och som så många andra dagar denna Juni har det just regnat och få blad håller regndroppar så vackert som klöver.
Det skulle vara daggkåpor eller lupiner då…
Jag smeker min kropp
hela tiden
för att trösta den
Din röst därinne
men säg mig
vad ska min kropp göra
utan dig
Jag smeker min kropp
hela tiden
utan dig
Jag lyssnar till regnet
Det regnar i mitt hjärta
men vad ska min kropp göra
hela långa tiden
ur “Solens stav är du” av Ann Smith